minnen
Jag kom hem igår från finland och åkte direkt till jobbet så jag var helt slutkörd. Blev en ganska hastigt bestämd resa till Jyväskylä tillsammans med mor och far. Det var nog säkert tio år sedan jag senast reste med mamma och pappa någonstans så det var riktigt trevligt. Självklart bidrog ju Tina och kompisarna till trevligheterna. Dagarna tillbringade jag med mamma och Tina på diverse loppmarknader och skvallrandes runt köksbordet hos Göös. Kvällarna ägnade jag åt vänner. Det var ett tag sen jag var där och träffade dem ordentligt och oj vad mycket som har förändrats. Lördag kvällen var vi hemma hos Maria på naistenilta. Vi var ungefär 20 tjejer i åldrarna 18-23 och ALLA gifta med ett eller två barn. Annat var det när jag flyttade till finland. Ingen var gift. Ingen hade barn. Alla var vi galna nästan singlar. Kommer nog aldrig glömma hur vi en natt sprang runt Merjas lägenhet i bara nattkläderna. Vi hade gått ut för att ta lite frisk luft kl fem på morgonen och helt plötsligt tyckte någon sig se eller höra Merjas granne som var psykiskt sjuk/knarkare och som vi alla var livrädda för. Som ni vet sprids hysteri fort. En satte av i galopp och alla andra följde efter för ingen vågade stanna ensam kvar. Där sprang vi. Fem tjejer nästan utan kläder mitt i stan. Varje gång vi stannade så "hörde" någon något och satte av i galopp. Och alla efter! Till slut kläckte Merja ur sej den briljanta idén att vi går till Veturi (en bensinmack som är öppen 27/7) och ringer Jone. Vi andra stirrade på henne. Hon stod där i natt-hotpants, Jannes skjorta, ingen BH och håret uppsatt mitt på huvudet i en tofs. Yeah right Merja. Gå till veturi du. och ring Jone fem på morgonen :)
Eller som den gången min ford slutade fungera mitt på veturis parkeringsplats. Klockan var natt och vi hade precis varit och tagit oss ett dopp. Genomvåta i bara bikinin försökte vi putta igång bilen.
Eller som den gången vi skulle ut och gå. Jätte hurtiga var vi med joggingkläder och allt. Dock blev vi ju tvungna att stanna och köpa choklad i närmaste affär först. Promenaden tog två timmar om vi räknar den en timmes långa skvaller och chokladpausen.
eller som den gången....
Det får bli någon annan gång. Men vilka tider....
Och jag kan lova att vi hade roligt. Bilder säger mer än tusen ord.
Nu ska jag nog krypa i säng. Ia f försöka snart nån gång.
Oj vilket rörigt inlägg.
det är så det blir, man skriver om sina minnen... kul att läsa och kul att ha kvar
Haha, vad ni har haft kul :D
JA. tänk vad roligt man kan ha med en digitalkamera. Vi skrattade så vi höll på att dö hela kvällen. Detta är bara tre av alla tusen foton vi tog med olika miner och poser. Magmusklerna kramppa vill jag lova :D
Det är lite jobbigt att bli äldre och äldre tycker jag. Jag vill inte.
kul med minnen och tur att man har det också =) heheh Hade en dement pat. här om dagen, tyckte så synd om henne för hon var inte ens gammal. demensen blir bara värre för varje gång hon kommer. Så kan det gå! Förresten, det var evigheter sen jag såg dig! =)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!!! JAg vill också.. gamla goda tider.. jag har också varit på flykt för den där galna psyk grannen några gånger..men har var ju galen på raj raj! :D