tråk

Dagarna bara går och går och frågan är om man uträttar något vettigt egentligen. Skolan börjar lida mot sitt slut. Tänk om det vore som när man var liten. När det var sommarlov så var det sommarlov alldeles på rktigt. Då behövde man inte jobba alla lediga lov som man hade. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och jobba så mycket man bara kan och hinner för att kunna överleva senare i höst. Det är inte alltid kul att vara, hrmmmm, vuxen.

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade h'r på bloggen. Har hunnit jobba en del och även plugga. Tanita har hunnit vara här och en massa annat. Just nu sitter jag här som vanligt och försöker ta mig i kragen och göra något vettigt. Men ack vad det tar emot. Ska även åka till jobbet för att få en delegering. Ska nämligen jobba på fredag och det har kommit en ny boende dit som har extremt stort behov av omvårdnad. Känns lite nervöst med tanke på hur mycket man ska komma ihåg. Men det ordnar sej nog. Det viktigaste är att man får pengar.

Ett virus har gjort intrång på våran dator. Den pluppar upp en massa saker hela tiden och är super svår att ta bort. Inte alls jätte roligt. Fy bubblan vad det här blev ett tråkigt inlägg. Ska ta och lägga ipp bilder från min mobil istället.



Snigel snigel på väggen där. Sådana här megasniglar kryllar det av överallt. Jag och ipu hittade när vi var på promenad.
Ganska söta med sina små horn och skal tycker jag.



Här är någon i sina bästa år. Är man inte som snyggast när man är 21-22?

                               

Julle 1 dag gammal, typ                        Julle, två veckor gammal, typ.
                            Hon är ingen bäbis nå mer ju.



Baila baila!

                             

IDen här veckan har det varit en vacker vecka med mycket mysiga kvällar.

olá

                      

Se så vackert det är i stockholms tunnebanor. Se så vitt allt är. Nää, om det ändå vore så väl. Igår på väg hem från en utbildningsdag på Danderys sjukhus lekte jag med min mobil och hittade en funktion som tog sådana här bilder.

det var ett tag sen som jag uppdaterat och jag vet inte vad jag ska berätta för er. Livet har verkligen gått tillbaka till sin gamla rytm. Jag har int hunnit vara i skolan men däremot har jag hunnit jobba två dagar och haft två utbildningsdagar. Känns lite jobbigt med det där jobbet men jag antar att man tar vad man får. Man kan inte vara kräsen om man vill ha pengar. Livet är inte alltid en dans på rosor. Just nu har jag en hemtenta som ligger och trycker och som jag av någon anledning har väldigt svårt att ta itu med. Kanske för att jag missat nästintill alla föreläsningar och känner mej väldigt utanför själva ämnet. Känns väldigt jobbigt att ta tag i det nu och läsa in all litteratur och dessutom skriva den. Nej, min skolmotivation ligger på minus sidan när det gäller skolan. Helst skulle jag vilja slippa allt som har med skola och arbete att göra. Jag vill inte jobba inom sjukvården men kan knappt få annat eftersom jag inte har någon utbildning. Och plugga tar himla lång tid och jag måste dessutom jobba samtidigt. Nej, någon som har tips om hur man bäst producerar barn? Då ska jag producera en miljon och vara hemma och agera mejeri i många år framöver.

I helgen blir det Dalarna trots att jag egentligen absolut inte borde åka. Borde vara hemma och plugga men jag har inte varit hemma på år och dar känns det som. Dags att åka dit alltså :) Jenita och jim är hemma de oxå.
Det står helt still i mitt huvud nu och jag har inget vettigt att skriva. Så nu slutar jag och går ut på en promenad.

rubrik

Här kan vi snacka om en som inte har hittat tillbaka till normal dygnsrytm. Som sagt kom vi hem från USA igår på morgonen och hade då varit vakna bra många timmar. Vi försökte hålla oss vakna men vid ett tiden deckade vi båda. halv sju ungefär orkade jag ta mej upp från sängbotten. Så ni kan ju bara tänka er hur bra det gick att sova senare när man SKA sova i detta land. Somnade vid en åtta på morgonen då det egentligen var meningen att jag skulle kliva upp och åka till skolan. Så med andra ord blev det ingen skola för mig idag heller. Inte bra. Inte bra. Jag ansträngde mej sen verkligen för att ta mej upp ur sängen i någorlunda tid för att hitta dygnsrytmen men fortfarande är mina ögon igentäppta av sovsand och det känns som om jag bara är halvt vaken. Jobbigt med tanke på att jag ska upp klockan sju på söndag och jobba. Min första introduktionsdag är då. Fia, hur är jobbet? Behöver jag vara nervig eller är det lugna puckar?

Nu sitter jag här och försöker ta mej ut på en promenix. Vädret är ju inte att klaga på. Men ack så det tar emot. helst skulle jag vilja lägga mig ner och sova i år och dar. Längtar redan till nästa natt. Då ska jag sova så att de skriker om det.

Hur var det att komma hem då? JA vad säger man. Livet är sej likt. Ingenting har förändrats förutom att allt har slagit ut i vblom och det är grönt överallt. Jag fick känslan av hopplöshet när jag insåg att nu är den resan gjord och då är det bara samma liv dag ut och dag in som gäller.

men nu ringer jenita så jag ska prata med henne :)

svammel

Vi har redan varit har over en vecka och annu en vecka aterstar innan vi ska aka hem. ser verkligen inte fram emot flygresan. Det var verkligen inte en njutning att sitta hundra miljoner timmar pa en och samma plats. Usch. nej, tacka vet jag korta resor. Hadanefter ska jag halla mig till Europa ;) Eller i a f den narmaste tiden. Inga super langa resor for min del pa minst ett ar. Nasta ar Januari far vi se om det blir en langre resa igen.

Kanner mej pa nagot satt himla isolerad har. Som om jag inte kan ha kontakt med nagon. Med andra ord kan jag inte hora det senaste skvallret. Dels for att jga inte kna skicka meddelanden (men ta emot kan jag, vink vink) och dels for att tidskillnaden ar sa enorm. Nar jag ar vaken sa sover alla dar hemma och tvartom. Sa horni, lova hora av er om Jentia, eller nagon annan av mina vanner, bestammer sej for att plutta ut ungen medans jag ar har. Eller om det kommer upp nagra andra super intressanta skvaller ar ni valkomna att skicka meddelande eller mejla mej pa adressen
[email protected]. Tack pa forhand liksom!

Tiden har har gatt valdigt fort. Har inte gjort sarskillt mycket utan mest varit hemma hos teija och daniel. Igar var vi pa stranden hela dagen och typiskt typiskt sa gjorde jag och ipu en repris av brollopsresan och brande oss rejalt pa bena. .Jag brande mej fran midjan och nerat och ipu fran knana och ner. Ingen hit direkt. Sa idag har vi inte gjort annat an setat inne. Alla andra ar pa Disney World sa vi har varit alldeles ensamma. Lite trakigt ar det ju sa klart att titta ut och se att det ar super duper fint vader ute men inte kunna njuta av den. Men ei voi sanoa muuta ku et OPITAANPAHAN! Hoppas att det kanns bra imorgon da vi ska aka till Kennedy Space Center. Inte roligt med varkande ben.

En sak som jag ar sa besviken over ar att jag har latit min engelska rosta sonder totalt. Varje gang nagon fragar mej nagonting far jag kortslutning och tunghafta. Hur kan jag INTE prata engelska fast jag gatt trearigt engelsksprakligt gymnasium? Konstigt det dar. Innan jag borjade eng sam. sa var jag ganska saker pa min engelska. Jag minns forsta dagen i skolan da man skulle presentera sig sjalv och beratta vart man kommer ifran och vad man gjort innan gymnasiet. Jag var forst och pratade pa pa engelska som den sjalvklaraste saken i varlden.  Efter mig var det Emmas tur att presentera sig. Hon oppnade munnen och pratade engelska som en akta amerikan. (inte visste jag att hennes mamma var fran USA.) GLUNKS! Mitt sjalvfortroende sjonk ner till botten och jag kande att min engelska var pinsam. Dar pa botten ligger den an idag och kralar.  Sa ar det med den saken!

Nu ska jag nog forsoka hitta pa nagot annat. Som att lasa bok till exempel :)