Pirre Katainen

JA ja, jag vet. ni håller på att tröttna totalt på första meningen  " Jag håller på att bli nostalgisk..."  Men jag vet inte var den där blogginspirationen gömmer sig?Jag tror att den sticker fram nosen emellanåt och det är då jag ger mej in på att uppdatera. Men ops så falnar den lika snabbt igen. Jag hinner knappt publicera inlägget innan jag känner mej matt.

Klockan är apmycket och jag det känns som om jag borde ligga och sova sedan länge. Jag försökte sova för flera timmar sen men kom plötsligt att tänka på vart alla mina julskivor är. Kunde inte få bort den plötsliga tanken ur huvudet så jag blev tvungen att kliva upp och krypa in i ett X antal garderober för att leta igenom alla påsar som fortfarande ligger kvar längst in efter att vi flyttade hit för ett år sedan (och nu är det ju onödigt att packa upp eftersom vi ändå ska flytta om en månad). Jag hittade mina skivor som tur var för annars skulle jag inte kunnat släppa de ur tankarna på bra länge. Så nu sitter jag här. Klockan är över tre på natten och ute blåser det så mycket att det känns som om fönsterrutorna ska blåsa in. Lyssnar på julsånger och försöker samla krafter för att orka ta mig i kragen, resa på mig, gå på toa och krypa ner i sängen för att sova.

Kvällen och helgen har varit mycket trevlig och det känns lite jobbigt att det redan är måndag imorgon. Ny vecka, Urk på burk. Kvällen idag spenderades hos Alatalo/Bomström i Kallhäll. Det var verkligen mycket trevligt och väldigt lite folk. När det är lite folk känns det som om man på riktigt kan prata. Diskutera saker liksom. Och det behövs ibland. Men nu tröttnade jag på det här med att blogga så jag säger:

See you later, alligator!

Jag håller på att bli nostalgisk. Alldeles för nostalgisk. Gillar inte sånt alls. Att man får den där känslan av att man saknar något men man vet absolut inte vad det. Man kan inte sätta fingret på det. Jag brukar få den känslan runt juletider. Och det är ju snart dags. Kanske för att alla julsånger är så melankoliska. Man vill helst mysa runt med tända ljus, en mysig lägenhet och allmännt mysipys. Jag har brukat pynta med julsaker men i år kommer jag inte kunna göra det. Det kan vara att vi står utan lägenhet efter julen och då är julpynten så långt borta... hmm... räkmackan, when are you coming?

Ipu har i a f fått tillfälligt jobb hos Matti. HAr varit där igår och idag och kansake får en del jobb fram till jul. Inte perfekt men docl mycket bättre än ingenting. Och jag jobbar som vanligt :) sitter här nu oxå och väntar på att tiden ska gå så att jag kan ta mitt pick och pack och åka till jobbet. Jag ska jobba kväll vilket verkligen inte är någon höjdare. Sitter bara här och väntar på att det ska börja.

Nej nu ska jag hitta på något. typ....

Kyllä tää elämä on välillä rankkaa.....

Har precis kommit hem från en allmännt jätte jobbig kväll på jobbet. Kvällar är inte alls så roliga att jobba och när man är timvik. så får man lov att nöja sej med det man kan få. Och just nu känns det som om vi verkligen behöver allt som jag kan skrapa ihop. Det känns skit jobbigt att inte veta mer än kanske en vecka framåt vad man har för jobb. Jag har ingen aning om hur många timmar som jag kommer lyckas skrapa ihop den här månaden. Nu när jag står för försörjningen i våran familjs så känns det inte alls lika roligt. Varför kan man inte få en fastanställning? Killar, hur ofta har ni fåttt traggla er framåt med en timvik plats? Hur ofta har ni fått leta jobb och det enda ni kan få är timvik? Livet är himla orättvist.
Imorgon är det bara att vakna tidigt och pallra sig till jobbet igen. Känns inte alls kul att bara åka hem och sova och sen vara tillbaka igen. Tacka vet jag Jonna. Utan henne skulle det inte vara alls lika roligt att jobba. Vi har ju i a f varandra där.
Det är just därför man ska plugga kära flickor och pojkar. För att man ska få ett jobb. Ett fast jobb = trygghet.

I helgen blir det dalarna igen. Känns som om vi var där alldeles nyss men nu när jag tänker efter så var det en hel massa tid sedan vi var där sist. Tiden bara kutar iväg och man hinner inte riktigt med. Men just nu tycker jag att det känns alldeles trevligt att tiden går. Ska försöka få min torsdag ledig och i s f kommer jag redan då. Återstår att se.

Vet ni, jag känner mej ganska skrämd över eventuell flytt till dalarna. kommer jag trivas där nå mer? Kommer jag sopeutua till alla "familjer" där? Jag känner mig inte alls familjär och det känns som om jag fortfarande skulle vilja springa runt och leka. Göra en massa roliga saker. AAAAH! Jag blir galen av alla tankar och frågor som kommer hela tiden. Man ska inte tänka. Skjut ifrån dej allt och låta alla andra bestämma så är livet mycket lättare.
"Skit i det du, så lever du livet längre...." som en tanitas vikarie sa någon gång då hon gick på mellanstadiet.

Men nu ska jag ta och sluta. Blev ett smått deprimerande inlägg :) ska ta mig i kragen och ryhdistäytyä.