Pirre Katainen

Hemkommen efter en snabbtripp till finland och klarvaken. Kan bero på att jag sov en hel massa timmar förra natten.
Jag kom hem igår från finland och åkte direkt till jobbet så jag var helt slutkörd.  Blev en ganska hastigt bestämd resa till Jyväskylä tillsammans med mor och far. Det var nog säkert tio år sedan jag senast reste med mamma och pappa någonstans så det var riktigt trevligt. Självklart bidrog ju Tina och kompisarna till trevligheterna. Dagarna tillbringade jag med mamma och Tina på diverse loppmarknader och skvallrandes runt köksbordet hos Göös. Kvällarna ägnade jag åt vänner. Det var ett tag sen jag var där och träffade dem ordentligt och oj vad mycket som har förändrats. Lördag kvällen var vi hemma hos Maria på naistenilta. Vi var ungefär 20 tjejer i åldrarna 18-23 och ALLA gifta med ett eller två barn. Annat var det när jag flyttade till finland. Ingen var gift. Ingen hade barn. Alla var vi galna nästan singlar. Kommer nog aldrig glömma hur vi en natt sprang runt Merjas lägenhet i bara nattkläderna. Vi hade gått ut för att ta lite frisk luft kl fem på morgonen och helt plötsligt tyckte någon sig se eller höra Merjas granne som var psykiskt sjuk/knarkare och som vi alla var livrädda för. Som ni vet sprids hysteri fort. En satte av i galopp och alla andra följde efter för ingen vågade stanna ensam kvar. Där sprang vi. Fem tjejer nästan utan kläder mitt i stan. Varje gång vi stannade så "hörde" någon något och satte av i galopp. Och alla efter! Till slut kläckte Merja ur sej den briljanta idén att vi går till Veturi (en bensinmack som är öppen 27/7) och ringer Jone. Vi andra stirrade på henne. Hon stod där i natt-hotpants, Jannes skjorta, ingen BH och håret uppsatt mitt på huvudet i en tofs. Yeah right Merja. Gå till veturi du. och ring Jone fem på morgonen :)

Eller som den gången min ford slutade fungera mitt på veturis parkeringsplats. Klockan var natt och vi hade precis varit och tagit oss ett dopp. Genomvåta i bara bikinin försökte vi putta igång bilen.

Eller som den gången vi skulle ut och gå. Jätte hurtiga var vi med joggingkläder och allt. Dock blev vi ju tvungna att stanna och köpa choklad i närmaste affär först. Promenaden tog två timmar om vi räknar den en timmes långa skvaller och chokladpausen.

eller som den gången....

Det får bli någon annan gång. Men vilka tider....





Och jag kan lova att vi hade roligt. Bilder säger mer än tusen ord.



Nu ska jag nog krypa i säng. Ia  f försöka snart nån gång.

Jagsitter på jobbet och det är så himla tråkigt så jag vet inte hur jag skas fara. Finns inget att göra och en timme kvar av den här dagen. Eller jaa, i a f av dagens arbetspass. Hitta på något att göra kära människor. Varför jobbar man när det inte finns något vettigt att göra. Och inte blir det bättre imorgon. Ska jobba från sju på morgonen till åtta på kvällen. Ei Baha men vietävän tylsää! Tur att JonnadePonnade kommer och håller mej sällskap från tre och framåt. Hon är min räddare i nöden just nu. Utan henne... Gaah. Vill inte tänka tanken ens så ta åt dej nu Jonna de Ponnade :)

Annars då. Ja du. livet rullar på som vanligt och jag har precis bestämt mej för att följa med mamma till finland över helgen. Hälsa på lite moster och vänner. Inte varje dag man gör det. Dock blir ju det ett hål i min plånbok med tanke på att jag missar lite jobb. Noh, får försöka jobba igen det så gott det går. Apropå jobb ja så har jag sökt till ett nytt ställe oxå så att jag får mer timmar. Känns som om det behövs. Onödigt att en frisk och ung ( ja, förhållandevis ung i a f) inte jobbar heltid. Ipu har oxå börjat på ett nytt jobb. Andra dagen för honom idag. Trivs bra tror jag.

Men hörni, mina fasta punkter ska flytta bort. Varför gör ni så här mot mig? Ipu sa igår när vi skulle sova: -Jag kan inte sova för att de ska flytta! De ni. så viktiga är ni :)

ps. det här inlägget skrev jag för exakt tre timmar sen. Hann inte publicera för chefen kom så håll till godo. Tre timmar försent. ds

jag har nog inte så mycket på många herrans år som jag gjort idag. Voi tauti. Härligt att känna att magmusklerna krampar och att ryggen krampar, tårarna sprutar och allt som hör till ett riktigt asgarv. Ett sånt som bara inte går att hejda.
Tanita och Jenita var här som ni kanske förstår. Trion har vart samlad. Dock även våra respektive men de lyckades underhålla sig själv med ett X antal parti monopol. Uus hullaannus!

Och en julklapp till jenita blidde det oxå. En riktig impulsgrej. Bokade tid hos en frisör och tog med oss jenita dit för att klippa sig. En impuls klippning alltså. Men ännu mer impuls blev det för mig. Jag tog en drop-in tid och satte mig under saxen. Killen som klippte mig var en riktigt komisk bög från Göteborg. Han hade precis blivit dumpad av sin pojkvän. Mycket hann jag höra medans han klippte och dona.

På söndag eller senast måndag bär det av mot dalarna. Tycker det är dags. Det var ett tag sen sist och nu är det jul.
En jul hemma i Dalarna. Jag ska njuuuuuta.

JA ja, jag vet. ni håller på att tröttna totalt på första meningen  " Jag håller på att bli nostalgisk..."  Men jag vet inte var den där blogginspirationen gömmer sig?Jag tror att den sticker fram nosen emellanåt och det är då jag ger mej in på att uppdatera. Men ops så falnar den lika snabbt igen. Jag hinner knappt publicera inlägget innan jag känner mej matt.

Klockan är apmycket och jag det känns som om jag borde ligga och sova sedan länge. Jag försökte sova för flera timmar sen men kom plötsligt att tänka på vart alla mina julskivor är. Kunde inte få bort den plötsliga tanken ur huvudet så jag blev tvungen att kliva upp och krypa in i ett X antal garderober för att leta igenom alla påsar som fortfarande ligger kvar längst in efter att vi flyttade hit för ett år sedan (och nu är det ju onödigt att packa upp eftersom vi ändå ska flytta om en månad). Jag hittade mina skivor som tur var för annars skulle jag inte kunnat släppa de ur tankarna på bra länge. Så nu sitter jag här. Klockan är över tre på natten och ute blåser det så mycket att det känns som om fönsterrutorna ska blåsa in. Lyssnar på julsånger och försöker samla krafter för att orka ta mig i kragen, resa på mig, gå på toa och krypa ner i sängen för att sova.

Kvällen och helgen har varit mycket trevlig och det känns lite jobbigt att det redan är måndag imorgon. Ny vecka, Urk på burk. Kvällen idag spenderades hos Alatalo/Bomström i Kallhäll. Det var verkligen mycket trevligt och väldigt lite folk. När det är lite folk känns det som om man på riktigt kan prata. Diskutera saker liksom. Och det behövs ibland. Men nu tröttnade jag på det här med att blogga så jag säger:

See you later, alligator!

Jag håller på att bli nostalgisk. Alldeles för nostalgisk. Gillar inte sånt alls. Att man får den där känslan av att man saknar något men man vet absolut inte vad det. Man kan inte sätta fingret på det. Jag brukar få den känslan runt juletider. Och det är ju snart dags. Kanske för att alla julsånger är så melankoliska. Man vill helst mysa runt med tända ljus, en mysig lägenhet och allmännt mysipys. Jag har brukat pynta med julsaker men i år kommer jag inte kunna göra det. Det kan vara att vi står utan lägenhet efter julen och då är julpynten så långt borta... hmm... räkmackan, when are you coming?

Ipu har i a f fått tillfälligt jobb hos Matti. HAr varit där igår och idag och kansake får en del jobb fram till jul. Inte perfekt men docl mycket bättre än ingenting. Och jag jobbar som vanligt :) sitter här nu oxå och väntar på att tiden ska gå så att jag kan ta mitt pick och pack och åka till jobbet. Jag ska jobba kväll vilket verkligen inte är någon höjdare. Sitter bara här och väntar på att det ska börja.

Nej nu ska jag hitta på något. typ....

Kyllä tää elämä on välillä rankkaa.....

Har precis kommit hem från en allmännt jätte jobbig kväll på jobbet. Kvällar är inte alls så roliga att jobba och när man är timvik. så får man lov att nöja sej med det man kan få. Och just nu känns det som om vi verkligen behöver allt som jag kan skrapa ihop. Det känns skit jobbigt att inte veta mer än kanske en vecka framåt vad man har för jobb. Jag har ingen aning om hur många timmar som jag kommer lyckas skrapa ihop den här månaden. Nu när jag står för försörjningen i våran familjs så känns det inte alls lika roligt. Varför kan man inte få en fastanställning? Killar, hur ofta har ni fåttt traggla er framåt med en timvik plats? Hur ofta har ni fått leta jobb och det enda ni kan få är timvik? Livet är himla orättvist.
Imorgon är det bara att vakna tidigt och pallra sig till jobbet igen. Känns inte alls kul att bara åka hem och sova och sen vara tillbaka igen. Tacka vet jag Jonna. Utan henne skulle det inte vara alls lika roligt att jobba. Vi har ju i a f varandra där.
Det är just därför man ska plugga kära flickor och pojkar. För att man ska få ett jobb. Ett fast jobb = trygghet.

I helgen blir det dalarna igen. Känns som om vi var där alldeles nyss men nu när jag tänker efter så var det en hel massa tid sedan vi var där sist. Tiden bara kutar iväg och man hinner inte riktigt med. Men just nu tycker jag att det känns alldeles trevligt att tiden går. Ska försöka få min torsdag ledig och i s f kommer jag redan då. Återstår att se.

Vet ni, jag känner mej ganska skrämd över eventuell flytt till dalarna. kommer jag trivas där nå mer? Kommer jag sopeutua till alla "familjer" där? Jag känner mig inte alls familjär och det känns som om jag fortfarande skulle vilja springa runt och leka. Göra en massa roliga saker. AAAAH! Jag blir galen av alla tankar och frågor som kommer hela tiden. Man ska inte tänka. Skjut ifrån dej allt och låta alla andra bestämma så är livet mycket lättare.
"Skit i det du, så lever du livet längre...." som en tanitas vikarie sa någon gång då hon gick på mellanstadiet.

Men nu ska jag ta och sluta. Blev ett smått deprimerande inlägg :) ska ta mig i kragen och ryhdistäytyä.

Hjälp. Paniken är helt plötsligt total. Jag har endast några timmar på mig att söka till en skola. Vad ska jag söka? Vart ska jag söka? Ska jag söka? Jaa, klart jag ska söka men den stora frågan är vad och vart. Suck. Än en gång. Ge mej svar. Ge mej skyltar som pekar på de rätta utbildningarna. Voi kauheeta. Vuxen liv är skit.

Jag pratade med en kille igår angående det här med att söka in till en skola. vet ni vad han sa? Helt seriöst skriver han:
" Ja men vad finns det för nåt tjejer ens kan jobba med?" Jag kontrade med att vi minsann kan göra precis allt som de kan. Jag har faktiskt funderat på byggingenjör. Sådeså. Och punkt sluta så slutade våran diskussion. Han tystnade och sa inget mer och jag loggade ut. Tänk att folk tänker så fortfarande på 2000 talet. Att det inte finns något vi kvinnor kan jobba med. Är inte det helt brutalt gammeldags tänkande?! Det är då man tänker anna mun kaiken kestää.

Idag har jag varit med jenita och fikat på Röda cafét för att sedan dra oss hem till Johanna. Med andra ord har det varit en trevlig dag. För en gångs skull inget jobbeli jobbande. Är ledig imorgon oxå så vi ska nog hitta på nåt kul då oxå.
Helgen var riktigt lyckad den med. Teija, mamma och tanita var här och hälsade på oss stadsbor. Oj vad roligt man kan ha det med sina nära och kära. Spädde på våra magmuskler allihopa. För visst växer väl dom när man skrattar?
Vill ni läsa mer om det så gå in på mosteris blogg (queenteija.blogg.se). Jenita och tanita har kanske oxå skrivit om det så jag länkar till dom oxå så att dom inte blir ledsna. tanita.blogg.se och jenitaatinej.blogg.se. Så ja.

Snart börjar det bli dags för mig att dra mig till Huddinge för lite svettande. Känns inte alls lockande och det känns himlans hopplöst. Min kondition växer verkligen inte. Varje gång är som att ta livet av sig. Sakta och plågsamt. Varför blir inte min kondition bättre och varför gör jag inga framsteg? Snart ger jag upp. Nej, nu är det nog med update så palataaaaa....

Egentligen tänkte jag inte alls sätta mig ner och skriva ett inlägg men eftersom jenita har varit så utomordentligt duktig och aktiv att hon har fixat en sida där man kan hjälpa barncancerfonden genom att skänka lite pengar, tänkte jag hjälpa henne på traven. Så allat gott folk, gå in på :

http://www.barncancerfonden.se/1556

och välj den summa pengar ni är beredda att skänka till ett gott ändamål. Kom igen nu allihopa!

Annars då? Allt rullar på. HAr stor ångest eftersom jag inte har någon aning om vad jag ska göra när jag blir stor. När vet man var man vill bo? och när vet man vad man vill jobba med? Har ju som sagt två veckor på mej att bestämma mig för vad jag ska söka för utbildning och dessutom VART jag ska söka. Dalarna? Sthlm? Just nu känns det dock som om inte dalarna är så aktuellt. Inte än. Kanske sen nån gång när man är stor eller nåt. Dalarna finns alltid kvar och kommer alltid att finnas kvar. Vi fick en galen idee om att vi ska flytta till Tammerfors. Det är ju ett alternativ. Hallå!? Vem kan bestämma åt mig? varför måste jag bestämma allt för. Kanske ska jag klicka in mig på den där sidan där oraklet svarar. Oraakkeli vastasi you know!

Är ganska precis hemkommen från ännu en jobbig dag på jobbet. Jobbade med JonnaPonna och det är alltid najselibajs. Bajs ja. Det är väldigt IN med det den här veckan. Känns som om jag skulle kunna spy på det. Så nej tack, en bajsfri helg vore inte helt fel. Har i princip bott på jobbet sen i tisdags så några dagars ledighet är inte helt fel. Och förresten så ska vi till dalarna. Det var bra länge sen vi var där sist så det ska bli wonderful. Dalarna, here we come!

Nu tröttnade jag för jag har inget kul att skriva. Hur kommer ni andra på vad ni ska skriva om? Eller är det bara jag som har ett allmänt tråkigt arbetarliv :)

Här sitter jag och känner mig som en gammal tant. Vet ni varför. Jo därför att jag känner mej sstressad och grymt trött över att klockan är så mycket. Vet inte när jag har varit vaken så här länge senast. Jo men det är sant. Pirre har gått och lugnat ner sig flera hundra hekto och tillbringar oftast kvällarna hemma. Så himla härligt att jag har fått in en rutin som känns som jag. Jobb, jumpa och sova. Det är livet det. Men nu är jag ledig imorgon så då kan jag unna mig lite vaken tid såhär FAST jag är trött så att mina ögon går i kors. Ipu har redan legat och sovit i flera timmar.

Imorgon bär det av till Finland. Har inte riktigt hunnit tänka på det. Bestämde oss för att åka igår och sillä sipuli. Sagt och gjort. Resorna beställda och så.... ööh... ja, så var det väl inge mer som var gjort då. Packa hinner vi ju imorgon. Usch, nu börjar stressen komma känner jag. Ännu en tantvarning?

Jag måste bara tala om för er att kusin-Linnea sjunger grymt bra. Hörde några låtar som hon sjunger och är alldeles paff. Inte visste jag att du kunde sjunga så grymt :) (Jag vet inte om du följer min blogg men ändå) Undrar vad det finns för dolda talanger runt omkring mig. Som man inte vet om för att de bara ligger och ruvar på dem. Sen hux flux så släpper de ut talangen och man blir alldeles hänförd. Vad roligt det vore att ha en talang. En liksom riktigt ordentlig talang. Ni vet, någonting som känns som om man verkligen är bäst på. ATt man behärskar någonting helt otroligt bra. Man är ju trots allt en hel del Juujärvi. Bäst eller inget. Jag minns när jag åkte snowboard som yngre. Tyckte det var superkul och kände mej rätt stabil på brädan. Men ve och fasa den dagen Karin i min klass ställde sig i backen och svishade ner med mycket bättre teknik än jag. Ja fy då. Vilken mardröm. Då kände jag att jag aldrig mer ska stå på en bräda. Jag nästan skäms för att tala om att det har jag inte heller gjort sedan dess. Dock har jag förändrats åtminstone lite och känner inte en lika stor tvångsmässig press på att jag måste vara bäst. Näst bäst duger...ibland.

Tänkte ta och försöka knåpa ihop några väl valda meningar här. För det var ett tag sedan. Jag vet inte om det beror på att det inte händer något i mitt liv som jag inte har något att skriva eller om det beror på att jag har alldeles för mycket för mig ;)
Nu sitter jag i a f här efter en mycket jobbig dag med jobb och en runda på stan. Hör och häpna, Ipu följde med mig till stan. Eller ja, det kanske var jag som följde med honom eftersom vi skulle in på CityDental för att boka en tid till honom. Han behöver nämligen renovera i hela munnen. VAr inte en alldeles för jätte trevlig kostnadsberäkning som kom hem från Folktandvården. Argh. Alltid är det något man inte har räknat med. Tur att vi båda jobbar skulle man nog kunna säga.

Annars består mitt liv fortfarande av jobb. Intet nytt på den fronten. Det är tur att man trivs på sitt jobb. Annars skulle man aldrig orka dra sig dit på mornarna. Imorgon blir det i a f en kort dag med bara sex timmars arbete. skönt men inte så bra eftersom jag behöver TIMMAR. Alltid denna jakt på fler timmar. Hå hå. I helgen ska jag däremot inte tänka på timmar. Då ska vi åka upp till Ljungdalen bara för att mysa en massa med trevliga människor. Ibland kan det behövas.

Men hörrö, nu ska jag gå och titta vad Ipu hittade i affärn :) Palataan.

Dagarna bara går. Varje dag är lik. Jobb och så lite mer jobb och så lite jobb. I helgen är jag dock ledig. Känns så bra. Ska nog försöka ta mig i kragen och åka hem till Dalarna då. DEt var ju ett tag sen jag var dit så det känns som om det börjar bli dags. Jag tänkte att jag ska skriva ett inlägg här när jag ändå inte har n¨got för mig. Men min hjärna är tom och jag kan itne komma på något alls att skriva. Varken vettigt eller ovettigt. Ska ta och hämta upp anns snart och dra mej mot högdalen. Ska hälsa på lilla Kattisen. Ipu är på jobbet fortfarande och kommer nog hem om en timme eller så.

blää... vad tråkigt det var att skriva så jag ger mej. I´ll be back when I have something to tell you.

Klockan är inte mer än elva och ipu sover som en stock. Borde krypa ner i sängen jag med eftersom jag har tidig väckning imorgon. Jobbade kväll idag och det känns så skönt. Har vaknat tidigt så mycket nu så det kändes skönt med lite sova ut. Har sovit så himla dåligt varje natt den senaste veckan och jobbat varje morgon att en lång nattsömn behövdes verkligen. Känns okej att kliva upp imorgon när man vet att man har sovit in lite sömn. Nåja, nog om det.

Ipu har som sagt slutat på sitt jobb och bytt till Solina. Så nu är han en jordvärmegrejsimojs. Så han har med andra ord inte sin gamla mobil och inget nytt nummer heller. Så om ni vill ha tag i honom så ring mig. Jag är glaf att han trivs på sitt nya jobb men varför måste det vara så långt borta? Han måste ju kliva upp innan tuppen för att hinna dit i tid. Inte alls roligt för sedan är han så trött på kvällen så han somnar himlans tidigt. Inte alls bra för mej som är en riktig kvällsmänniska. Kanske Pirre oxå lär sej somna i tid och inte ha så mycket som måste göras precis då man ska gå och lägga sig?

Det känns som om min hjärna är alldeles tom och att jag inte har någonting att skriva om. Mitt liv har varit jobb den sista tiden. Känns som om jag inte har hunnit med så mycket annat. Fullt så illa är det inte men näst intill. Igår var jag dock in till stan för första gången på väldigt länge. Det är så sällan man åker in till stan. Varje gång jag är bestämmer jag mig för att jag måste åka in oftare. Man känner pulsen. Stockholm har en egen puls som är så fängslande. Man känner liksom att man är mitt uppe i någonting. Jag skulle kunna sitta där i timtal och bara vara en del av pulsen. Jenita, följer du med mej till stan nästa vecka? Ta en pastasallad med kräftstjärtar kanske? By the way, så träffade jag Catya inne i stan för en liten lunch. Å vad det var trevligt att träffa henne. Det blir alldeles för långt mellan gångerna.

Men nu ska här avslutas och hoppa i säng. Ny dag imorgon med nya friska tag. Kanske.

Är sommaren verkligen över? Den har ju knappt börjat än. Nää, förhoppningsvis har vi en del värme kvar att vänta. Just nu ser det dock inte alls ljust ut. Utehar himlen öppnat sej och det bara öser ner och åskan bullrar. Jag älskar åska. Blixtra och dundra. Det ger en så mysig känsla och man har lust att bara krypa ihop vira en filt över sej, dricka te och läsa en bra bok. Synd bara att jag inte tycker om te. Det tar bort en hel del av det mysiga. Apropå mysigt så skulle jag väldigt gärna vilja åka till Irland. Jag har en fantasi om hur det är och ser ut. Hur det smyger tomtar bakom varje sten och om hur älvorna dansar på åkrarna. Jag ser framför mig hur andar driver omkring runt ruiner från gamla byggnader och näcken sitter på en sten vid sidan av bäcken. Vem vill följa med mig?

Som en person påpekade på sin blogg så har rubriken So long fått stå först alldeles för länge och det är dags att stimulera sin hjärna och tänka på annat än vem som står på tur att läggas i säng och vem som behöver blöjbyte. Det har jag ägnat min sommar åt och kommer förmodligen fortsätta i samma bana hela hösten. Konstigt nog trivs jag mycket bra på mitt jobbb och det gör inget alls att jag jobbade 140 timmar på mindre än tre veckor i juli eller att jag jobbade 26 timmar på två dagarn förra veckan. Fast det förstås, det är ju kanske inget framtidsyrke direkt. Men för tillfället duger det bra och jag njuter av tanken på att när lönedagen är inne kirrar det även i min kassa.

Nu ska jag ta mig i kragen och gå och diska i köket. Inte direkt någon favoritsysselsättning men ett tråkigt måste.
Jag ska försöka mej på att uppdatera lite mer ofta men ni vet, det är ju sommar...

Stora gratulationer till min man som fyller 22 år idag. Tänk att det är den åttonde födelsedagen som vi firarr tillsammans.

DEt är inte roligt när det är fint väder när man bor i en förort av betong. Man tittar ut och känner hur underbart väder det är. Man vill bara ut och njuta av sommaren. För det är som det sjungs: sommaren är kort. det mesta regnar bort.
Men när man går ut är det outhärdligt varmt och det finns ingenstans att svalka av sig. Jag vet vad jag talar om för jag gjorde ett försök nyss men det var inte så lyckat. Jag höll på att koka upp och bestämde mig för att röra på mej så jag stack ut på en promenad. MISSTAG MISSTAG! Efter en halv timme hade jag skavsår på båda hälarna, vätskebrist så att det kändes som om jag skulle svimma och dessutom badade jag i svett. Nu är jag äntligen hemma och tänker hålla mig inomhus tills jag börjar jobba om en timme. Jag vill hem till Dalarna.Jag vill hem och bada i underbara esttjärn. Imorgon kommer vi och då har jag beställt fint väder tills dess. Hoppas någon lyssnat och ordnar det.

Annars är livet sig likt. Var som sagt till Finland precis som alla andra. Så himla roligt att träffa alla kompisar i jyväskylä efter mer än ett halvår. och det var roligt att vara i pielavesi och ta det lugnt. Nåt som inte var roligt var att det regnade nästan oavbrutet hela tiden. Typiskt när man är ledig och allt. Men nu är jag tillbaka i vardagen och jobbar och sådär. Samtidigt som jobba inte är världens hit så är jag så glad för att jag jobbar. Jag hade ledigt två dar och det kändes som om jag höll på att gå åt av tristess. Så here I come jobbet :) Kanske ska satsa på det där med karriärskvinna. Måste först komma på inom vilket område jag ska göra karriäir. Sen sätter jag fart :)

Äntligen fungerar vårat internet här hemma och jag slipper ta mig till biblioeteket för att kunna hålla mej uppdaterad om vad som händer och fötter i världen. Ipu installerade om hela Windows så nu går det att surfa runt hur bra som helst.
Igår var det en trevlig kväll trots allt. Lena, aki, jossu, mikko, katta och fia kom på besök. Alla andra "skulle" komma men Sverige-Ryssland var mer intressant. Tack för det ni ;) Sverige fick spö som bara den. Det var i o f s mindre bra.

Nu sitter jag här hemma igen och har varken skola eller jobb idag. Försöker fördriva tiden med en massa saker. En sak är då säker. Jag är en viekura gottegris. Det är därför jag aldrig bakar. För om jag har nånting i frysen så dras jag ditåt som om det vore en magnet fastsatt i dörren. Ok, måste väl erkänna att jag är helt värdelös på att baka och nästintill hatar det och att det oxå bidrar till att jag aldrig bakar. Men som nu. Jag har kanelbullar i frysen som blev kvar sen igår. Och jag vill så gärna äta upp som allihopa. Jag vill ha bulle bulle bulle. Apropå bulle så minns jag så himla bra hur underbart det var att komma hem när mamma hade bakat bullar. Man fick en nybakad varm bulle med iskall mjölk. Underbart. Tänk att min mamma är en sådan bull-mamma :) Det skulle man kanske inte kunna tro.

Idag får vi se vad vi hittar på. Jenita och jimppe kanske är så tråkiga att de åker till Dalarna i helgen. Tiina och mattias kommer dock kanske hit så vi får hoppas vi hinner stöta på dem. Skulle vara riktigt trevligt. Ibland känns det så konstigt. Att alla som man varit så mycket med helt plötsligt är gifta och har egna familjer. Det känns som om det var alldeles nyss jag sprang runt och var sååå kär i Mattias att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Tänk, det är åtta år sedan nu.
Jag minns när jag tänkte som ung 15-åring att tänk vad konstigt sen när alla är gifta och man hälsar på varandra som vuxna gör. Nu är jag där men det där med att vara vuxna, det tänker jag nog inte ens uttala mig om. Jag är fortfarande likadan som jag var när jag var 15. Inte lika extrem klädstil kanske och inte lika kaxig, men annars precis lika. Och det kommer jag alltid vara. Så är det.