Pirre Katainen

Alla sova, tyst det ar i huset. tyyyyyyst i huset.

Som sagt, klockan ar inte mer an tolv och alla ligger deckade. Alla utom jag och min man som sitter pa toa tror jag.
Jag tankte skriva en kort uppdatering for att ni ska veta att vi kommit fram. For alla er som pa ngot satt lyckats missa det sa ar vi i Florida. Anlande igar natt efter en mycket mycket lang resa som var otroligt jobbig. Saga vad man vill men resa med smabarn en sadar lang stracka och med sa stor tidsskillnad ar ju ingen hitt. Fast Tanja sager att det gick valdigt bra sa ar det nog inget jag ska ge mej in pa om jag far barn. Eller sa ar det kanske sa att jag inte ar van vid barn. Det var ett tag sen jag ahde med smavarelser att gora.

idag har inte gjorts sa mycket. varit till stranden och badat i de enorma vagorna. det var nastan lite laskigt mot slutet for vagorna blev hooooga. Varmt har det varit fastan lite molnigt fran och till. Imorgon hoppas vi pa en molnfri dag. Kvallen tillbringades hemma hos Kestis. Framat atta pa kvallen gick jag och ipu pa en kvallspromenad langs med stranden. Vi hittadae en halvt uppaten dod jatteskldpadda. Det var redan lite skymning och vi stod bojda over den och funderade vad det var for nagot. Den luktade apa. Till slut, efter tva bilder, insag vi vad det var. Usch ruttan sager jag. Det ar konstigt hur samma element kan se sa olika ut dagtid och nattetid. Jag pratar om havet. Pa dagen ar havet ljust, blatt nastan gront och ser inbjudande ut med sina stora vagor emd vita toppar. Pa natten ser det ut som en pol av svart vatska som hotar att attackera en med sina jattelika vagor som ryter. Usch. Ar radd for vatten pa natten.

Dagen avslutades med matcer i Nintendo wii. Teijas Nintendo Wii alder slutade pa lite over 60, Tanjas pa 53 och min slutade nog pa 72. Jag har ju sagt att jag ar mogen for min alder :) Tanja gick och lade sig efter att hon somnat med Niilo i knat och kaffekoppen i handen vilket inte ar en sarskillt bra kombination. Niilo blev inte sa glad av den harliga duschen och tanja insag att jetlagen noh spokade i a f. Nu ar det nog dags for mig att lagga mig ixa mutta bilder kommer. Och mamma, jag har en bild speciellt till dej! Hoppas ni har det bra och jaksailette.

Ja viela Jenitalle semmonen juttu att se till att trycka ut ungen snabbast mojligt sa jag hinner hitta nagot gulligt harifran till den. Tsemppia siis sulle :)

Idag har varit en sådan dag då det känns som om man inte fått någontign vettigt gjort. Dagen har bara flutit förbi. sakta men säkert, utan att jag hunnit med någoonting. Jag har inte hunnit vara ute ens en gång fastän det är superbra väder ute. Ni vet, jag fungerar så. När jag har en massa saker som borde göras får jag ingenting gjort. Abslut ingneting. Så nu sitter jag här. Har tagit femhundrasjuttioelva pauser i mitt försök till städande. Har fått toan städad i a f. Nu återstår bara resten. Men nu kommer snart ipu hem och då får jag hjälp. Går mycket fortare då och är dessutom roligare.

ryhdistäydy!

det närmar sig med rasande fart och jag har inte hunnit reagera än. Ingenting är packat, städat eller muutenkaan fixat. Passet är i a f fixat och klart. Men jag har ju ändå idag och imorgon på mej så jag hinner. vad ska man ha med sej?
Är inte bra på det där med att packa. Jag minns när man förr i tiden skulle åka till suvarit. Det var Myyyycket kläder som skulle med. En gång hade jag närmare 25 linnen med mej. Det var till Maaninga savi-seurat. Med andra ord använde jag nog inte många utav de linnena. Men jag har lärt mig att inte packa så mycket saker. nuförtiden är mitt problem att jag alltid packar för lite. Kanske borde göra som förr. Skriva listor. Skriva upp varje dags outfit.

Jag är så  himla trött och ska ha seminarium snart. 13-16 med världens tråkigaste lärare. Det kommer vara kämpigt att hålla sig vaken. Jag orkar inte ens skriva nu så jag slutar här. Ointressant inlägg från en trött pirre.

en snabb uppdatering såhär innan föreläsningen börjar. Jag måste bara tala om för er hur underbart väder det är. det är varmt och en massa blommor överallt på universitetsområdet. I a f nästan överallt. Studentlivet är så speciellt på våren. Alla kryper fram ur sina dammiga klassrum och tar över varenda lediga yta ute på gården. Man blir bara av att titta ut genom fönstret. Men tyvärr hinner jag inte ut och jnuta för börjar föreläsningen om fem min.

Idag ska vi åka hem. sista gången innan vi åker iväg och sista gången innan jenita pluppar fram sin krabat. Konstigt det där. gravid kan man ju vara men INTE mammma. Det är så konstigt att ena dagen går man runt med en kula på magen och ingen bebis. Helt plötsligt har man en bebis men ingen kula. eller jooo, kulan har man nog ändå ett tag framöver. konstigt det känns när alla kompisar är gravida och på suvarit kommer alla komma med vagnar. en del kommer till och med ha tvillingvagnar. Galet det där. ellu har två barn och hon gifte sej samma dag som jag! Glunks. Men det förstås, jag kunde ha haft tre. Åtminstone två om det hade gått annorlunda. Trots allt känns det bra att inte vara tvåbarnsmor. kan inte tänka mig in i den rollen hur mycket jag än försöker.

igår var jag hos johanna och mikko. det var mycket trevligt. Det måste vi göra oftare :) Jag har varit alldeles för lite med johanna. johanna med kulan. Hon är bra hon :)

nej nu lär jag kila. konstigt inlägg det här.

Det var länge sedan jag upplevt en lika hemsk natt som förra. Det hela började med att vi var ute ett helt gäng och grillade igår kväll (mmm...bananerna med choklad) och som ni vet så luktar man inte särskillt gott efter ett grillparty. Trötta som vi var när vi kom hem stöp vi i säng för att sova, utan att duscha av oss den äckliga lukten. Jag vände och vred på mej men kunde inte bli kvitt den stickande lukten i näsan. Den var groteskt. Jag kände hur jag blev mer och mer galen för varje sekund som gick. Till slut så väckte jag Ipu (som dessutom snarkade som en tok vilket inte gjorde det hela bättre). "mä tuun hulluks ku en saa nukuttua ku täällä haisee niin kauheelle. Huomenna ku herään niin vedän kaikki petivaatteet pois ja tungen ne muovipussiin ja laitan siihen sata solmua. Sitten mä meen suihkuun ja jynssään kaikki paikat juuriharjalla!"  Inte förens då jag hajjade att jag kan sätta upp håret på en mummonnuttura för att det inte ska lukta så mycket, lyckades jag somna. Det var inte roligt kan jag lova! Aldrig mer sova i grillukt!

Jag känner mej så himla stressad hela tiden. Som om jag vore nära en kollaps mest hela tiden. Jag vet inte hur det kan komma sig för i ärlighetens namn så har jag ingenting att stressa över just nu...egentligen.
Det kanske följer med som ett bihang från den förra kursen då jag höll på att stressa ihjäl mig. Pirre och stress rimmar riktigt illa. Jag kan inte hantera det. Det bara växer och växer tills det känns helt oöverkomligt.

Nej nu ska jag ta mig i kragen och dra mej mot hornstull för att hämta mitt kära kontokort. Äntligen :)

Jag börjar känna mig ordentligt hemmastadd här på universitet. Åkte hit imorse klockan nio, gick på en två timmars lektion och runt tolv bänkade mig framför en dator i datasalen. Och här sitter jag än! Sista texten är skriven och inskickad och jag är fri att tänka på annat. Men andra ord kan ni läsa mellan raderna att : Jag har varit RIKTIGT DUKTIG idag! Allt är skrivet och inskickat. det tog bara fem timmar att skriva kursens två sista texter.
Känslan av att ha gjort klart det man ska, och dessutom i tid, är obeskrivlig. Man känner sej så lätt på stegen. Ingenting som tynger ner er. Ingenting att tänka på. Frihet härliga frihet.

Mina strumpor börjar kännas aningen fuktiga i mina skor och jag borde ta mig i kragen och åka hem. Det är bara så himla långt. Det tar emot att gå ut till tunnelbanan när man vet att det tar nästan en timme att åka hem.

Vet ni, idag kan jag läsa min bok som jag inte hunnit läsa på länge pga allt plugg! Härliga tanke.

Sista spurten. Hoppas att det är det nu för ett tag framöver. Har setat hela morgonen och knapprat på tangenterna. Försöker få de två sista texterna färdiga så att jag äntligen kan släppa skrivarkursen och bara rensa hjärnan på det. Det är det sköna med universitetet att man bara har korta kurser och då en är slut kan man radera allt från hjärnan och ta tag i det nya med en rensad och fräsch hjärna. Samtidigt så är ju kurserna väldigt intensiva istället. Man har hela tiden något man måste göra och man kan itne skjuta upp det eftersom kurserna är så korta. Det är inte som i gymnsiet då man kunde göra en sak ett halvår försent. Jag har tänkt på det där. Om jag redan från börjat lärt mej ta tag i saker och göra dem i tid hade jag inte varit så stressad. Och om jag hade haft svårt för mig i skolan så skulle jag vara mycket bättre på att plugga. Jag har lyckats glida runt hela min skolgång. Det är en välsingnelse och en förbannelse skulle man kunna säga.

Idag är det redan torsdag. Dagarna går så väldigt fort så man inte hinner reagera. Helst då man har en hel massa läxor och dylikt som man bara måste göra och har en enorm tidspress. Då går tiden så fort. Man tänker att man hinner men VIPS så har man inte längre tid.... Hur kan det komma sig? Jag minns när man var liten. Då kunde en dag kännas som en evighet. Helst om man väntade på någonting. Nuförtiden känns inte en timme som någonting. Allt var ganska annorlunda när man var liten. Jag är lite av den där nostalgiska typen som lätt sjunker in i tankar om hur det var förr och saknar. Funderar på vart alla gamla vänner tagit vägen? Vad har det blivit av alla? Livet är egentligen ganska konstigt. Man går bara framåt. Kan inte påverka det på något sätt. Vänner kommer och vänner försvinner.   En del är stannar längre än andra men alla lämnar de ett spår.

Det här med blogg är bra knepigt. Att man sitter här och skriver om sitt liv som om det vore någon där ute i hela vida världen som bryr sig. Faktum är att folk faktiskt bryr sig. Ivbland kan jag undra varför det är så intressant att läsa om andras liv och om vad andra gör och tänker. Men det är väl nyfikenheten i oss som får oss att läsa bloggar varje dag.
Blogg är en konstig grej. Undrar om den har kommit för att stanna?

Idag har varit en alldeles vanlig dag med ett alldeles vanligt seminarium i skolan. Det enda som inte varit vanligt idag är att jag efter skolan åkte till Tumba för en arbetsintervju på ett gruppboende. Och jobbet är nu mitt. Ekonomin är räddad. (Fia, jag ska jobba på samma ställe som du :) Vi ska ha en rolig sommar på jobbet). Jobbet kändes inte särskillt lockande men vad gör man inte för pengar. Pengar pengar pengar. Varför måste allt jämt kretsa runt pengar?

Snart är den här jobbiga skrivar kursen slut och jag kan andas ut. Det har varit en grymt intensiv kurs med mycket eget arbete och skrivande av texter. Känns underbart när den här är över. Pust!
Nej nu kommer Ipu snart hem och jag tänkte göra lite mat. Men ha det gott allt folk så hörs vi :)

Varför finns det inte motivation att köpa i affärerna? Tänk vad det vore bra. Om allt man behövde kunde köpas i affärerna. Om man en dag inte har något liv är det bara att gå till närmaste affär och köpa en burk liv. Fast om man tänker efter så skulle det vara ganska orättvist och göra klasskillnaderna ännu större. Då skulle det bara vara de rika som har ett liv och som har motivation till en hel massa roliga saker... men ändå....

Anledningen till att jag sitter här och funderar på så här konstiga saker kallar skolarbete. Har två texter som måste bearbetas till imorgon och jag känner att det är helt omöjligt att komma igång. Hela dagen har bara rusat icäg och jag sitter här fortfarande med mina ursprungversioner framför mej och känner att jag inte orkar ta mig samman och sätta igång. Morgonen började inte alls bra. VAknade av att någon stod och ringde på dörrklockan, bankade på dörren och ryckte i dörrhandtaget. Med hjärtat i halsgropen smyger jag naken sånär som på ett täcke ut i toaletten och tar på mej galsögonen. (Ni som känner mej vet ju att jag är blind utan mina glasögon/linser) Tittar ut genom nyckelhålet och ser två personer stå utanför min dörr. En kvinna och en man. Mannen bankar slår och böjer sig plötsligt ner och tittar ner i mitt brevinkast. Sen tar han upp mobilen och skriker en massa till någon på ett språk jag inte förstod ett ord av.
Fy bubblan, vad det var obehagligt. Kändes itne bra alls att stå där typ naken. Dessutom på våning sju utan nödutgång. För hoppa nerför balkongen känns ju inte som något alternativ. Till slut så slutade dem och drog sig ner igen. Jag tog upp mobilen och ringde Ipu som förbjöd mig att öppna dörren om de kommer tillbaka. Som om jag skulle våga göra det?!?!? Så morgonen gick åt att jag vart vettskrämd varje gång jag hörde något ljud från trapphuset. Glunks! Trodde de skulle försöka göra inbrott minst.

Efter att försökt göra läxor och kommit ungefär halvvägs tog jag på mig jackan och skorna och stack till Katta för en päiväkahvi. Alltid trevligt med sällskap och trevligt umgänge mitt på dagen såhär. kom hem vid en halv fyra och hoppade med ipu som kom hem från jobbet. Vi åkte till ett litet bilmeck som skulle titta på våra däck. (De är inte helt täta) Tyvärr var det sju bilar på kö så vi orkade inte stanna. Så ut på en biltur runt Norsborg, Hallunda och Slagsta. Nu sitter jag här och försöker hitta motivation att börja plugga.

någon som kan sälja lite till mig tack?!

Jag är så himla ledsen för att jag inte kan vara där jag borde vara just nu, nämligen i sälen med hela tjocka släkten.
Nej minsann.Medans hela familjen packade och donade så packade jag mina saker för att åka hem till Sthlm. Kändes ingen bra alls och jag har kokat lite smått hela kvällen. Jag är så himla arg på att jag just nu har en obligatorisk kurs som man inte får vara borta från för då får man gå om hela delkursen. Och dessutom, som om det inte vore nog så har jag sistas lektionen på tisdag ( bortsett från grupparbete som ska vara klart till på fredag). Varför kan inte den varit förra veckan eller typ i slutet av den här veckan? Då hade jag kunnat vara i sälen.
Istället får jag njuta av storstadens alla avgaser och härliga ljud. Jag är inte bitter. nej nej.

Helgen kom och gick som den alltid gör. Alltså alldeles för fort. Enda trösten är att jag insåg idag att det är inte mer än två och en halv vecka kvar till jag åker till Florida. Det tröstar mej lite mitt i denna depression. Sen ska jag njuta av att bara vara. Av att vara långt borta från hela Sverige och dessutom ska det bli himla roligt att träffa Teija och resten av kestiklanen.

Men nu ska jag sluta gnälla och ta mej i kragen! Ryhdistäydy!!!!

Fy vilken onödig resa jag gjorde nyss. Fick meddelande från synoptik att mina linser kommit så jag bestämde mej för att åka dit och hämta dom med en gång. Sagt och gjort. Skippade allt vad promenader och gick till T-banan. Skärholmen ligger en kvarts resa från Norsborg med T-bana. Väl framme så visar det sej att mitt kort inte fungera. Bajs. Kunde inte betala med kortet och inte ta ut pengar trots att det borde finnas några hundralappar på kortet.
Aja, jag fortsatte irra runt i köpcentret när jag ändå tagit mej ända dit. Provade en massa byxor och insåg att min rumpa är grymt oformad och att jag inte kunde få på mej nära på samma storlek som förut. Deprimerande. Till slut slutade jag mitt fönstershoppande och åkte hem. På T-banan tittar jag i min väska och inser att jag tagit ipus bankkort igår och stoppat i min egen väska. OCH DET KOM JAG PÅ DÅ FÖRENS! När det redan var försent. Så det sket sej. Här sitter jag nu hemma och väntar på att maten ska bli klar. Jenita och Jimppe kommer och hämtar upp oss om en 45 minuter och sen är det dags för DALARNA :)

Että se siitä sitten. Paladeisöns.