Pirre Katainen

Vi har redan varit har over en vecka och annu en vecka aterstar innan vi ska aka hem. ser verkligen inte fram emot flygresan. Det var verkligen inte en njutning att sitta hundra miljoner timmar pa en och samma plats. Usch. nej, tacka vet jag korta resor. Hadanefter ska jag halla mig till Europa ;) Eller i a f den narmaste tiden. Inga super langa resor for min del pa minst ett ar. Nasta ar Januari far vi se om det blir en langre resa igen.

Kanner mej pa nagot satt himla isolerad har. Som om jag inte kan ha kontakt med nagon. Med andra ord kan jag inte hora det senaste skvallret. Dels for att jga inte kna skicka meddelanden (men ta emot kan jag, vink vink) och dels for att tidskillnaden ar sa enorm. Nar jag ar vaken sa sover alla dar hemma och tvartom. Sa horni, lova hora av er om Jentia, eller nagon annan av mina vanner, bestammer sej for att plutta ut ungen medans jag ar har. Eller om det kommer upp nagra andra super intressanta skvaller ar ni valkomna att skicka meddelande eller mejla mej pa adressen [email protected]. Tack pa forhand liksom!

Tiden har har gatt valdigt fort. Har inte gjort sarskillt mycket utan mest varit hemma hos teija och daniel. Igar var vi pa stranden hela dagen och typiskt typiskt sa gjorde jag och ipu en repris av brollopsresan och brande oss rejalt pa bena. .Jag brande mej fran midjan och nerat och ipu fran knana och ner. Ingen hit direkt. Sa idag har vi inte gjort annat an setat inne. Alla andra ar pa Disney World sa vi har varit alldeles ensamma. Lite trakigt ar det ju sa klart att titta ut och se att det ar super duper fint vader ute men inte kunna njuta av den. Men ei voi sanoa muuta ku et OPITAANPAHAN! Hoppas att det kanns bra imorgon da vi ska aka till Kennedy Space Center. Inte roligt med varkande ben.

En sak som jag ar sa besviken over ar att jag har latit min engelska rosta sonder totalt. Varje gang nagon fragar mej nagonting far jag kortslutning och tunghafta. Hur kan jag INTE prata engelska fast jag gatt trearigt engelsksprakligt gymnasium? Konstigt det dar. Innan jag borjade eng sam. sa var jag ganska saker pa min engelska. Jag minns forsta dagen i skolan da man skulle presentera sig sjalv och beratta vart man kommer ifran och vad man gjort innan gymnasiet. Jag var forst och pratade pa pa engelska som den sjalvklaraste saken i varlden.  Efter mig var det Emmas tur att presentera sig. Hon oppnade munnen och pratade engelska som en akta amerikan. (inte visste jag att hennes mamma var fran USA.) GLUNKS! Mitt sjalvfortroende sjonk ner till botten och jag kande att min engelska var pinsam. Dar pa botten ligger den an idag och kralar.  Sa ar det med den saken!

Nu ska jag nog forsoka hitta pa nagot annat. Som att lasa bok till exempel :)