Pirre Katainen

Det var vääääääldigt länge sedan som jag satt framför datorn och skrev ett inlägg. Jag tröstar mej med at ingen annan typ heller gör det och dessutom så har våran internet börjat strejka. Fattar inte vad det är med den. Ringde till comhem i över en halv timme och de försökte hjälpa mej. till slut påstod han att det beror på våran dator. Klart jag trodde på det, TILLS tanita kom med sin laptop och vi insåg att vårat internet funkade inte på hennes dator heller. Men andra ord så är det fel åp comhem OCH det suger att betala för nåt vi inte  kunnat använda på veckor.  Nu sitter jag här i Hallunda bibliotek och skriver på deras drop-in dator. Ibland är biblor bra att ha.

Annars är allt som vanligt. Jag har slutat skolan. Eller jaaa, nästan i a f skulle man kanske kunna säga då. En tenta har jag egentligen kvar men jag har verkligen ingen motivation till att göra den. Vad ska jag göra? Orkar verklgen inte ta mig i kragen. Jobbar gör jag oxå vilket  inte gör saken ett dugg bättre. Jag är inte för det här med att jobba och plugga samtidigt. Som idag tex, jag har jobbat hela dagen och så ska jag MUKA orka göra en massa tenta idag? Nej, fy vad tungt det känns. Jag vet inte hur jag ska lösa mitt dilemma. Känns allmännt jobbigt. Kanske tar och skiter i det. Bara sådär. Ångest. Verkligen ångest. Helst som om jag ändå inte ska fortsätta plugga i höst. Jag ska nog ta ett halvår och fundera på vad jag verkligen vill plugga. Känns lite onödigt att studera nåt som man kanske ändå inet vill. Helst med tanke på att utbildningen är 5,5 år lång. men om jag itne pluggar det här, vad sjutton ska jag då plugga? Socionom? syrra? narkossyrra kanske? Vet man någonsin på riktigt vad man vill göra. Jag tycker om att plugga och jag vill plugga, men vad????

Apropå jobba idag. Allt kändes som om det gick fel. Inget gick som det ska. Och mer bajs på en och samma dag har jag inte sett i hela mitt liv tror jag. Dagen började med att en typs Stomi (bajspåse) gick sönder i sängen och det var en enda stor pool av.... Dagen fortsatte med en typ som gjorde ett meeeega stort AAAAAA. Dessutom tömde jag stomin och då kändes det som om magen vänder sej ut och in snart om inte jag slipper se ba-a-a efter det här. Fy bubblan. Inte alls kul. jobbig dag har det varit idag och mitt tålamod har varit på ordentlig prövning hela dagen. OCH NU SKA JAG ORKA TÄNKA PÅ SKOOOOLA?! Nej, fy bubblan x hundra! Nya tag tills imorgon då jag jobbar kväll.

Alla som vill veta vad jag gjort i helgen kan läsa jenitas blogg på jenitaatinej.blogg.se :) så slipper jag skriva allt som jenita redan knapprat ner.

Snart åker vi till finland. 25 dagbåt. Vilka åker samtidigt som vi? Ska bli himlans roligt att åka dit eftersom att jag inte varit till gfinland på år och dar. Det har aldrig varit så här långt mellanrum. I a f inte på sju år. Könstigt. Nej, nu ska jag sluta svamla och avsluta.

Håll till godo med den här uppdateringen för det kan dröja till nästa.

Här sitter jag, en söndagsmorgon klockan 11.55 och proppar i mej godis. Som om jag har råd att lägga på mej en massa extra kilon. Äh, vi försvarar oss med att det trots allt var lördag igår och att jag då köpte godiset. Sen blev det bara inte av att jag käkade upp det. Och vi behöver ju inte tala om att jag istället åt chips som Merja köpte med sej när hon kom på besök... (Tur att jag inte tycker om chips så mkt och åt faktiskt på riktigt lite) ;)

Igår var en dag som alla andra. Inget nytt på östfronten. ipu var en trevlig hemma pappa igår. Han tillbringade tiden 10-16 på jobbet, kom hem, käkade, åkte klockan 17.30 till hockey och rakt därifrån till juhos polttarit. Oj, vad jag hann se mkt av min man :D men inte ska man hänga läpp för det. Jag hängde runt med Sarita, Satu och Merja istället. Det var faktiskt helt trevligt att vara med dessa brudar igen för första gången på ganska länge och dessutom BARA tjejer. En fråga, om killarna säger att det är ute med KEPPIPORUKALLA vad ska vi tjejer säga då? Sämpyläporukalla, kanske? Ska införe det nya begreppet. Så när det har spridit sej så långt att alla i sverige oxå säger så, så vet ni att jag har varit i mitt införande.

I förrgår natt var jag och skjutsade min lillebror och Late till bussen klockan 03.20. Oj, va jag var trött den kvällen. Kändes som om jag skulle kunna somna var som helst. Tur hann jag sova en två timmar innan jag åkte iväg och skjutsa dom så jag kom hem helskinnad trots allt. Hade själv fått för mej på Torsdagen att jag oxå vill åka till Sverige och att jag ska hänga på grabbarn. Precis när jag nästan hade bestämmt mej för att åka ringe min telefon. Det var min arbetsgivare som frågade om jag kan börja jobba redan på tisdag. Suck, det var den sverige resan! Hade varit så roligt att komma hem. Nog för att jag var och hälsade på för mindre än två månader sen men det är bara det att när blir det nästa gång? När man har jobb kan man inte åka och fara som man vill, när man vill.
Nej, ni får helt enkelt ta och rädda mej och komma och hälsa på mej allt gott folk. Mamma, pappa + barnen, Teija, Dan med ungar, Essi, Jenita, Tanita, Katta, Catya, Johanna, Heidi? och alla alla andra.....

Nej nu ska jag inte skriva så långt utan jag ska gå och lägga mej i sängen ett tag till tror jag. Varför klica upp nu när man kan ligga kvar ett tag till?

Nu behöver jag er verkligen, tanita och jenita! Kan jag ha på mej sådana här kläder till en finnes bröllop?
Observera att nu snackar vi Finne !

ok, en uppdatering vore ju inte sp dumt kanske med tanke på att det var ett tag sen jag skrev sist här.
Ëgentligen borde jag abslut inte sitta här och uppdatera min blogg utan jag borde vara på väg mot centrum med raska steg. Varför i hela fridens namn har man kommit på något som KYLA? Ingen som helst lust att gå ut och traska. Suck suck och återigen en stooooor SUCK! Jag har nämligen hittat en världens underbaraste tröja som jag lade undan igår och bara måste åka och köpa idag.

Tanita skrev och ville veta hur det går med mitt nya jobb. jo det gott folk ska ni få veta. Jag skulle ha min första dag igår. Jag gick dit nervös som en gris för att jag hade något att säga min chef. jag blev insläppt till rummet där hon satt och så sa jag DET. JAG SA UPP MEJ FRÅN SEPPÄLÄN SEPPÄLÄ, MITT JOOOOOBB!

Anledningen till varför jag sa upp mej var i o f s ganska vettig även om det inte låter sådär jätte vettigt att säga upp sej från ett roligt intressant jobb innan man ens har börjat. Anledningen till detta var att jag har fått ett annat jobb. Dock inte lika glamouröst, inte lika roligt och inte lika intressant. Men en fördel är att detta jobb är heldagsjobb och jag får en säker inkomst per månad. eftersom min kära man har sagt upp sej från sitt oglamourösa, tråkiga och ointressanta jobb så hade jag tyvärr inge val.

Jobbet jag nu har är STÄDERSKA hos Suomala Oy. Känns lite surt eftersom jag skulle ha mkt mer nytta av ett jobb i en butik. Mycket bättre arbetserfarenhet. (vilket behövs här i Finland. Här måste du ha erfarenhet till ALLT. Spelar ingen roll vad det är. Erfarenhet framför allt) Ett annat plus hade ju varit att jag skulle kunnat jobba upp mej och tillslut sitta där som butikschef för Seppälä. Men nu var det så att det handlad eom liv eller död och jag valde Livet. Tack för allt detta går till Harri Göös som hjälpte mej när det gällde det här jobbet. Han jobbar ju där och var en fin kontakt.

Jag lovar alla människor att jag ska tänka på er varje gång jag står och skrapar bort hjärnsubstans från väggarna efter ett självmord, eller när jag står och torkar möglat mat från en knarkares spis osv. I promise!

Ännu en mycket omtumlande händelse har inträffat i mitt liv. Jag har återupptagit min innebandykarriär :D
Igår sprand jag runt på plan som en yrhöna. och..........allt gick skit.
Hare precis varit och köpt en ny klubba och ingenting vllle fungera med  den. Alla passningar gick åte fel håll. Dessutom hade dem en boll som hoppade och studsade värre än en studboll. Största felet var att vi var åtta stycken. Tre mot tre med en i mål. Alltså, INGEN AVBYTARE och Pirre springer för första gången på ett halv år. Oh my Gosh vad det tog emot. Så kan vi verkligen snacka om BLOD, SVETT och TÅRAR!
Men nästa vecka igen. upp på plan men denna gång med en annan vinkling på klubban och kämpa KÄMPA!

Men nu ska jag nog ta och dumpa er för att gå till centrum för att köpa en blå tröja.

ps. Idag fick jag brev från försäkringskassan där det stod att jaginte längre finns insriven hos dem eftersom jaginte bor och arbetar i Sverige. Varför i hela fridens namn gör jag inte det för?

Jag älskar min familj! Ni är det underbaraste som finns. Men varför måste ni alla vara så långt borta?
TAckar allra ödmjukast för det jätte härliga alla hjärtans dag kortet som ni skickade. Fick mej att längta hem.
Kan inte ni komma hit och hälsa på mej på påsk eller sportlovet? Det vore väl nåt? :D

Nu gjorde jag samma gamla misstag igen. Jag satte mej framför datorn. Jag är helt beroende av datorn så när jag sätter mej framför den så är jag fast för resten av dagen. och då menar jag verklgien FAST. Så därför har jag börjat undvika att sätta mig här :D men det har inte fungerat lika bra som jag vill att det ska göra.
Idag tänkte jag åka och hälsa på min moster. har inte varit där och hälsat på på år och dar så jag täntke att det är väl dags nu. Får se bara hur långt tid det tar innan jag lyckas slita mej från den här grejen.

Igår var jag seriös. Eller i a f försökte vara seriös. Jag åkte till gymmet och sen simmade jag efter det. Är det någon som har testat att simma när du kommit direkt från gymmet? Jag kan säga att benen och armarna är helt slut av det. jag kämpade mej fram igår och trodde att jag skulle gå av :) Men jag överlevde och nu mår jag mycket bättre. Undrar om jag kör en repris nästa vecka, tisdag?

Nu blev jag jätte glad för det var hela nio kommentarer på mitt senaste inlägg. (Dock var ung. hälften av jenita som försökt skriva:) Vad är det med min blogg som vägrar publicera ordet ALLA HJÄRTANS DAG? Som Jenita förgäves försökte skriva i mina kommentarer men alltid slutade i "Ha en bra..." eller "imorgon är det..." :D Jag tror bestämmt att min blogg har bestämmt sej för att bojkotta alla hjärtans dag.

Igår pratade jag med min kära Daniel på Msn i år och dar och jag kom fram till att det är riktigt fuskigt att Teija numera kan äta hur mycket hon vill utan att det syns någnstans. Jag har därför bestämmt mej för att jag håller tummarna att jag själv hamnar i situation. jag menar, GODIS! Tänk att äta Godis i en massa stora mängder. Jag är som besatt av godis men försöker aktivt kämpa emot. Det går grymt bra. Igår åt jag "bara" chips, chokladrussin och läsk.

Tack för mej


ps. Härligt Fia att du skickade en kommentar :) Alltid kul att veta vilka som läser! Fortsätt med det.

Dags att uppdatera kanske :D

Idag har min man inte varit och jobbat utan han har haft en ledig dag. Och oj vad vi har varit duktiga idag.
Men det har dock varit ett rent nöje. Dagen började med ett besök hos Maki, där vi drack morgon kaffe för att komma igång :D Nej, varför vi åkte dit var för att vi skulle skriva ut en jobbansökan som stackars lilla jag behövde. Kände mej riktigt oinspirerad för att åka och söka jobb. Som om jag har gjort nåt annat den senaste tiden. Suck! Ni vet, när man gått igenom mer än en miljon ställen och frågat efter jobb, då tappar man suget.
Motivationen sjunker sakta men säkert ner mot nollpunkten. Eller förresten, inte sakta utan med en rasande fart. Ja ja. Ska erkänna att jag förra veckan inte var nånstans och sökte jobb. Men jag hade en bra ursäkt. Det var sviiiinkallt ute (ungefär 30 grader KALLT), våran bil fungerade inte och jag skickade in ansökningar istället.

Så med andra ord var jag arg som ett bi när Ipu sa att jag måste åka till Seppälän Seppälä med en jobbansökan. Till saken hör att jag redan varit dit för ungefär två veckor sedan och då var inte chefen på plats och dom bad mej återkomma, Måndagen den 12 februari, med en jobb ansökan. Men jag hade ändå ingen lust. Ni vet när det bara känns som att det är onödigt att göra någonting eftersom man ändå inte får något jobb. Ipu övertalade mej i a f och vi åkte till Maki och skrev ut ansökningen.
Sedan åkte vi till Seppälä. Och det slutade med att jag FICK JOBB! Dock var det bara fram till Slutet av April men det är ju bättre än ingenting och hon sa att det kan mycket väl vara att jag får fortsatt tjänst.

Teme, en kompis, har en inredningsbutik där alldeles bredvid så vi var in där och talade med honom ett tag. Det slutade med att vi köpte en stor spegel med 130 euros rabatt. Inte illa:D Sedan fortsatte vi in på Veturi för en kaffe med munk för att fira att jag fått jobb.

våran tripp slutade inne på Kodin Ykkönen, varav rubriken. Eftersom JAG HAR HITTAT PRESENTKORTET på 60 euro. Hem kom vi med en bokhylla och en brödrost rikare. Det ni.

Inte nog med det. väl hemma fixade vi till det med hyllan och sådär och nu är jag mycket nöjdare med lägenhetens inredning. Oj, vad mycket hemtrevligare en lägenhet kan bli med en bokhylla, en spegel och en brödrost. Så nu tänker jag åka till Lidl och köpa rostbröd som vi har hemma i Östtjärna.

Kom precis hem från Janita och Anna. Var där nu på kvällen och fördrev tiden. Alltid trevligt att se människor. Nåja, inte alltid men lite då och då :)

Men nu ska jag ta och göra något annat. Nåt vettigare. Som att surffa runt och sedan sooova ;)

men på återseende gott folk och välkommen till Seppälän Seppälä och handla kläder :D

Det var så länge sedan jag orkade vara aktiv på den här sidan så jag tyckte att det började bli dags nu :)
Inte mycket har hänt i mitt liv egentligen. varit hemma i Sverige dock i en månad. Jobbade, jobbade och jobbade! Så den 37 den här månaden rasslar det nog till på mitt konto. Aaaah! Ljudet av pengar. Wonderful!

dock har Ipu hunnit sluta lumpen nu och är hemma förevigt. hur raato ska jag orka med honom :)
Känns faktiskt lite konstigt i och med att jag redan vant mej vid och faktiskt trivdes med att ha en egen lägenhet för mej själv. Men jagtror nog att jag kan anpassa mej så pass mycket. Enda problemet som jag aldrig kommer vänja mej vid: SNARKNINGAR!!!!! Ge mej styrka att orka lyssna på det vareiga natt!!!! :O
Men kanske kanske så väger det positiva dock över och gör det värt att stå ut med allting.

Igår kom min man hem för gott och vi åt en massa god mat. Lövbiff med bearneisesås och mos. Sedan fick han brått att åka igen. Åkte och hälsa på några lumpar polare för sista gången tillsammans med Juho. Under tiden var Sarita här hos mej och vi roade oss själva. Sedan spelade våra kära Ipu och Juho hockey och kom hem vid en kvart i tolv. Och idag är det dags igen. hockey hockey och återigen hockey! det är ju nästan så att det sprutar hockey ur öronen på en :) Nej faktiskt så unnar jag honom den tiden. För att man är gift behöver man inte vara beroende av varandra.

vet ni vad!? Tanita var ju här nu och hälsade på. Hon var till Pielavesi till Ipus föräldrar i nån dag och när hon kom därifrån sa hon : "Pirre, vet du att Ipu har en femårig lillebror? Han heter Joona."
VA VA VA!!!???? Han kan ju inte ha en lillebror. Det har han aldrig talat om för mej. CHOCK!
Late hade talat om för tanita på vägen dit att bara så att du vet så har vi ett fosterbarn. Joona, 5 v.
Såklart ringde jag min man påen gång.

"-Visste du att du har ett syskon till?"
"-Ja det visste jag. En pojke va?"
"-Men varför har du inte talat om det för mej?"
"-Det måste jag ha glömt. Inte kommer väl jag ihåg sånt"

Gaaa, hjälp mej någon!
Så typiskt KATAINEN!

Så nu väntar jag på att få se den nya "familjemedlemmen". Det får jag göra på torsdag för då bär det av med hela familjen till Ruka. Hela familjen Katainen samlad i en stuga. Huhu, vad blir det av det tro?
Återstå att se.

Men nu kommer nog ipu hem från affären snart så då blir det dags att äta. Men ska försöka vara med aktiv och uppdatera er om mitt händelserika liv :) Love ya all

Jyväskylä har länge legat under ett vitt täcke. Det har inte ens blivit helet mörkt på natten tack vare detta vita tcäcke som ger ljus. Men idag när jag vaknade hade detta täcke blivit ett lapptäcke. Snön hade smällt bort och lämnat fula märken efter sej på marken. Jag är så besviken. Ville ha kvar den där snön. Nu är det bara så grått igen.

Var hemma hos en kompis igår och då var det en som sa att lite nedanför stockholm var det 17,5 grader varmt igår. stämmer det gott folk där hemma? Det är ju nästan rena rama sommarvärmen.

Min man är still home och åkte precis till affären. Jag är så hungirg så att det hoppar framför mina ögon. Jag behöver få i mej nåt. Ipu har lov ända till imorgonkväll. Härligt att ha honom hemma även om jag varje natt blir tvungen att bita ihop för att inte bli tokig på honom och hans snarkande.

Men Teija, jag kommer ju hem om två veckor redan. Ska komma hem och jobba framt ill jul. Ipu kommer sedan lagom till julafton, men om han vill vara jultomte vågar jag inte svara på.

SO SEE YOU ALL SOON!

Det var inte igår som jag uppdaterade det här mina vänner. Har haft det i tankarna varje kväll men icke sa nicke. jag orkar helt enkelt inte ta mej i kragen och skriva ner ett endaste ord. Men nu kommer det ni länge väntat på.

Ja ni... vad har jag gjort under tiden som jag varit borta. Var i pielavesi i helgen i a f och det var trevligt. Åt kött för första gången på säkert ett halvår nästan. Oj vad det smakade bra. Hela familjen var samlad och det var riktigt trevligt. Lyckades t o m trycka i mej en kopp kaffe hos farmor och farfar :) Framsteg. I fem år har jag lyckats komma undan genom att säga att jag bantar men inte idag. Försökte faktiskt inte ens komma undan. Jag kaninte rå för att jag tappar aptiten när det luktar mindre roligt.

På senare tid har jag träffat svenskar. Min kära familj kom och hälsade på mej här en helg, tanita en vecka och heidi en vecka. Johanna träffade jag också nu i Pielavesi. vad gör man när man känner att det är SVÅRT att prata svenska!? Orden bara hoppar runt i huvudet men man får inte ut dom rätt. Det är inte lätt.
Då är det ju verkligen tur att jag kommer hem till sverige snart. Inte långt kvar. Funderar t o m på om jag ska komma redan två veckor före jul eftersom min man ändå är i lumpen då.
Sweden, here I come!

Var precis och lämnade min man i lumpen. Tyst och tomt igen :(
Och ute på vägarna är det snorhalt. Jag lekte cool och körde en sladdning på vägen. Vi behöver ju inte tala om att det absolut inte var meningen och att det bara blev så. Tur är jag så himla bra på det här med att manövrera en bil så jag återfick kontrollen i tid. Men hjärtat banka kan jag lova. hem kom jag i a f. Hel och hållen. Men det ska ni veta gott folk att jag tycker INTE om hala vägbanor.

Nej nu ska jag ta och surffa runt lite på nätet och sen är det dags att sova.
Men jag återkommer. Snabbare den här gången än på senaste tiden.

Take care alla och KÖR FÖRSIKTIGT!

En liten sak med en massa knappar. En sak som är så liten men ändå ör som en livslina för nutidens människor. Vet ni vad jag pratar om? MOBILEN såklart. Hur i hela fridens namn har man kunnat leva utan mobiler förr i tiden? Anledningen till denna nästintill hysteriska rabblande är att jag har tappat bort min mobil.
Kan någon ge mej den tillbaka?! Igår kväll låg den så snällt och vilade på min soffa men när jag sedan skulle ta den för att gå och lägga mej så var den försvunnen. Den fanns inte!!!!!!!!
Jag letade och jag letade och jag letade men inte fann jag den för det. Fortsatte letandet idag men ack nej. Ingen mobil så långt ögat kan nå.

Jag känner mej helt otroligt naken och jag kan inte ens RINGA till nån och tala om att jag känner mej naken.

Idag skulle min kära mor komma med mina kära syskon men så går jagin på jenitas blogg och läser att de inte hunnit med båten utan är på dagbåten idag istället. Kära mamma, kör försiktigt!

Det är helt sjukt vad halt det kan vara bara sådär helt plötsligt. Jag halkade runt med min kära bil och körde på i en hastighet som kan kallas snigel. ÄNDÅ körde den bara rakt när den skulle svänga. Suck! Kommer jag att överleva vintern?

Jag bara älskar när folk kommenterar bloggen. Det ger en motivation att fortsätta. Då vet man att det finns folk som fortfarande orkar läsa min blogg, orkar intressera sej för jag har för mig här borta. Med andra ord, helt enkelt inte glömt bort mej :)

Min man var hemma ikväll igen för första gången på en hel vecka. Dock varade besöket endast i tre timmar och sen åkte han ihen. Gone with the wind! Men man tackar och tar emot den tid man får. Imorgon kommer han hem igen för att åka förrens på måndag. Om det är nån som intresserad kan jag upplysa er om att det har gått 110 dagar sedan min man ryckte in och nu är det endast 70 dagar kvar. Oj oj oj. Tiden bara rusar iväg. Hur ska jag orka med honom 24 timmar om dygnet sedan ??? ;)

NOg svamlat om min man. Själv hr jag lekt luffare igen och bott än hos den ena än hos den andra. TAckar vet jag min Orkku. Vill inte vara med i leken längre riktigt och lämnar mej här och där. Varje gång man sätter sej i den och åker nånstans får man tänka på att fixa sovplats så att man har nånstans att vara om den inte vill starta igen. Eller om man åker till äffären måste man se till att man har någon med sej som kan sitta ibilen. Så man slipper stänga av den ;) Här kan vi snacka om miljövänligt.

Syrran tanita har ju anlänt till finland. Var har vi henne då? Har inte sett till henne. Men det hinns nog med det oxå. Läfr väl åka och hämta henne och hennes pojkvän om min bil vill. Annars får de stackarna gå med fet packning och allt hem till oss. Det spöregnar ute....

Idag har jag lekt duktig hemmafru och gjort pizza till min man och Satu. Är det hemmafru om man gör pizza eller måste man göra riktig husmanskost då för att det ska räknas? Jag tycker att jag är duktig och överseriös så fort jag gör någon varm maträtt :) Det är inte så ofta man orkar ta sej i kragen och göra något så överambitiöst. Sen när man har barn. (OM man har)

Men nu ska jag nog gå och testa om min bil vill vara med eller inte. Hörs my friends :)

Dags för en uppdatering av mitt liv.

Jag var alltså en och en halv vecka i Pielavesi och hade det trevligt med mina svärföräldrar. Det var seriöst riktigt skoj att vara där. Alla som någon gång bott hemifrån vet hur underbart gott hemlagad mat kan vara och hur härligt det är att gå till kylskåpet och bara äta. och att det dessutom finns något att äta...
Inte för att jag inte skulle ha råd att skaffa en massa ätbart till mitt kylskåp men det är mindre rolitg att köpa något när allt hinner bli gammalt innan man stoppat det i munnen :(

Första veckan var det riktigt trevligt men sedan på lördagen var dte dags för fest. 50 års kalas för Aarre Katainen. Och oj vad jag var ur humör. Började med att jag kände mej rastlös och orolig hela natten och låg därför bara hela natten och lyssnade på Ipus snarkningar. Klockan 8.00 kliver min man upp för han ska åka och spela hockeyturnering. Jag är en underbar romantisk fru och kliver upp tillsammans med honom för att äta frukost. ( De ni :) )

När jag precis somnat om efter ett hjärtslitande hej då till ipu så väcker hans mamma mej klockan tio. Oj vad jag skulle kunnat slå någon då. Jag var så arg. Humöret höll i sej hela dagen och jag kände mej som världens sämsta svärdotter. Hela dagen fejk log jag åt alla morbröder och mostrar, mormödrar och farmödrar och så vidare... Tur att jag är så bra på att fejka :D

ANLEDNINGEN TILL ALLT DETTA KALLAS MENS! Den gav mej en härlig påminnelse hur det är.

Sedan kom jag hem på söndagen och tänkte Yes härligt! Våran bil fungerar ( Ipus pappa hade hållt på och lagat den hela tiden). Visst, visst. Måndag eftemiddag går jag full av förväntan ut till bilen och startar... och startar och STARTAR! Men inget händer... JAG ÄR SÅ BESVIKEN!

Nu fungerar den dock efter att ha stått still och samlat parkeringsböter sedan i måndas ( i a f huomatuksia). Tupi hoppade in i den nu på kvällen och vad händer när han vrider om nyckeln. Jo såklart. Bilen startar. Typiskt. Grabbarna skyller så klart på mej att jag inte kan starta den. Hallåååå?! Kan man starta på många olika sätt eller? typiskt killar, eller vad säger ni girls?

Så kvällen tillbringade jag hos några kompisar och är nu hemma i min lägenhet igen. Känns skönt att bara vara själv för första gången på mycket länge. Ska snart krypa ner i min egen varma underbara säng och bara njuta av att ligga i den. I love my säng!

 see ya all.... på återseende...

En fråga bara, varför säger finnarna Penelope Cruz som Penelåpe Krots?

Äntligen äntligen och äntligen får ni tillfälle att föla mitt händelselösa liv :)
Vi har som sagt fått hem datorn nu och fått internet att fungera oxå. Känns helt sjukt skönt att bara kunna klicka in något på datorn och sen kunna läsa vad alla kära människor i Sverige har för sig. Enda jag saknar är Essis blogg. När kommer den?

Just nu saknar jag er alla en hel massa!!!! Kom hit.....
Det är lördag kväll och hemmafrun Pippe sitter hemma framför en dator och gör ingenting.
Här är det syyskärit dessutom men jag orkar inte intressera mej för tillfället. Jag känner igen mej i Tanita när det gäller hormoner för tillfället. Jag undrar om min mens är på väg för första gången på mycket mycket länge. Har redan hunnit glömma av hur det känns att ha mens. Och framförallt glömt av hur tiden innan mens känns. Då kan vi snacka om att bli GRYMT påmind!

Idag då? Ja, vad har jag haft för mej? Egentligen inget speciellt. Ipu och jag rände runt i en massa affärer och köpte till slut en datorstol (RAATO vad dom kostar mycket, förresten) och en massa ramar till våra bröllopsfoton. Till skillnad från Teija så blir jag bara fattigare och fattigare hela tiden. Men jag klara mej :)
Efter affär rännandet var det ehtoollinen i Jyväskyläs Stadskyrka. Mats Alatalo var så kär så kär. Satt där med någon tjej och höll i handen :) Ja du, det är nog inte lätt. Sedan var det Alustus och det hann vi höra en tio minuter kanske. Fullt med folk var det. Överallt kryllade det av människor. Jag tyckte det var mest jobbigt men jag överlevde. Sen, gott folk fick Pirre noh och tog bilen och for hem till min egen kära lägenhet :) Här hänger jag nu och vet inte ens var min man är.

Jag har roat mej med att läsa en massa böcker. Serien om grottbjörnens folk är verkligen bra. Tackar vet jag Teija och Dan som är så underbara och köpte den till mej. Dan ska förresten ha den största kramen av alla för att han byggde ihop datorn till oss. (även om jag misstänker att han njöt av det :) )

Min lägenhet förresten är en trygg plats. TRODDE jag. Ack ack ack! För ungefär en månad sedan stod jag Ipu och Satu på våran balkong på natten. Då kom en man dit. Han svamlade en massa gojja och var aspackad. Det slutade med att polisen kom mitt i natten och hämtade honom. Han hade tydligen varit efterlyst länge, dock vet jag inte varför. Och idag hände det igen, nästan.
Jag och Satu stod ännu en gång ute då vi hör en röst skirka för full hals : KUNDIT, NYT POIS SIITÄ TRAKTORISTA TAI SOITAN POLIISIT! Antagligen var det väl några som försökte sno en traktor från våran gård. Jag såg två unga män springa iväg. Låter lovande tycker jag. Pirre ensam nätterna långa i en lägenhet med galningar runt sej :)

Ja ni flickor och pojkar. vad är det med som händer/har hänt som är värt att berätta. Hmm..
IDAG ÄR MIN NAMNSDAG! För första gången i mitt liv har jag namnsdag. Och Tarja Sivula var den enda som kom ihåg det och skickade ett meddelande redan på morgonen. Det ni :)

Teija, Tanja och ni andra gifta människor som läser det här. Ge mej ett tips! Hur överlever man ett liv med en snarkande gubbe?!?!?!?!?!?!?
Det håller på att driva mej tilll vansinne när min ismo ligger redvid mej och sågar träd för full hals. Igår natt somnade Iu mångatimmar före mej och började på en gång snarka som bara den. Han var helt slutkörd efter en vecka i lumpen och sov som en stock. Jag gjorde ALLT! Knuffa på han. Sa åt han att vända på sej. hotade med att flytta ut i vardagsrummet osv. men inget hjälpte!!! Jag blir TOKIG helt enkelt!!!!!
Jag kanske vänjer mej. Hoppas jag gör det fort.... :)

Men nu ska jag ge mej. Skriver nog imorgon igen.
TAke care alla!