En aktiv dag i dag!
Ja idag har Pirre varit en riktigt aktiv arbetare. Har inte gjort annat än skrivit in beställningar och svarat i telefon som en äkta kontorsråtta som tror att hon vet nånting. Det har jag dock även tidigare fått beröm för att jag pratar som om jag visste något fast jag inte har en aning om någonting. Så nog klarar vi av det här jobbet mkt mkt bra. Även om det ibland innebär att man måste ljuga så att tungan är blå.
Idag har det dock gått mkt bättre än de andra dagarna. Känner mej mer och mer säker på vad det är jag säger. Känns skönt! Höll ju på att ge upp häromdagen. Känns inte bra att känna sej dum 99% av tiden man jobbar. Helst som man inte är van vid det ;P
Min aktiva dag började med ett riktigt vuxet och amsvarsfullt osv besök på banken. Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR kände jag mig inte som något utav det tidigare nämnda. Mest av allt kände jag mej rikigt lusfattig. 7000:- bara försvann. Försvcann i tomma intet. Jag kommer aldrig mer se skymten av dem ens en gång. Buääää! Vi gråter en skvätt över de försvunna pengarna. 5400:- gick direkt till min kära mosters man DANIEL. Dock får han inte känna sig rik särskillt länge utan han ska köpa en dator till oss. En hett efterlängtad dator ( från Ipus sida). Beskedet om att jag köpt datorn mottogs med glädje. En så stor glädje att min kära man ISMO sa: -Pirre, sä saat sit pusun ens perjantaina. Ja ota mun tililtä rahaa ja osta itelles hajuveden.
Kallas det fjäsk?
Efter ett snabbbesök hemma hos moster Teija bar min väg mej till min gamla vän fotografen. Han tog emot mej med ett stort leende i ansiktet och öppna armar. "LIKA VACKER SOM VANLIGT!" utbrast han och kramade mej hårt. Visst, gammal vän kan man verkligen kalla det, han är ju ändå 50 år!
Bilderna var dock mkt fina och lyckade. Jag är super nöjd. De var värda varenda öre (och då snackar vi inte om några ören!) Tacken går till fotografen!
Ännu ett besök hemma hos moster Teija hann jag med innan jobbet. Jag kunde inte låta bli att åka raka vägen hem till henne och visa mina bilder. Var så stolt :D. Hon bjöd till och med på kaffe även om stackars jag var mest rädd för att hon skulle spy upp allting (se. www.queenteija.blogg.se). Men det är alltid lika trevligt att fördriva tiden där. Det saknar jag när jag är i Finland. (Teija och Dan, ta åt er).
Nu sitter jag dock här och försöker leka duktig. Har inte ringt på ett bra tag så jag har all tid i världen att bara skriva blogg. En timme till är det meningen att jag ska hänga här.
Förresten, undrar om jag håller på att bli MÖKKIHÖPERÖ? För jag hör musik. Ändå är jag ensam här i denna byggnad. Nåt konstigt visslande. Hmm, kan spöken vissla?
Men nu ska jag återgå till mitt "duktiga" liv som KONTORSRÅTTA
Idag har det dock gått mkt bättre än de andra dagarna. Känner mej mer och mer säker på vad det är jag säger. Känns skönt! Höll ju på att ge upp häromdagen. Känns inte bra att känna sej dum 99% av tiden man jobbar. Helst som man inte är van vid det ;P
Min aktiva dag började med ett riktigt vuxet och amsvarsfullt osv besök på banken. Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR kände jag mig inte som något utav det tidigare nämnda. Mest av allt kände jag mej rikigt lusfattig. 7000:- bara försvann. Försvcann i tomma intet. Jag kommer aldrig mer se skymten av dem ens en gång. Buääää! Vi gråter en skvätt över de försvunna pengarna. 5400:- gick direkt till min kära mosters man DANIEL. Dock får han inte känna sig rik särskillt länge utan han ska köpa en dator till oss. En hett efterlängtad dator ( från Ipus sida). Beskedet om att jag köpt datorn mottogs med glädje. En så stor glädje att min kära man ISMO sa: -Pirre, sä saat sit pusun ens perjantaina. Ja ota mun tililtä rahaa ja osta itelles hajuveden.
Kallas det fjäsk?
Efter ett snabbbesök hemma hos moster Teija bar min väg mej till min gamla vän fotografen. Han tog emot mej med ett stort leende i ansiktet och öppna armar. "LIKA VACKER SOM VANLIGT!" utbrast han och kramade mej hårt. Visst, gammal vän kan man verkligen kalla det, han är ju ändå 50 år!
Bilderna var dock mkt fina och lyckade. Jag är super nöjd. De var värda varenda öre (och då snackar vi inte om några ören!) Tacken går till fotografen!
Ännu ett besök hemma hos moster Teija hann jag med innan jobbet. Jag kunde inte låta bli att åka raka vägen hem till henne och visa mina bilder. Var så stolt :D. Hon bjöd till och med på kaffe även om stackars jag var mest rädd för att hon skulle spy upp allting (se. www.queenteija.blogg.se). Men det är alltid lika trevligt att fördriva tiden där. Det saknar jag när jag är i Finland. (Teija och Dan, ta åt er).
Nu sitter jag dock här och försöker leka duktig. Har inte ringt på ett bra tag så jag har all tid i världen att bara skriva blogg. En timme till är det meningen att jag ska hänga här.
Förresten, undrar om jag håller på att bli MÖKKIHÖPERÖ? För jag hör musik. Ändå är jag ensam här i denna byggnad. Nåt konstigt visslande. Hmm, kan spöken vissla?
Men nu ska jag återgå till mitt "duktiga" liv som KONTORSRÅTTA
Kommentarer
Postat av: teija
din blogg innehåller allt. Först lite så man drar på smilbanden. Sen lite tårar (för de vackra orden) och till sist en kuslig känsla. Men jag vet inte, vågar man gå å lägga sig nu?? allt ska ju sluta lyckligt? Visst kan spöken vissla. Spela in en duett med honom du. Go natt
Trackback