Kära gamla orkku!

Jag bara älskar när folk kommenterar bloggen. Det ger en motivation att fortsätta. Då vet man att det finns folk som fortfarande orkar läsa min blogg, orkar intressera sej för jag har för mig här borta. Med andra ord, helt enkelt inte glömt bort mej :)

Min man var hemma ikväll igen för första gången på en hel vecka. Dock varade besöket endast i tre timmar och sen åkte han ihen. Gone with the wind! Men man tackar och tar emot den tid man får. Imorgon kommer han hem igen för att åka förrens på måndag. Om det är nån som intresserad kan jag upplysa er om att det har gått 110 dagar sedan min man ryckte in och nu är det endast 70 dagar kvar. Oj oj oj. Tiden bara rusar iväg. Hur ska jag orka med honom 24 timmar om dygnet sedan ??? ;)

NOg svamlat om min man. Själv hr jag lekt luffare igen och bott än hos den ena än hos den andra. TAckar vet jag min Orkku. Vill inte vara med i leken längre riktigt och lämnar mej här och där. Varje gång man sätter sej i den och åker nånstans får man tänka på att fixa sovplats så att man har nånstans att vara om den inte vill starta igen. Eller om man åker till äffären måste man se till att man har någon med sej som kan sitta ibilen. Så man slipper stänga av den ;) Här kan vi snacka om miljövänligt.

Syrran tanita har ju anlänt till finland. Var har vi henne då? Har inte sett till henne. Men det hinns nog med det oxå. Läfr väl åka och hämta henne och hennes pojkvän om min bil vill. Annars får de stackarna gå med fet packning och allt hem till oss. Det spöregnar ute....

Idag har jag lekt duktig hemmafru och gjort pizza till min man och Satu. Är det hemmafru om man gör pizza eller måste man göra riktig husmanskost då för att det ska räknas? Jag tycker att jag är duktig och överseriös så fort jag gör någon varm maträtt :) Det är inte så ofta man orkar ta sej i kragen och göra något så överambitiöst. Sen när man har barn. (OM man har)

Men nu ska jag nog gå och testa om min bil vill vara med eller inte. Hörs my friends :)

livsfilosofi

Känner mej som en aktiv datanörd när det första jag gör är att gå till datorn när jag vaknat. Men så är det när man egentligen borde gå till affären men absolut inte orkar. Hittar på en massa andra saker som man egentligen vill göra mycke hellre :) Ska väl ta mej i kragen och gå snart tror jag.

Första gången på hundra år minst är det underbart fint väder ute. I love it! Det har varit höst höst höööööst här. och jag har varit ganska så rädd för att köra bil. Förra veckan åkte tre grabbar här bil och fick sladd på bilen. Total krock med motkommande bil. Föraren dog, en blir sittande i rullstol och om jag minns rätt blev den tredje bara lite skadad. Alla vet vilka det är och ganska många var kompisar med dem.
KÄnns så himla sjukt att tänka att något sådant där kan hända. De var alla 18 eller under. Man kan inte dö så ung?! Det borde inte gå. Det är inte rättvist. Varför måste vissa dö när de är så unga och knappt har hunnit börja leva?

Men det är livets gång och man vet aldrig när det blir ens egen tur. Det är bara att leva och se.
Men jag kan säga att sådana där händelser händer allt som ofta nuförtiden och de får en att stanna upp och tänka. Då förstår man hur tunn livlinan. Förra sommaren dog Anne, För några veckor sedan dog Lari Rantala, och du det här.

Men men.. man ska inte deppa ihop för det. man vet ändå aldrig när det händer. Men kära vänner! Använd bilbälte!!! Vill inte mista nån av er.

Men nu ska jag dra till affären! återkommer!

Penelåpe Krots

Dags för en uppdatering av mitt liv.

Jag var alltså en och en halv vecka i Pielavesi och hade det trevligt med mina svärföräldrar. Det var seriöst riktigt skoj att vara där. Alla som någon gång bott hemifrån vet hur underbart gott hemlagad mat kan vara och hur härligt det är att gå till kylskåpet och bara äta. och att det dessutom finns något att äta...
Inte för att jag inte skulle ha råd att skaffa en massa ätbart till mitt kylskåp men det är mindre rolitg att köpa något när allt hinner bli gammalt innan man stoppat det i munnen :(

Första veckan var det riktigt trevligt men sedan på lördagen var dte dags för fest. 50 års kalas för Aarre Katainen. Och oj vad jag var ur humör. Började med att jag kände mej rastlös och orolig hela natten och låg därför bara hela natten och lyssnade på Ipus snarkningar. Klockan 8.00 kliver min man upp för han ska åka och spela hockeyturnering. Jag är en underbar romantisk fru och kliver upp tillsammans med honom för att äta frukost. ( De ni :) )

När jag precis somnat om efter ett hjärtslitande hej då till ipu så väcker hans mamma mej klockan tio. Oj vad jag skulle kunnat slå någon då. Jag var så arg. Humöret höll i sej hela dagen och jag kände mej som världens sämsta svärdotter. Hela dagen fejk log jag åt alla morbröder och mostrar, mormödrar och farmödrar och så vidare... Tur att jag är så bra på att fejka :D

ANLEDNINGEN TILL ALLT DETTA KALLAS MENS! Den gav mej en härlig påminnelse hur det är.

Sedan kom jag hem på söndagen och tänkte Yes härligt! Våran bil fungerar ( Ipus pappa hade hållt på och lagat den hela tiden). Visst, visst. Måndag eftemiddag går jag full av förväntan ut till bilen och startar... och startar och STARTAR! Men inget händer... JAG ÄR SÅ BESVIKEN!

Nu fungerar den dock efter att ha stått still och samlat parkeringsböter sedan i måndas ( i a f huomatuksia). Tupi hoppade in i den nu på kvällen och vad händer när han vrider om nyckeln. Jo såklart. Bilen startar. Typiskt. Grabbarna skyller så klart på mej att jag inte kan starta den. Hallåååå?! Kan man starta på många olika sätt eller? typiskt killar, eller vad säger ni girls?

Så kvällen tillbringade jag hos några kompisar och är nu hemma i min lägenhet igen. Känns skönt att bara vara själv för första gången på mycket länge. Ska snart krypa ner i min egen varma underbara säng och bara njuta av att ligga i den. I love my säng!

 see ya all.... på återseende...

En fråga bara, varför säger finnarna Penelope Cruz som Penelåpe Krots?


Lack

Idag är vi arga. Har varit och skött om barn hela dagen. Vaknade klockan nio och är nu sjuuukt trött. Och det medöfr en stor aggrission. Är ju på väg till Pielavesi idag och våran förbannde orkku vägrar att ge med sej. Den strejkar och strejkar och strejkar. Tekis mieli melkein kiroillla! :(

Kom hem från en dag hos familjen Göös och kommer hem till en lägenhet som är äcklig som den värsta ungkarls lyan. snabbstäda snabbstäda och snabbstäda. Vara skit förbannad på allt. Ringde till Ipu och var arg som ett bi. Det är inte lätt att heta pirita en dag som denna. Vet att jag borde ha städat innan och det gör mej bara ännu mer arg för att jag vet att det är mitt eget fel. Skulle helst vilja krypa ner i våran underbara mjuka tjocka säng och sova. Jag bara hatar det här för tillfället.

Men jag överlever nog.

Essi, det är inte så farligt som det kansek har låtit på mina blogg. Jag trivs bra ensam. Det är inga problem och på dagarna har jag så mycket att göra så jag knappt hinner med. Hinner inte reflektera över att Ipu inte är här. Faktiskt så går tiden så sjukt fort så jag vet inte vad jag ska ta mej till. Och när Ipu är hemma då får jag vara med han 24 timmar om dygnet. För trots allt är det ju bara måndag till fredag som jag är ensam. Nu är det näst sista gången han är en helg fast i lumpen. En gång till i December och sedan är det ju nästan över. Ipu har en och en halv veckas lov över julen så då kanske vi kommer hem till sverige båda två.

Sitter här nu och väntar på att Satu och Jouni ska komma och dra igång bilen åt oss. Sen bär det av. Jag hatar allt det här väntandet när man är klar och allt.

Positivt inlägg blev det i a f om inte annat.
Så ha det bra alla barn!

Pielavesi imorgon

Kom precis hem efter en kväll hos Satu och Sussa. Veke och Sussa fyller år så dom hade en liten gemensam tillställning. Undrar om det var rätt ord förresten. Men nu är jag som sagt hemma igen efter ännu en lååång dag. Dagen började hemma hos Satu (sov över där). Kände en enorm press att jag nu äntligen måste ta mej ikragen och städa den här lägenheten eftersom den ser ut som hej kom och hjälp mej. Tog bussen in till stan (eftersom min kära orkku fortfarande har för mycket svängande hormoner och vägrar fungera). Det var meningen att jag skulle gå direkt från stan till min kära lägenhet.
Visst, jag började gå i olika affärer och där blev jag kvar. Det slutade med att jag blev 31 euro fattigare. Köpte två halsband och underkläder. Suck, jag som behöver nya byxor. Hur ska jag nu kunna köpa dom OXÅ?!

till slut kom jag hem till lägenheten ungefär klockan halv sex. Jahapp, då var det dags att ta en dusch och sedan åka med jouni tillbaka till Satu. Så var det med den städningen...
Där har jag sedan hängt hela kvällen och lyssnat på alla människor. Observera! Lyssnat! Pirre Katainen babblade inte själv på om allt möjligt utan bara lyssnade. Veke sa till och med att jag bestämt har blivit vuxen. Att jag inte babblar och riehuu hela tiden :) Undrar om det är bra eller dåligt?

Imorgon bär det av till Pielavesi som sagt var. Ska bli riktigt skönt att åka härifrån ett tag.. Känner att jag är i behov av något annat än bara det här Jyväskylä laiffet för tillfället. Du vet. Om man är för mycket nånstans och för länge med samma personer och gör samma saker så måste du komma ifrån det ett tag. Känner att jag fått mycket nog av att vara här just nu. Inte för att jag har tråkigt men jag måste få andas. Andas nåt annat än Jyväskyläs avgaser. Så då fick det bli att leka seriös med mina svärföräldrar. Där kan man i a f inte göra annat än att bara hänga. Finns inget där ute i skogen. Ingenting. Får se hur länge jag trivs där. Stannar tills jag tröttnat :)

Imrogon blir det tidig väckning igen. Tiina kommer och hämtar mej för att ännu en dag spendera tillsammans med hennes barn. Så egentligen borde jag väl ligga i sängen vid det här laget men nää... jobbigt! Dygnsrytmen är inte som den borde kanske. Nån gång ska jag göra nåt åt den saken oxå men nu orkar jag inte. Det är alldeles för underbart att bara sova på morgonen. Bara sova ;)

Nä, kanske snart är dags att trycka i sej ett paket nudlar.
See you!

Höst

Kom precis hem från en kompis. var ju igår som sagt var på bastukväll med en massa tjejer. Lagade god mat, efterrätt, bastade och snackade en massa. Det var riktigt trevligt med lite omväxling. Vanligtvis brukar det bli att man bara sitter och pratar en hel dag över en kaffekopp.

Våran ORKKU har gett upp på nytt. Jag blir tokig. Finns inget opålitligare än våran "kära" FORD ORION! Merja är helt säker på att den är av det kvinnliga könet. Den har sin egen vilja, och en stark sådan till på köpet. Ibland strejkar den och vill inte alls gå igång. Men ibland så kan man försöka övertala den och då vill den helt plötsligt vara med på noterna. Så typiskt tjej :)
Men ack vad jag har lärt mej förstå killar när man studerar kvinnan Orkkus envishet. Jag blir tokig av att aldrig veta när den vill vara med och när den inte vill. Igår strejkade den igen. Ja det var väl bara att ta sina ben och traska ner till centrum. Det gott folk betydera att jag traskade hem idag oxå. Lite motion kallas det :)

Idag ska Pirre Katainen göra årets goda gärning och åka hem till Göös för att kolla efter deras små knattar. Tro det eller ej så känns det faktiskt skönt att göra någonting vettigt igen även om det bara handlar om att sköta barn en kväll. Får se hur det går med Limppan. Deras småtting. Tur att Joanna är på plats :)

I helgen ska jag ta mitt pick och pack och åka till Pielavesi. Jag ensam med Svärföräldrarna. Orkar inte vara här över helgen och vill få min bil lagad så att den slutar upp med att trilskas. Ska bli skönt att åka hem till någon och får äta ordentlig mat UTAN att själv behöva laga till den varje gång. Det blir inte så mycket ordentlig mat gjord när man bor helt ensam. När ipu är hemma är det mycket roligare att göra mat. Nu är det tyvärr ganska ofta nudlar som gäller. Nudlar med rivna morötter i... MMMM... det är smaskens!

Inte nog med det så ska jag åka till Pielavesi nästa helg oxå. Ipus kära far fyller femtio och de ska ha en överraskningsfest för honom. Gissa vad min man gör då? jo han är i Leppavirta och spelar Hockeyturnering. Onko oikein?! Så det blir väl till att än en gång åka dit ensam. Men men.. dock vet jag ju hur länge ipu har drömt om den där turneringen så jag skulle inte ens drömma om att förbjuda honom från att åka. Så lite förståeligt är dte kanske, eller?

Än en gång sitter jag här med stela och värkande magmuskler efter ett "hårt" gympass igår. Jag undrar om min mage inte tål sit-ups :) Kanske borde sluta med dem eftersom min mage verkar ta sådan stryk av det. Pirre ska bli en riktig bodybuilder. Jag skulle dock vilja veta varför allt ska vara så förbannat dyrt här i Finland? Gym/gympa 60 euro i månaden!!! det är ju ta mej sjutton samma pris som ett halvår på friskis och svettis. Simma 7 euro per gång. vattengympa 5 euro per gång. Ja, när ska jag orka förstå mej på det här landet. Kanske aldrig.

Nej nu ska jag snart dra ner till stan igen så PÄRJÄILKÄÄ!

Ps. Mamma och company! Kom hit och hälsa på när ungarna har höstlov.
pps. Tack alla söta människor för att ni kommenterar mina inlägg. Jätte kul att höra av er! Saknar er alla!

Sen kväll med Satu och Laura

Måndag kväll och Laura och Satu ligger och sussar gott i min säng. Snart dags för en Pirre att lägga ner huvudet och flyga iväg till drömmarnas land tillsammans med Nukku-Matti?!
Dagen började riktigt bra. Satt en sisådär ungefär en fyra timmar på internet. Snacka om internetberoende. Det är inte så lätt att slita sig när man äntligen fått chansen att snoka runt bland alla människor och se vad det har blivit av alla. Er kära läsare kan jag underrätta om att jag har nåt så långt som att bli en HEMMAFRU!
Vad tycks om den saken? Jag som alltid sagt att jag absolut aldrig ska bli en hemmavarande hemmamamma går här dagarna ut och in utan att göra något vettigt, och det redan innan jag fått en endaste unge.

Men nu tänker ni nog alla sär innerst inne att Stackars flicka. vad tror hon att hon håller på med? Går där hemma som en annan idiot och bara sväller. Men såhär ligger det till. Eftersom jag klarar me mer än bra med de pengar jag får känner jag egentligen inget akut behov av ett arbete just nu. det gör att jag ALDRIG tar mej i kragen och söker de där jobben. Ok, ok. Jag erkänner. En sak som oxå spelar en stor roll är att jag är så sjukt feg. Kan någon hålla en kurs för mej som heter: "Lär dej söka jobb!" eller "VÅGA söka?".
Jag skulle anmäla mej direkt om något sådant fanns. Känner att jag är i behov av det.

Imorgon är det ännu en ny dag. En ny dag med en massa nya saker. På kvällen ska vi tjejer här ha en bastukväll och käka en massa god mat. Ska bli riktigt roligt att göra något speciellt för en gångs skull.

Idag har jag som vanligt bara varit med en massa människor hela dagarna. Var med Merja och Janne och såg på medans de var riktigt romantiska. Kändes bra att vara det tredje hjulet. Det var trots allt riktigt trevligt. Sedan åkte vi till Lassi och Sakkes lägenhet. Säg mej någon, vad är det som gör en killägenhet till en så tyyypisk killägenhet? Lukten och allt är den samma. Kom in i Sakkes och Lassis lägenhet som var som ett bombnedslag och jag höll på att spyyy...
Killarna hade lyft tngder i vardgasrummet/köket och det luktade sååå svett och luften var varm och tung av all svett. Jag höll påatt dö och kutade fram till närmaste fönster efter att ha skrikit - Täällä haisee aivan sairas hiki!!!. Jag slet upp fönstret och ut med huvudet. Så långt det bara gick. Huhuh, det var en pärs.

Till saken hör att lägenheten de bor i tillhör Suvi. Det är en kvinna/dam (uskovainen) som går på mötena här. Hon har någon gång i sin ungdom varit oerhört vacker och intelligent. Hon har varit mycket populär. Sen en dag slog det slint i huvudet på henne och hon blev psykiskt sjuk för alltid. Hon ser ut som ett fyllo och släpar alltid stora kassar med sej. Suvi har flyttat ut ur lägenheten men lämnat ett rum låst. Man kan inte ta sej in där. Hugaligen. Vem vet vad för något hon har där i sina gömmor!!!

Japp, nog svamlat för idag igen. Jag åtekommer nog imorgon.
Ha det bra allihopa.

ps. mamma! Jag tror inte jag kommer hem än. TAr emot att resa! Men jag har fortfarande inte riktigt bestämt mej. ds.

ensam igen

Ensam ensam och ensam. Ännu en gång vaknar jag upp i en helt tyst lägenhet och funderar på vad jag ska ta mej till idag. Min man åkte till lumpen igår igen efter helgen. Nu ska han vara där i två veckor innan jag får se honom igen. Hur kan man vara gift men ändå inte ses på två veckor?
Jag vet att jag har själv valt den här situationen. Jag visste redan innan vad det var jag gav mej in på.
Och ändå så är det skönt att se honom mer än tidigare. Och att kunna se honom 24 h då när man verkligen kan göra det.

Ja, ja. Egentligen är det inte farligt ens. Jag har vant mej. Det är bara nätterna som är jobbigare. En dubbelsäng är till för TVÅ personer, inte för EN. Men jag överlever.
vad ska man hitta på idag då? Jag önskade att jag hade en massa små knattar som Teija. De skulle hjälpa en att ha en massa att skriva om och tiden skulle alltd bara rusa fram.

Jag har funderat på min framtid. Ska jag stanna här? Hur länge då? Vad ska jag göra här? Jobba? Plugga? Om vi flyttar till Sverige, vad ska jag göra då? Jobba? Plugga?
Jag hade tänkt att vi flyttar till Sverige nästa sommar och att jag börjar plugga nästa höst. Men då betyder ju det att jag måste söka redan nu i vår. Vad ska jag söka till då? Jag har länge funderat på lärare eller sjuksköterska men nu på senare tid har jag funderat på psykologyrket. Det skulle vara intressant och då skulle jag kunna rikta in mej på barn tex. Ipu är då helt inne på att vi SKA flytta till Sverige. Hans baktanke är ju såklart bil. Minst två år ska han vara i Sverige så att han får en bil :) Stackars min man! Det är inte alltid lätt.

jag saknar tillbaka till skolan. Tänk att varje dag få använda huvudet. Att bli tvungen att tänka. Som det är nu tänker jag ungefär aldrig. Här behöver man inte tänka. Alla är så dumma :)
Men tänk att varje morgon gå uppför Lugnetgymnasiets trista trappor med en hel hög med böcker över armen!? Tänk att komma till det unkna skåpet och slänga in sina saker och möla in alla andra saker som knappt får plats i det minimala swkået. Tänk att se sej om och se den Djungel som gör att skolan är SVINKALL på vintrarna och FUKTIG och VARM på somrarna. Tönk att få hänga med alla kompisar där och att möta en Andrew Taylor med sne näsa i korridoren. Eller en Janne Kyre med en kaffekopp i högsta hugg.

JAG TRODDE ALDRIG JAG SKULLE KUNNA SAKNA DET!

Hmm.. Undrar om det är dags för mej att börja plugga?!?!?! :D

Men nu ger jag mej. See you later, alligator!

ÄNTLIGEN !!!

Äntligen äntligen och äntligen får ni tillfälle att föla mitt händelselösa liv :)
Vi har som sagt fått hem datorn nu och fått internet att fungera oxå. Känns helt sjukt skönt att bara kunna klicka in något på datorn och sen kunna läsa vad alla kära människor i Sverige har för sig. Enda jag saknar är Essis blogg. När kommer den?

Just nu saknar jag er alla en hel massa!!!! Kom hit.....
Det är lördag kväll och hemmafrun Pippe sitter hemma framför en dator och gör ingenting.
Här är det syyskärit dessutom men jag orkar inte intressera mej för tillfället. Jag känner igen mej i Tanita när det gäller hormoner för tillfället. Jag undrar om min mens är på väg för första gången på mycket mycket länge. Har redan hunnit glömma av hur det känns att ha mens. Och framförallt glömt av hur tiden innan mens känns. Då kan vi snacka om att bli GRYMT påmind!

Idag då? Ja, vad har jag haft för mej? Egentligen inget speciellt. Ipu och jag rände runt i en massa affärer och köpte till slut en datorstol (RAATO vad dom kostar mycket, förresten) och en massa ramar till våra bröllopsfoton. Till skillnad från Teija så blir jag bara fattigare och fattigare hela tiden. Men jag klara mej :)
Efter affär rännandet var det ehtoollinen i Jyväskyläs Stadskyrka. Mats Alatalo var så kär så kär. Satt där med någon tjej och höll i handen :) Ja du, det är nog inte lätt. Sedan var det Alustus och det hann vi höra en tio minuter kanske. Fullt med folk var det. Överallt kryllade det av människor. Jag tyckte det var mest jobbigt men jag överlevde. Sen, gott folk fick Pirre noh och tog bilen och for hem till min egen kära lägenhet :) Här hänger jag nu och vet inte ens var min man är.

Jag har roat mej med att läsa en massa böcker. Serien om grottbjörnens folk är verkligen bra. Tackar vet jag Teija och Dan som är så underbara och köpte den till mej. Dan ska förresten ha den största kramen av alla för att han byggde ihop datorn till oss. (även om jag misstänker att han njöt av det :) )

Min lägenhet förresten är en trygg plats. TRODDE jag. Ack ack ack! För ungefär en månad sedan stod jag Ipu och Satu på våran balkong på natten. Då kom en man dit. Han svamlade en massa gojja och var aspackad. Det slutade med att polisen kom mitt i natten och hämtade honom. Han hade tydligen varit efterlyst länge, dock vet jag inte varför. Och idag hände det igen, nästan.
Jag och Satu stod ännu en gång ute då vi hör en röst skirka för full hals : KUNDIT, NYT POIS SIITÄ TRAKTORISTA TAI SOITAN POLIISIT! Antagligen var det väl några som försökte sno en traktor från våran gård. Jag såg två unga män springa iväg. Låter lovande tycker jag. Pirre ensam nätterna långa i en lägenhet med galningar runt sej :)

Ja ni flickor och pojkar. vad är det med som händer/har hänt som är värt att berätta. Hmm..
IDAG ÄR MIN NAMNSDAG! För första gången i mitt liv har jag namnsdag. Och Tarja Sivula var den enda som kom ihåg det och skickade ett meddelande redan på morgonen. Det ni :)

Teija, Tanja och ni andra gifta människor som läser det här. Ge mej ett tips! Hur överlever man ett liv med en snarkande gubbe?!?!?!?!?!?!?
Det håller på att driva mej tilll vansinne när min ismo ligger redvid mej och sågar träd för full hals. Igår natt somnade Iu mångatimmar före mej och började på en gång snarka som bara den. Han var helt slutkörd efter en vecka i lumpen och sov som en stock. Jag gjorde ALLT! Knuffa på han. Sa åt han att vända på sej. hotade med att flytta ut i vardagsrummet osv. men inget hjälpte!!! Jag blir TOKIG helt enkelt!!!!!
Jag kanske vänjer mej. Hoppas jag gör det fort.... :)

Men nu ska jag ge mej. Skriver nog imorgon igen.
TAke care alla!