Skärpning

Nu får det bli en ändring på det här. Jag skriver ju aldrig mer här på bloggen!

Jag ska börja med att tillägna en del av mitt inlägg till HERR OCH FRU KATAINEN! Och nej, jag menar inte mej själv och min man. Utan en av mina aspolut bästa vänner, JOHANNA och MIKKO KATAINEN! Nu delar vi även efternamn.
Jag är så ledsen och besciken över att jag inte kunde vara med idag, på eran speciella dag. Men jag vill ändå att du ska veta att jag tänkte på dej. VARMA GRATULATIONER TILL ER BÅDA!

Just nu sitter jag här ensam i min lägenhet. Klockan är alltså tio i tio på en lördag kväll och jag sitter ensam hemma.
Det låter inte bra. Men det är inte så farligt som det låter. Jag hade bara ingen lust att åka någonstans utan bestämde mej för att stanna hemma och lyssna på lite Sommar i P1. Så nu sitter jag här och njuter med Magdalena Graaf.

Igår var vi till en stuga i Vaajakoski med en massa tjejer och hade en möhippa för Merja och Satu. Det var en mycket lyckad kväll (med vissa undantag som jag inte tänker ta upp här.) Det var en möhippa med traditionella "ritualer" såsom brudbastu. Oj vad roligt det var. Flickorna blev slagna med granris (för att få lite försmak av problemen som kommer i ett äktenskap), skrubbade med salt (för att bli av med sina gamla synder), skrubbade med mjö (för att förberedas omför deras nya liv), springa runt huset NAKNA med granrispiskan i hand, så många varv som de haft pojkvänner (för att glömma dem),  gå ner till bryggan NAKNA och buga sig i mot alla väderstreck.Och en hel del annats. Självklart fick de en ordentlig fotbehandling och massage.

Kvällen slutade med en rundvandring i skogen. Vi hade placerat ut ljus i skogen. Vid varje ljus fanns ett brev med en dikt i som Merja och Sat turades om att läsa upp. Det var riktigt mycisgt, ända tills.....
Vi närmar oss slutet på vandringen, det kanske återstår ungefär fem ljus. Satu börjar läsa sin dikt. Det var om kärlek och hon läser med en mjuk diktröst. Du må tro vi skrattade när hon kom till slutet. SUSANNA MAARIA HINTSALA hade tröttnat på att vara seriös så hon hade börjat hitta på egna slut på dikterna.Och ni som känner Sussa kan ju gissa vad som stod på papprena. Aaaah! Det kan man inte skriva ner här. Jenita, du kommer dö :)

Idag var det första riktiga ovädret idag. Det regnade, haglade meterstora bollar, blåste och BLIXTRADE! Härligt! Älskar åska och luften är så skönt frisk och lätt att andas efteråt. Tanita och Late har varit i Särkäniemi och jag var orolig för att det skulle vara lika dåligt väder där. Men som tur var verkade det som om dom kom undan med bara nån liten skur.

I fredags var även the Kestis här och hälsade på. Härligt att se dem igen. Och lilla lilla Ava. Behöver jag säga mer...
Men nu är det bestämt gott folk. Vi ska verkligen bli Sthlmare :D

När man har en bilddagbok

När man har en bilddagbok orkar man ju inte sitta och uppdatera här oxå eftersom jag alltid alltid uppdaterar vad jag gör med hjälp av bilder ( som är mindre jobbigt än att sitta och skriva en text som ändå inte är nå rolig).
Men när Tanita ändå ber så snällt om det så lär jag väl ta och göra det då. uppdatera här alltså.

Har precis kommit hem från jobbet och en lååång promenad. Har tagit mej i kragen och börjat göra något vettigt. Det funkar än så länge, och det SKA funka i framtiden oxå tycker jag :) Känns härligt när man äntligen varit ute igen på mycket länge och bara rört sej för rörandets skull. Och när man går ut direkt efter jobbet så har man det gjort och slipper tänka på det på resten av dagen.

Igår ringde Keke att dem skulle komma hälsa på. Det var ett välkommet besök. Och ännu roligare blev det när Päkä och Juuso dök upp efter ett tag. Men oj, vad det kan vara jobbigt med barn :) Ibland kan det vara skönt att bara vara vi två :D Jag var duktig och bakade en kladdkaka att bjuda "gästerna" på så nu har jag en super disk som står och väntar. Hatar att diska. Det finns inget värre! Det är jag helt säker på.

Suvarit kom, och suvarit gick. Det var på det hela taget ett mysigt suvarit även om jag hade en "lång sak i pannan" första två dagarna. Men det kan man alltid skylla på kvinnobesvär. Det var så himla kul att träffa allt folk som man annars inte ser särskillt ofta.
Katta, tex. JAG SER DEJ ALLDELES FÖR SÄLLAN! Ibland saknar man stunderna med Katta inne på Café Vi Tre i Falun. Gamla kära Falun där allt var så välbekannt. Alla timlånga pratstunder och kaffekoppar som tömdes vartefter tiden SPRANG iväg!

AVA VILHELMIINA KEST! A new princess has arrived! Huh huh. Calvin får det kämpigt. Jag är himla lessen att jag inte får se lilla Ava. Hon kanske är stor när jag ser henne :( Tanita, jag håller med dej om att man går miste om mycket när man inte bor hemma och ser barnen dagligen. Bäbisar är ju inte bäbisar länge :(
Så Teija, bilder in på bloggen så även vi får se hur eran lilla ser ut. Ser hon ut som Maya när hon var liten? Eller som Enya?
Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg Maya Boo Kesti! Hon var den sötaste lilla myran jag någonsin sett. Jag tror det var då jag blev barnkär.

Uppdateringen får fortsätta en annan gång! Back to the bilddagbok nu! :D