En aktiv dag i dag!
Idag har det dock gått mkt bättre än de andra dagarna. Känner mej mer och mer säker på vad det är jag säger. Känns skönt! Höll ju på att ge upp häromdagen. Känns inte bra att känna sej dum 99% av tiden man jobbar. Helst som man inte är van vid det ;P
Min aktiva dag började med ett riktigt vuxet och amsvarsfullt osv besök på banken. Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR kände jag mig inte som något utav det tidigare nämnda. Mest av allt kände jag mej rikigt lusfattig. 7000:- bara försvann. Försvcann i tomma intet. Jag kommer aldrig mer se skymten av dem ens en gång. Buääää! Vi gråter en skvätt över de försvunna pengarna. 5400:- gick direkt till min kära mosters man DANIEL. Dock får han inte känna sig rik särskillt länge utan han ska köpa en dator till oss. En hett efterlängtad dator ( från Ipus sida). Beskedet om att jag köpt datorn mottogs med glädje. En så stor glädje att min kära man ISMO sa: -Pirre, sä saat sit pusun ens perjantaina. Ja ota mun tililtä rahaa ja osta itelles hajuveden.
Kallas det fjäsk?
Efter ett snabbbesök hemma hos moster Teija bar min väg mej till min gamla vän fotografen. Han tog emot mej med ett stort leende i ansiktet och öppna armar. "LIKA VACKER SOM VANLIGT!" utbrast han och kramade mej hårt. Visst, gammal vän kan man verkligen kalla det, han är ju ändå 50 år!
Bilderna var dock mkt fina och lyckade. Jag är super nöjd. De var värda varenda öre (och då snackar vi inte om några ören!) Tacken går till fotografen!
Ännu ett besök hemma hos moster Teija hann jag med innan jobbet. Jag kunde inte låta bli att åka raka vägen hem till henne och visa mina bilder. Var så stolt :D. Hon bjöd till och med på kaffe även om stackars jag var mest rädd för att hon skulle spy upp allting (se. www.queenteija.blogg.se). Men det är alltid lika trevligt att fördriva tiden där. Det saknar jag när jag är i Finland. (Teija och Dan, ta åt er).
Nu sitter jag dock här och försöker leka duktig. Har inte ringt på ett bra tag så jag har all tid i världen att bara skriva blogg. En timme till är det meningen att jag ska hänga här.
Förresten, undrar om jag håller på att bli MÖKKIHÖPERÖ? För jag hör musik. Ändå är jag ensam här i denna byggnad. Nåt konstigt visslande. Hmm, kan spöken vissla?
Men nu ska jag återgå till mitt "duktiga" liv som KONTORSRÅTTA
Första dagen...
... på det nya jobbet som en tiitterä telefonist på Vildmarks.. Jag kom hit full av förhoppningar klockan tio i tre ( OBS! Tio minuter innan jag skulle börja. Håller jag på att bli sjuk?) Nu har jag hängt här ända tills nu eftersom min kära far skulle introducera mej och visa mej hur man ska göra.. Men ack ack ack vad jag misstog mej. Min pappa är självklart alltid så upptagen så han har ännu inte ens hunnit visa mej annat än en tidning med Vildmarks reklam...
När jag stirrat i tidningen i en evighet och försökt pränta in olika kikarsikten ( + en miljon annat) i huvudet tyckte jag att jag hade stirrat i den tillräckligt. Då sa min kära far. -Följ med hit till butiken så får du hjälpa till där tills jag har tid.
Snäll som jag är följde jag med som en hund i koppel och hamnade därför i en butik tillsammans med en riktigt illamående, äppelknaprande Marianne Lehtola. - Pirre, hjälp till här, var min pappas ömma avskedsord innan han stack.
Då kan vi snacka om vilse. Jag haahuili runt där inne och flyttade på lådor hit och dit. oj oj oj vad jag kände mej viktig. Sedan sa Marianne: -Kan du skriva upp vilka hyllor som är tomma inne i lagret. Därmed tryckte hon en penna i handen på mej och tyckte att jag skulle veta var lgret är och så vidare. Visst, efter ett tags yrande hittade jag till lagret och fick dagens hundraelfte hopplöse-anfall. SUCK SUCK SUCK LAGRET VAR PROPPFULLT MED SAKER FRÅN GOLV TILL TAK! Vilka hyllor var det som skulle föreställa tomma?
Aa, tillslut skrev jag en massa namn i stilmed Gor-tex, North-ice och Jahti-jakt på papperet. Sedan gick jag ut och lämnade papperet på bordet ute i butiken. Marianne syntes inte till någonstans. Då kom en kun och sa - hmm, hmmm, mmm-mmm? och pekade på en dräkt. Tiitterä jag försökte leka viktigt åtminsone en gång och sa - yes.The price for that dress is 1290:-. And you get all these thing for the same price. (Kauppatäti hymy). - No english, Polish.
JAHA, mitt försök att vara duktig krascha på en gång och jag gav upp. - Actually I don´t know so much about these things. I'll go and get my dad. FLYYYYYY FÄLTET!!!!!
Så nu sitter jag här i säkerhet i ett kontorsrum och skriver om mitt högst intressanta liv.
Dock tycker jag att det är mkt trevligt att ännu en moster börjat skriva om sitt intressanta liv. Alltid intressant att följa andras liv när man sitter långt borta i jyväskylä och tänker på vad alla andra i Sverige gör.
Nu är nog mitt inlägg så långt så ingen oprkar läsa det så jag ger mej.
Idag tänker jag hälsa på Teija tror jag.. Bara så att du vet! :)
Ett inlägg till bara. Essi, jag hade inte sagt någonting om någon Löppönen. Trodde inte att du heller skulle vara där. Jag var faktiskt extremt vuxen och gick och la med före halv tolv. sov en tretton timmar den natten. VUXENPOÄNG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hemma hemma..
Dock är det faktiskt skönt attbefinna mej på säker mark hemma i kära kära KÄRA SVERIGE! Helst som att min kära man är en riktig sotapippeli ( på svenska: intresserad av lumpen :) ) så ser jag inte till honom på tre veckor.. Vad gör man då? Jo man tar sej i kragen och åker hem till hit....
Anledningen till varför jag ni sitter här och skriver om mitt intressanta liv är att jag tänkte bli aktiv när jag väl fått en dator till mitt hus ( eller kanske lägenhet? ). Dock kommer jag aldrig kunna mäta mej med min moster Teijas inlägg, som får en att dra på smilbanden. Piristää päivää...!
Har precis kommit hem från en seriös innebandy match. Pirre sprans som en dåre, dribblade och gjorde i a f tio mål... Nej, nej och åter nej. Det var nog itne riktigt så. I själva verket har jag blivit en riktig läskipossu i finland och inte gjort nåt annat än käkat choklad. Så den gnutta kondition jag lyckats skaffa mej genom ihärdig lenkkeily med min moster och systra, var så långt bort den bara kunde vara...
Hur har detta gått till? Jag som skulle flytta till finland och bli ännu hurtigare än tidigare. Ännu mer smal, vältränad och snygg än tidigare. Nej, ännu en gån tog fantasierna över min hjärna. Ack och ve!
På Måndag börjar allvaret. Då ska jag göra mitt första vettiiga drag sen den 10 Juni 2006. Jag ska jobba! Två veckor hos Vildmarks som telefonist. 12-20 varje dag. Men jag kan tro att resultatet klirrar skönt i kassan.
10 Juni ja... Vem har sagt att STUDENTEN r lösningen på allt ont och tråkigt här i världen?
Jag saknar i a f tillbaka. Tillbaka till Lugnetgymnasiet. Då kan man ju snacka trygghet. Och sysselsättning.
Igår vaknade jag kl 10.00 av en väldigtöverpigg Calvin som undrade glatt om jag ville följa med till Aqua Nova. Vi pratade på ett tag i telen och sedan kom hans far till luren. DAn frågade lite försiktigt om dom väckt mej. Vet ni vad jag svarade då? Jo, såklart svarade jag MYCKET övertygande att: -Neeej, det är klart ni inte väckte mej....
Varför svarar man alltid så när det är sååå uppenbart och självklart att man ligger ochsover den tiden på dygnet.. :) Doch var det en mycket trevlig resa med mina älsklings kussar. Höjdpunkten var dock DONALD´S. ( I a f enligt barnen? ;) )`
Jepp, men nu ska jag ta och ta ett riktigt skönt bastubad.
Ps. Jag följer med spänning Tanitas och JEnitas diskussion här på blogg.se =D