Pirre Katainen

eller ska jag tänka att det här är mitt hem fortfarande? På sätt och vis är det det och kommer alltid att vara det men ursäkta klyschan (eller hur stavas det, kära läsare?), mitt hem är där Ipu finns.
Dock är det faktiskt skönt attbefinna mej på säker mark hemma i kära kära KÄRA SVERIGE! Helst som att min kära man är en riktig sotapippeli ( på svenska: intresserad av lumpen :) ) så ser jag inte till honom på tre veckor.. Vad gör man då? Jo man tar sej i kragen och åker hem till hit....

Anledningen till varför jag ni sitter här och skriver om mitt intressanta liv är att jag tänkte bli aktiv när jag väl fått en dator till mitt hus ( eller kanske lägenhet? ). Dock kommer jag aldrig kunna mäta mej med min moster Teijas inlägg, som får en att dra på smilbanden. Piristää päivää...!

Har precis kommit hem från en seriös innebandy match. Pirre sprans som en dåre, dribblade och gjorde i a f tio mål... Nej, nej och åter nej. Det var nog itne riktigt så. I själva verket har jag blivit en riktig läskipossu i finland och inte gjort nåt annat än käkat choklad. Så den gnutta kondition jag lyckats skaffa mej genom ihärdig lenkkeily med min moster och systra, var så långt bort den bara kunde vara...
Hur har detta gått till? Jag som skulle flytta till finland och bli ännu hurtigare än tidigare. Ännu mer smal, vältränad och snygg än tidigare. Nej, ännu en gån tog fantasierna över min hjärna. Ack och ve!

På Måndag börjar allvaret. Då ska jag göra mitt första vettiiga drag sen den 10 Juni 2006. Jag ska jobba! Två veckor hos Vildmarks som telefonist. 12-20 varje dag. Men jag kan tro att resultatet klirrar skönt i kassan.

10 Juni ja... Vem har sagt att STUDENTEN r lösningen på allt ont och tråkigt här i världen?
Jag saknar i a f tillbaka. Tillbaka till Lugnetgymnasiet. Då kan man ju snacka trygghet. Och sysselsättning.

Igår vaknade jag kl 10.00 av en väldigtöverpigg Calvin som undrade glatt om jag ville följa med till Aqua Nova. Vi pratade på ett tag i telen och sedan kom hans far till luren. DAn frågade lite försiktigt om dom väckt mej. Vet ni vad jag svarade då? Jo, såklart svarade jag MYCKET övertygande att: -Neeej, det är klart ni inte väckte mej....
Varför svarar man alltid så när det är sååå uppenbart och självklart att man ligger ochsover den tiden på dygnet.. :) Doch var det en mycket trevlig resa med mina älsklings kussar. Höjdpunkten var dock DONALD´S. ( I a f enligt barnen? ;) )`

Jepp, men nu ska jag ta och ta ett riktigt skönt bastubad.

Ps. Jag följer med spänning Tanitas och JEnitas diskussion här på blogg.se =D