Pirre Katainen

Äntligen fungerar vårat internet här hemma och jag slipper ta mig till biblioeteket för att kunna hålla mej uppdaterad om vad som händer och fötter i världen. Ipu installerade om hela Windows så nu går det att surfa runt hur bra som helst.
Igår var det en trevlig kväll trots allt. Lena, aki, jossu, mikko, katta och fia kom på besök. Alla andra "skulle" komma men Sverige-Ryssland var mer intressant. Tack för det ni ;) Sverige fick spö som bara den. Det var i o f s mindre bra.

Nu sitter jag här hemma igen och har varken skola eller jobb idag. Försöker fördriva tiden med en massa saker. En sak är då säker. Jag är en viekura gottegris. Det är därför jag aldrig bakar. För om jag har nånting i frysen så dras jag ditåt som om det vore en magnet fastsatt i dörren. Ok, måste väl erkänna att jag är helt värdelös på att baka och nästintill hatar det och att det oxå bidrar till att jag aldrig bakar. Men som nu. Jag har kanelbullar i frysen som blev kvar sen igår. Och jag vill så gärna äta upp som allihopa. Jag vill ha bulle bulle bulle. Apropå bulle så minns jag så himla bra hur underbart det var att komma hem när mamma hade bakat bullar. Man fick en nybakad varm bulle med iskall mjölk. Underbart. Tänk att min mamma är en sådan bull-mamma :) Det skulle man kanske inte kunna tro.

Idag får vi se vad vi hittar på. Jenita och jimppe kanske är så tråkiga att de åker till Dalarna i helgen. Tiina och mattias kommer dock kanske hit så vi får hoppas vi hinner stöta på dem. Skulle vara riktigt trevligt. Ibland känns det så konstigt. Att alla som man varit så mycket med helt plötsligt är gifta och har egna familjer. Det känns som om det var alldeles nyss jag sprang runt och var sååå kär i Mattias att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Tänk, det är åtta år sedan nu.
Jag minns när jag tänkte som ung 15-åring att tänk vad konstigt sen när alla är gifta och man hälsar på varandra som vuxna gör. Nu är jag där men det där med att vara vuxna, det tänker jag nog inte ens uttala mig om. Jag är fortfarande likadan som jag var när jag var 15. Inte lika extrem klädstil kanske och inte lika kaxig, men annars precis lika. Och det kommer jag alltid vara. Så är det.