nattprat
Här sitter jag och känner mig som en gammal tant. Vet ni varför. Jo därför att jag känner mej sstressad och grymt trött över att klockan är så mycket. Vet inte när jag har varit vaken så här länge senast. Jo men det är sant. Pirre har gått och lugnat ner sig flera hundra hekto och tillbringar oftast kvällarna hemma. Så himla härligt att jag har fått in en rutin som känns som jag. Jobb, jumpa och sova. Det är livet det. Men nu är jag ledig imorgon så då kan jag unna mig lite vaken tid såhär FAST jag är trött så att mina ögon går i kors. Ipu har redan legat och sovit i flera timmar.
Imorgon bär det av till Finland. Har inte riktigt hunnit tänka på det. Bestämde oss för att åka igår och sillä sipuli. Sagt och gjort. Resorna beställda och så.... ööh... ja, så var det väl inge mer som var gjort då. Packa hinner vi ju imorgon. Usch, nu börjar stressen komma känner jag. Ännu en tantvarning?
Jag måste bara tala om för er att kusin-Linnea sjunger grymt bra. Hörde några låtar som hon sjunger och är alldeles paff. Inte visste jag att du kunde sjunga så grymt :) (Jag vet inte om du följer min blogg men ändå) Undrar vad det finns för dolda talanger runt omkring mig. Som man inte vet om för att de bara ligger och ruvar på dem. Sen hux flux så släpper de ut talangen och man blir alldeles hänförd. Vad roligt det vore att ha en talang. En liksom riktigt ordentlig talang. Ni vet, någonting som känns som om man verkligen är bäst på. ATt man behärskar någonting helt otroligt bra. Man är ju trots allt en hel del Juujärvi. Bäst eller inget. Jag minns när jag åkte snowboard som yngre. Tyckte det var superkul och kände mej rätt stabil på brädan. Men ve och fasa den dagen Karin i min klass ställde sig i backen och svishade ner med mycket bättre teknik än jag. Ja fy då. Vilken mardröm. Då kände jag att jag aldrig mer ska stå på en bräda. Jag nästan skäms för att tala om att det har jag inte heller gjort sedan dess. Dock har jag förändrats åtminstone lite och känner inte en lika stor tvångsmässig press på att jag måste vara bäst. Näst bäst duger...ibland.
Imorgon bär det av till Finland. Har inte riktigt hunnit tänka på det. Bestämde oss för att åka igår och sillä sipuli. Sagt och gjort. Resorna beställda och så.... ööh... ja, så var det väl inge mer som var gjort då. Packa hinner vi ju imorgon. Usch, nu börjar stressen komma känner jag. Ännu en tantvarning?
Jag måste bara tala om för er att kusin-Linnea sjunger grymt bra. Hörde några låtar som hon sjunger och är alldeles paff. Inte visste jag att du kunde sjunga så grymt :) (Jag vet inte om du följer min blogg men ändå) Undrar vad det finns för dolda talanger runt omkring mig. Som man inte vet om för att de bara ligger och ruvar på dem. Sen hux flux så släpper de ut talangen och man blir alldeles hänförd. Vad roligt det vore att ha en talang. En liksom riktigt ordentlig talang. Ni vet, någonting som känns som om man verkligen är bäst på. ATt man behärskar någonting helt otroligt bra. Man är ju trots allt en hel del Juujärvi. Bäst eller inget. Jag minns när jag åkte snowboard som yngre. Tyckte det var superkul och kände mej rätt stabil på brädan. Men ve och fasa den dagen Karin i min klass ställde sig i backen och svishade ner med mycket bättre teknik än jag. Ja fy då. Vilken mardröm. Då kände jag att jag aldrig mer ska stå på en bräda. Jag nästan skäms för att tala om att det har jag inte heller gjort sedan dess. Dock har jag förändrats åtminstone lite och känner inte en lika stor tvångsmässig press på att jag måste vara bäst. Näst bäst duger...ibland.
En bild säger mer än en miljon ord
Som ni ser har det varit en underbart vacker helg i en stuge uppe i fjällen. Ett trevligt gäng i en trevlig stuga med underbar natur runtomkring kan inte bli annat än underbart lyckat. Åkte upp på fredagen och var framme i så god tid att vi hann bestiga en topp på kvällen. Utsikten är ju magnifik och man blir alldeles andlös. Man blir dock alldeles matt när man inser att det inte går att fånga på bild. Verkligheten slår allt. Lördagen vandrade vi till en sjö där vi fiskade, grillade och kokade kaffe i ett triangiakök. Klockan var redan mycket när vi kom hem så vi gjorde mat och pratade resten av tiden. Söndagen gick åt att städa stugan och sedan satt vi oss i bilen för den jäääätte låååånga vägen tillbaka till sthlm. Strax före elva var vi hemma efter en sisådär nio timmar i bil. Men det var det värt. TAck alla för en super bra helg :)
.
Tänkte ta och försöka knåpa ihop några väl valda meningar här. För det var ett tag sedan. Jag vet inte om det beror på att det inte händer något i mitt liv som jag inte har något att skriva eller om det beror på att jag har alldeles för mycket för mig ;)
Nu sitter jag i a f här efter en mycket jobbig dag med jobb och en runda på stan. Hör och häpna, Ipu följde med mig till stan. Eller ja, det kanske var jag som följde med honom eftersom vi skulle in på CityDental för att boka en tid till honom. Han behöver nämligen renovera i hela munnen. VAr inte en alldeles för jätte trevlig kostnadsberäkning som kom hem från Folktandvården. Argh. Alltid är det något man inte har räknat med. Tur att vi båda jobbar skulle man nog kunna säga.
Annars består mitt liv fortfarande av jobb. Intet nytt på den fronten. Det är tur att man trivs på sitt jobb. Annars skulle man aldrig orka dra sig dit på mornarna. Imorgon blir det i a f en kort dag med bara sex timmars arbete. skönt men inte så bra eftersom jag behöver TIMMAR. Alltid denna jakt på fler timmar. Hå hå. I helgen ska jag däremot inte tänka på timmar. Då ska vi åka upp till Ljungdalen bara för att mysa en massa med trevliga människor. Ibland kan det behövas.
Men hörrö, nu ska jag gå och titta vad Ipu hittade i affärn :) Palataan.
Nu sitter jag i a f här efter en mycket jobbig dag med jobb och en runda på stan. Hör och häpna, Ipu följde med mig till stan. Eller ja, det kanske var jag som följde med honom eftersom vi skulle in på CityDental för att boka en tid till honom. Han behöver nämligen renovera i hela munnen. VAr inte en alldeles för jätte trevlig kostnadsberäkning som kom hem från Folktandvården. Argh. Alltid är det något man inte har räknat med. Tur att vi båda jobbar skulle man nog kunna säga.
Annars består mitt liv fortfarande av jobb. Intet nytt på den fronten. Det är tur att man trivs på sitt jobb. Annars skulle man aldrig orka dra sig dit på mornarna. Imorgon blir det i a f en kort dag med bara sex timmars arbete. skönt men inte så bra eftersom jag behöver TIMMAR. Alltid denna jakt på fler timmar. Hå hå. I helgen ska jag däremot inte tänka på timmar. Då ska vi åka upp till Ljungdalen bara för att mysa en massa med trevliga människor. Ibland kan det behövas.
Men hörrö, nu ska jag gå och titta vad Ipu hittade i affärn :) Palataan.