Elämä on.
Ledig dag idag igen då. Tycker att det har blivit lite äl mycket lediga dagar den här veckan. Jag som vill vara arbetsnarkoman. Jobba jobba jobba. Det är livet det. Bo på min arbetsplats så att man nästan inte kommer ihåg var man har sin lägenhet. Vara på jobbet så mycket att dina arbetskompisar är det enda sociala liv du har. Jobba så mycket så att din tankegång blir alldeles avtrubbad och det enda du kan tänka på är jobbet och det som har att göra med ditt arbete. No ei ihan. Jag är ingen arbetsnarkoman men jag tror jag skulle kunna bli det. Om jag hittade ett arbete som jag älskade så skulle jag ligga i riskzonen. Jag tycker om att jobba. Jag tycker om att känna att jag gör nånting. Så här sitter jag, som ni kanske redan förstått, och känner mig väldigt lat och onödig. Nästa arbetspass på söndag och sen vet jag inge mer. Nackdelen med att vara timvik.
Så idag har jag tillbringat min morgon framför datorn. Sedan tröttnade jag och bestämde mej för att gå till Huddinge C. Jag är ganska bra på att aktivera mig själv och hitta på saker att fördriva tiden. Lunchade och tog en kaffe på det. Läste en och samma tidning i flera timmar och sneglade på människorna runt omkring mig. Jag har en väldigt livlig fantasi även om den har varit värre under gymnaiset. Jag kunde sitta på bussterminalen i Borlänge och hitta på hisotrier om människorna runtomkring mig. Oftast var det små oskyldiga saker om deras liv men så fort det var någon som såg lite misstänkt ut så galoppera min fantasi iväg. Det kunde sluta med att jag var helt säker på att personen i fråga hade likdelar i sin väska. Att han/hon var en galen styckmördare som skulle resa bort för att göra sej av med delarna. Elller så kunde jag få för mej att mannen bredvid mig är en självmordsbombare. ATt jag snart kommer sprängas i tusen bitar.
Vis sådana här tillfällen fick jag lov att nästan hålla i mig själv för att inte resa mig upp och springa iväg. Som sagt. Nu är det mycket bättre på den fronten. Nu vänder jag inte om och tar en omväg VARJE gång jag möter någon misstänkt, bara ibland om den ser riktigt mycket misstänkt ut.
Nu funderar jag på vad jag ska hitta på ikväll då? Kanske blir en hemmakväll eftersom vi inte har någon bil. Den är på lagning för den gick inte genom besiktningen. Skit bil. Bilar är inget annat än krångel. Jag ska utveckla min idee att ha "tågkuper" som går hööögt uppe i luften. Sen ska jag inte ha någon bil någe mer.
Nog svamlat. Tack och adjö.
Så idag har jag tillbringat min morgon framför datorn. Sedan tröttnade jag och bestämde mej för att gå till Huddinge C. Jag är ganska bra på att aktivera mig själv och hitta på saker att fördriva tiden. Lunchade och tog en kaffe på det. Läste en och samma tidning i flera timmar och sneglade på människorna runt omkring mig. Jag har en väldigt livlig fantasi även om den har varit värre under gymnaiset. Jag kunde sitta på bussterminalen i Borlänge och hitta på hisotrier om människorna runtomkring mig. Oftast var det små oskyldiga saker om deras liv men så fort det var någon som såg lite misstänkt ut så galoppera min fantasi iväg. Det kunde sluta med att jag var helt säker på att personen i fråga hade likdelar i sin väska. Att han/hon var en galen styckmördare som skulle resa bort för att göra sej av med delarna. Elller så kunde jag få för mej att mannen bredvid mig är en självmordsbombare. ATt jag snart kommer sprängas i tusen bitar.
Vis sådana här tillfällen fick jag lov att nästan hålla i mig själv för att inte resa mig upp och springa iväg. Som sagt. Nu är det mycket bättre på den fronten. Nu vänder jag inte om och tar en omväg VARJE gång jag möter någon misstänkt, bara ibland om den ser riktigt mycket misstänkt ut.
Nu funderar jag på vad jag ska hitta på ikväll då? Kanske blir en hemmakväll eftersom vi inte har någon bil. Den är på lagning för den gick inte genom besiktningen. Skit bil. Bilar är inget annat än krångel. Jag ska utveckla min idee att ha "tågkuper" som går hööögt uppe i luften. Sen ska jag inte ha någon bil någe mer.
Nog svamlat. Tack och adjö.
minnen
Hemkommen efter en snabbtripp till finland och klarvaken. Kan bero på att jag sov en hel massa timmar förra natten.
Jag kom hem igår från finland och åkte direkt till jobbet så jag var helt slutkörd. Blev en ganska hastigt bestämd resa till Jyväskylä tillsammans med mor och far. Det var nog säkert tio år sedan jag senast reste med mamma och pappa någonstans så det var riktigt trevligt. Självklart bidrog ju Tina och kompisarna till trevligheterna. Dagarna tillbringade jag med mamma och Tina på diverse loppmarknader och skvallrandes runt köksbordet hos Göös. Kvällarna ägnade jag åt vänner. Det var ett tag sen jag var där och träffade dem ordentligt och oj vad mycket som har förändrats. Lördag kvällen var vi hemma hos Maria på naistenilta. Vi var ungefär 20 tjejer i åldrarna 18-23 och ALLA gifta med ett eller två barn. Annat var det när jag flyttade till finland. Ingen var gift. Ingen hade barn. Alla var vi galna nästan singlar. Kommer nog aldrig glömma hur vi en natt sprang runt Merjas lägenhet i bara nattkläderna. Vi hade gått ut för att ta lite frisk luft kl fem på morgonen och helt plötsligt tyckte någon sig se eller höra Merjas granne som var psykiskt sjuk/knarkare och som vi alla var livrädda för. Som ni vet sprids hysteri fort. En satte av i galopp och alla andra följde efter för ingen vågade stanna ensam kvar. Där sprang vi. Fem tjejer nästan utan kläder mitt i stan. Varje gång vi stannade så "hörde" någon något och satte av i galopp. Och alla efter! Till slut kläckte Merja ur sej den briljanta idén att vi går till Veturi (en bensinmack som är öppen 27/7) och ringer Jone. Vi andra stirrade på henne. Hon stod där i natt-hotpants, Jannes skjorta, ingen BH och håret uppsatt mitt på huvudet i en tofs. Yeah right Merja. Gå till veturi du. och ring Jone fem på morgonen :)
Eller som den gången min ford slutade fungera mitt på veturis parkeringsplats. Klockan var natt och vi hade precis varit och tagit oss ett dopp. Genomvåta i bara bikinin försökte vi putta igång bilen.
Eller som den gången vi skulle ut och gå. Jätte hurtiga var vi med joggingkläder och allt. Dock blev vi ju tvungna att stanna och köpa choklad i närmaste affär först. Promenaden tog två timmar om vi räknar den en timmes långa skvaller och chokladpausen.
eller som den gången....
Det får bli någon annan gång. Men vilka tider....
Och jag kan lova att vi hade roligt. Bilder säger mer än tusen ord.
Nu ska jag nog krypa i säng. Ia f försöka snart nån gång.
Jag kom hem igår från finland och åkte direkt till jobbet så jag var helt slutkörd. Blev en ganska hastigt bestämd resa till Jyväskylä tillsammans med mor och far. Det var nog säkert tio år sedan jag senast reste med mamma och pappa någonstans så det var riktigt trevligt. Självklart bidrog ju Tina och kompisarna till trevligheterna. Dagarna tillbringade jag med mamma och Tina på diverse loppmarknader och skvallrandes runt köksbordet hos Göös. Kvällarna ägnade jag åt vänner. Det var ett tag sen jag var där och träffade dem ordentligt och oj vad mycket som har förändrats. Lördag kvällen var vi hemma hos Maria på naistenilta. Vi var ungefär 20 tjejer i åldrarna 18-23 och ALLA gifta med ett eller två barn. Annat var det när jag flyttade till finland. Ingen var gift. Ingen hade barn. Alla var vi galna nästan singlar. Kommer nog aldrig glömma hur vi en natt sprang runt Merjas lägenhet i bara nattkläderna. Vi hade gått ut för att ta lite frisk luft kl fem på morgonen och helt plötsligt tyckte någon sig se eller höra Merjas granne som var psykiskt sjuk/knarkare och som vi alla var livrädda för. Som ni vet sprids hysteri fort. En satte av i galopp och alla andra följde efter för ingen vågade stanna ensam kvar. Där sprang vi. Fem tjejer nästan utan kläder mitt i stan. Varje gång vi stannade så "hörde" någon något och satte av i galopp. Och alla efter! Till slut kläckte Merja ur sej den briljanta idén att vi går till Veturi (en bensinmack som är öppen 27/7) och ringer Jone. Vi andra stirrade på henne. Hon stod där i natt-hotpants, Jannes skjorta, ingen BH och håret uppsatt mitt på huvudet i en tofs. Yeah right Merja. Gå till veturi du. och ring Jone fem på morgonen :)
Eller som den gången min ford slutade fungera mitt på veturis parkeringsplats. Klockan var natt och vi hade precis varit och tagit oss ett dopp. Genomvåta i bara bikinin försökte vi putta igång bilen.
Eller som den gången vi skulle ut och gå. Jätte hurtiga var vi med joggingkläder och allt. Dock blev vi ju tvungna att stanna och köpa choklad i närmaste affär först. Promenaden tog två timmar om vi räknar den en timmes långa skvaller och chokladpausen.
eller som den gången....
Det får bli någon annan gång. Men vilka tider....
Och jag kan lova att vi hade roligt. Bilder säger mer än tusen ord.
Nu ska jag nog krypa i säng. Ia f försöka snart nån gång.
fortsättning följer
Jagsitter på jobbet och det är så himla tråkigt så jag vet inte hur jag skas fara. Finns inget att göra och en timme kvar av den här dagen. Eller jaa, i a f av dagens arbetspass. Hitta på något att göra kära människor. Varför jobbar man när det inte finns något vettigt att göra. Och inte blir det bättre imorgon. Ska jobba från sju på morgonen till åtta på kvällen. Ei Baha men vietävän tylsää! Tur att JonnadePonnade kommer och håller mej sällskap från tre och framåt. Hon är min räddare i nöden just nu. Utan henne... Gaah. Vill inte tänka tanken ens så ta åt dej nu Jonna de Ponnade :)
Annars då. Ja du. livet rullar på som vanligt och jag har precis bestämt mej för att följa med mamma till finland över helgen. Hälsa på lite moster och vänner. Inte varje dag man gör det. Dock blir ju det ett hål i min plånbok med tanke på att jag missar lite jobb. Noh, får försöka jobba igen det så gott det går. Apropå jobb ja så har jag sökt till ett nytt ställe oxå så att jag får mer timmar. Känns som om det behövs. Onödigt att en frisk och ung ( ja, förhållandevis ung i a f) inte jobbar heltid. Ipu har oxå börjat på ett nytt jobb. Andra dagen för honom idag. Trivs bra tror jag.
Men hörni, mina fasta punkter ska flytta bort. Varför gör ni så här mot mig? Ipu sa igår när vi skulle sova: -Jag kan inte sova för att de ska flytta! De ni. så viktiga är ni :)
ps. det här inlägget skrev jag för exakt tre timmar sen. Hann inte publicera för chefen kom så håll till godo. Tre timmar försent. ds
Annars då. Ja du. livet rullar på som vanligt och jag har precis bestämt mej för att följa med mamma till finland över helgen. Hälsa på lite moster och vänner. Inte varje dag man gör det. Dock blir ju det ett hål i min plånbok med tanke på att jag missar lite jobb. Noh, får försöka jobba igen det så gott det går. Apropå jobb ja så har jag sökt till ett nytt ställe oxå så att jag får mer timmar. Känns som om det behövs. Onödigt att en frisk och ung ( ja, förhållandevis ung i a f) inte jobbar heltid. Ipu har oxå börjat på ett nytt jobb. Andra dagen för honom idag. Trivs bra tror jag.
Men hörni, mina fasta punkter ska flytta bort. Varför gör ni så här mot mig? Ipu sa igår när vi skulle sova: -Jag kan inte sova för att de ska flytta! De ni. så viktiga är ni :)
ps. det här inlägget skrev jag för exakt tre timmar sen. Hann inte publicera för chefen kom så håll till godo. Tre timmar försent. ds