Pirre Katainen

Kom precis hem från en härlig helg i älskade Dalarna. Det är alltid lika roligt att komma hem och bara vara. Hemma är alltid hemma. Sthlm är en underbar plats och jag tcyker om att bo här och skulle inte vilja flytta till dalarna. Men ack. Vad vore livet utan möjligheten att åka hem emellanåt. Helgen kom och gick med andra ord. Fredagen spenderades hemma hos Essi och Farbror Janbanan. Lördagen var lite lumppu i och med att jag inte ens spelade innebandy. Nåja, kvällen blidde hos salla och keke. Salla blev av med sitt hår och olliver lekte med raffe ;) (tills han burpade upp) Söndagen var som vanligt. Hemma, möte och bilen. Den här gången var dock KAtta, Annso, Jonna och jone med oss.
Teija, vi sov hemma hos er. Tomt var det. Fattades en massa. Inga barn som sprang runt. Ingen Teija och ingen Dan. När vi åkte därifrån i morse tittade jag på gungrna som svajade i vinden. De såg så ledsna ut. Så tomma. Tänkte ta en bild och skicka till dejj för att visa hur tomma de såg ut. Så himla ensamma var dom. Konstigt med en Lindsn utan vare sej mummola eller the Kestis. Måste väl vänja mej antar jag.

Imorgon föreläsning. ska snoka och sen söva.

ps. har förresten en sjukt snygg lampa :)