Pirre Katainen

Här kan vi snacka om en som inte har hittat tillbaka till normal dygnsrytm. Som sagt kom vi hem från USA igår på morgonen och hade då varit vakna bra många timmar. Vi försökte hålla oss vakna men vid ett tiden deckade vi båda. halv sju ungefär orkade jag ta mej upp från sängbotten. Så ni kan ju bara tänka er hur bra det gick att sova senare när man SKA sova i detta land. Somnade vid en åtta på morgonen då det egentligen var meningen att jag skulle kliva upp och åka till skolan. Så med andra ord blev det ingen skola för mig idag heller. Inte bra. Inte bra. Jag ansträngde mej sen verkligen för att ta mej upp ur sängen i någorlunda tid för att hitta dygnsrytmen men fortfarande är mina ögon igentäppta av sovsand och det känns som om jag bara är halvt vaken. Jobbigt med tanke på att jag ska upp klockan sju på söndag och jobba. Min första introduktionsdag är då. Fia, hur är jobbet? Behöver jag vara nervig eller är det lugna puckar?

Nu sitter jag här och försöker ta mej ut på en promenix. Vädret är ju inte att klaga på. Men ack så det tar emot. helst skulle jag vilja lägga mig ner och sova i år och dar. Längtar redan till nästa natt. Då ska jag sova så att de skriker om det.

Hur var det att komma hem då? JA vad säger man. Livet är sej likt. Ingenting har förändrats förutom att allt har slagit ut i vblom och det är grönt överallt. Jag fick känslan av hopplöshet när jag insåg att nu är den resan gjord och då är det bara samma liv dag ut och dag in som gäller.

men nu ringer jenita så jag ska prata med henne :)