olá


Se så vackert det är i stockholms tunnebanor. Se så vitt allt är. Nää, om det ändå vore så väl. Igår på väg hem från en utbildningsdag på Danderys sjukhus lekte jag med min mobil och hittade en funktion som tog sådana här bilder.
det var ett tag sen som jag uppdaterat och jag vet inte vad jag ska berätta för er. Livet har verkligen gått tillbaka till sin gamla rytm. Jag har int hunnit vara i skolan men däremot har jag hunnit jobba två dagar och haft två utbildningsdagar. Känns lite jobbigt med det där jobbet men jag antar att man tar vad man får. Man kan inte vara kräsen om man vill ha pengar. Livet är inte alltid en dans på rosor. Just nu har jag en hemtenta som ligger och trycker och som jag av någon anledning har väldigt svårt att ta itu med. Kanske för att jag missat nästintill alla föreläsningar och känner mej väldigt utanför själva ämnet. Känns väldigt jobbigt att ta tag i det nu och läsa in all litteratur och dessutom skriva den. Nej, min skolmotivation ligger på minus sidan när det gäller skolan. Helst skulle jag vilja slippa allt som har med skola och arbete att göra. Jag vill inte jobba inom sjukvården men kan knappt få annat eftersom jag inte har någon utbildning. Och plugga tar himla lång tid och jag måste dessutom jobba samtidigt. Nej, någon som har tips om hur man bäst producerar barn? Då ska jag producera en miljon och vara hemma och agera mejeri i många år framöver.
I helgen blir det Dalarna trots att jag egentligen absolut inte borde åka. Borde vara hemma och plugga men jag har inte varit hemma på år och dar känns det som. Dags att åka dit alltså :) Jenita och jim är hemma de oxå.
Det står helt still i mitt huvud nu och jag har inget vettigt att skriva. Så nu slutar jag och går ut på en promenad.
rubrik
Nu sitter jag här och försöker ta mej ut på en promenix. Vädret är ju inte att klaga på. Men ack så det tar emot. helst skulle jag vilja lägga mig ner och sova i år och dar. Längtar redan till nästa natt. Då ska jag sova så att de skriker om det.
Hur var det att komma hem då? JA vad säger man. Livet är sej likt. Ingenting har förändrats förutom att allt har slagit ut i vblom och det är grönt överallt. Jag fick känslan av hopplöshet när jag insåg att nu är den resan gjord och då är det bara samma liv dag ut och dag in som gäller.
men nu ringer jenita så jag ska prata med henne :)
svammel
Vi har redan varit har over en vecka och annu en vecka aterstar innan vi ska aka hem. ser verkligen inte fram emot flygresan. Det var verkligen inte en njutning att sitta hundra miljoner timmar pa en och samma plats. Usch. nej, tacka vet jag korta resor. Hadanefter ska jag halla mig till Europa ;) Eller i a f den narmaste tiden. Inga super langa resor for min del pa minst ett ar. Nasta ar Januari far vi se om det blir en langre resa igen.
Kanner mej pa nagot satt himla isolerad har. Som om jag inte kan ha kontakt med nagon. Med andra ord kan jag inte hora det senaste skvallret. Dels for att jga inte kna skicka meddelanden (men ta emot kan jag, vink vink) och dels for att tidskillnaden ar sa enorm. Nar jag ar vaken sa sover alla dar hemma och tvartom. Sa horni, lova hora av er om Jentia, eller nagon annan av mina vanner, bestammer sej for att plutta ut ungen medans jag ar har. Eller om det kommer upp nagra andra super intressanta skvaller ar ni valkomna att skicka meddelande eller mejla mej pa adressen [email protected]. Tack pa forhand liksom!
Tiden har har gatt valdigt fort. Har inte gjort sarskillt mycket utan mest varit hemma hos teija och daniel. Igar var vi pa stranden hela dagen och typiskt typiskt sa gjorde jag och ipu en repris av brollopsresan och brande oss rejalt pa bena. .Jag brande mej fran midjan och nerat och ipu fran knana och ner. Ingen hit direkt. Sa idag har vi inte gjort annat an setat inne. Alla andra ar pa Disney World sa vi har varit alldeles ensamma. Lite trakigt ar det ju sa klart att titta ut och se att det ar super duper fint vader ute men inte kunna njuta av den. Men ei voi sanoa muuta ku et OPITAANPAHAN! Hoppas att det kanns bra imorgon da vi ska aka till Kennedy Space Center. Inte roligt med varkande ben.
En sak som jag ar sa besviken over ar att jag har latit min engelska rosta sonder totalt. Varje gang nagon fragar mej nagonting far jag kortslutning och tunghafta. Hur kan jag INTE prata engelska fast jag gatt trearigt engelsksprakligt gymnasium? Konstigt det dar. Innan jag borjade eng sam. sa var jag ganska saker pa min engelska. Jag minns forsta dagen i skolan da man skulle presentera sig sjalv och beratta vart man kommer ifran och vad man gjort innan gymnasiet. Jag var forst och pratade pa pa engelska som den sjalvklaraste saken i varlden. Efter mig var det Emmas tur att presentera sig. Hon oppnade munnen och pratade engelska som en akta amerikan. (inte visste jag att hennes mamma var fran USA.) GLUNKS! Mitt sjalvfortroende sjonk ner till botten och jag kande att min engelska var pinsam. Dar pa botten ligger den an idag och kralar. Sa ar det med den saken!
Nu ska jag nog forsoka hitta pa nagot annat. Som att lasa bok till exempel :)
kuulumisia
Som sagt, klockan ar inte mer an tolv och alla ligger deckade. Alla utom jag och min man som sitter pa toa tror jag.
Jag tankte skriva en kort uppdatering for att ni ska veta att vi kommit fram. For alla er som pa ngot satt lyckats missa det sa ar vi i Florida. Anlande igar natt efter en mycket mycket lang resa som var otroligt jobbig. Saga vad man vill men resa med smabarn en sadar lang stracka och med sa stor tidsskillnad ar ju ingen hitt. Fast Tanja sager att det gick valdigt bra sa ar det nog inget jag ska ge mej in pa om jag far barn. Eller sa ar det kanske sa att jag inte ar van vid barn. Det var ett tag sen jag ahde med smavarelser att gora.
idag har inte gjorts sa mycket. varit till stranden och badat i de enorma vagorna. det var nastan lite laskigt mot slutet for vagorna blev hooooga. Varmt har det varit fastan lite molnigt fran och till. Imorgon hoppas vi pa en molnfri dag. Kvallen tillbringades hemma hos Kestis. Framat atta pa kvallen gick jag och ipu pa en kvallspromenad langs med stranden. Vi hittadae en halvt uppaten dod jatteskldpadda. Det var redan lite skymning och vi stod bojda over den och funderade vad det var for nagot. Den luktade apa. Till slut, efter tva bilder, insag vi vad det var. Usch ruttan sager jag. Det ar konstigt hur samma element kan se sa olika ut dagtid och nattetid. Jag pratar om havet. Pa dagen ar havet ljust, blatt nastan gront och ser inbjudande ut med sina stora vagor emd vita toppar. Pa natten ser det ut som en pol av svart vatska som hotar att attackera en med sina jattelika vagor som ryter. Usch. Ar radd for vatten pa natten.
Dagen avslutades med matcer i Nintendo wii. Teijas Nintendo Wii alder slutade pa lite over 60, Tanjas pa 53 och min slutade nog pa 72. Jag har ju sagt att jag ar mogen for min alder :) Tanja gick och lade sig efter att hon somnat med Niilo i knat och kaffekoppen i handen vilket inte ar en sarskillt bra kombination. Niilo blev inte sa glad av den harliga duschen och tanja insag att jetlagen noh spokade i a f. Nu ar det nog dags for mig att lagga mig ixa mutta bilder kommer. Och mamma, jag har en bild speciellt till dej! Hoppas ni har det bra och jaksailette.
Ja viela Jenitalle semmonen juttu att se till att trycka ut ungen snabbast mojligt sa jag hinner hitta nagot gulligt harifran till den. Tsemppia siis sulle :)
ryhdistys!
ryhdistäydy!
Trötteli trött
Är inte bra på det där med att packa. Jag minns när man förr i tiden skulle åka till suvarit. Det var Myyyycket kläder som skulle med. En gång hade jag närmare 25 linnen med mej. Det var till Maaninga savi-seurat. Med andra ord använde jag nog inte många utav de linnena. Men jag har lärt mig att inte packa så mycket saker. nuförtiden är mitt problem att jag alltid packar för lite. Kanske borde göra som förr. Skriva listor. Skriva upp varje dags outfit.
Jag är så himla trött och ska ha seminarium snart. 13-16 med världens tråkigaste lärare. Det kommer vara kämpigt att hålla sig vaken. Jag orkar inte ens skriva nu så jag slutar här. Ointressant inlägg från en trött pirre.
snabbupdate
Idag ska vi åka hem. sista gången innan vi åker iväg och sista gången innan jenita pluppar fram sin krabat. Konstigt det där. gravid kan man ju vara men INTE mammma. Det är så konstigt att ena dagen går man runt med en kula på magen och ingen bebis. Helt plötsligt har man en bebis men ingen kula. eller jooo, kulan har man nog ändå ett tag framöver. konstigt det känns när alla kompisar är gravida och på suvarit kommer alla komma med vagnar. en del kommer till och med ha tvillingvagnar. Galet det där. ellu har två barn och hon gifte sej samma dag som jag! Glunks. Men det förstås, jag kunde ha haft tre. Åtminstone två om det hade gått annorlunda. Trots allt känns det bra att inte vara tvåbarnsmor. kan inte tänka mig in i den rollen hur mycket jag än försöker.
igår var jag hos johanna och mikko. det var mycket trevligt. Det måste vi göra oftare :) Jag har varit alldeles för lite med johanna. johanna med kulan. Hon är bra hon :)
nej nu lär jag kila. konstigt inlägg det här.
Mardrömsnatten
Jag känner mej så himla stressad hela tiden. Som om jag vore nära en kollaps mest hela tiden. Jag vet inte hur det kan komma sig för i ärlighetens namn så har jag ingenting att stressa över just nu...egentligen.
Det kanske följer med som ett bihang från den förra kursen då jag höll på att stressa ihjäl mig. Pirre och stress rimmar riktigt illa. Jag kan inte hantera det. Det bara växer och växer tills det känns helt oöverkomligt.
Nej nu ska jag ta mig i kragen och dra mej mot hornstull för att hämta mitt kära kontokort. Äntligen :)
Äntligen klar
Känslan av att ha gjort klart det man ska, och dessutom i tid, är obeskrivlig. Man känner sej så lätt på stegen. Ingenting som tynger ner er. Ingenting att tänka på. Frihet härliga frihet.
Mina strumpor börjar kännas aningen fuktiga i mina skor och jag borde ta mig i kragen och åka hem. Det är bara så himla långt. Det tar emot att gå ut till tunnelbanan när man vet att det tar nästan en timme att åka hem.
Vet ni, idag kan jag läsa min bok som jag inte hunnit läsa på länge pga allt plugg! Härliga tanke.
...
Idag är det redan torsdag. Dagarna går så väldigt fort så man inte hinner reagera. Helst då man har en hel massa läxor och dylikt som man bara måste göra och har en enorm tidspress. Då går tiden så fort. Man tänker att man hinner men VIPS så har man inte längre tid.... Hur kan det komma sig? Jag minns när man var liten. Då kunde en dag kännas som en evighet. Helst om man väntade på någonting. Nuförtiden känns inte en timme som någonting. Allt var ganska annorlunda när man var liten. Jag är lite av den där nostalgiska typen som lätt sjunker in i tankar om hur det var förr och saknar. Funderar på vart alla gamla vänner tagit vägen? Vad har det blivit av alla? Livet är egentligen ganska konstigt. Man går bara framåt. Kan inte påverka det på något sätt. Vänner kommer och vänner försvinner. En del är stannar längre än andra men alla lämnar de ett spår.
Natt-tankar
det kan du väl förstå..."
Mina ögon tittar i kors och det känns som om jag inte vill annat än lägga mig ner i min säng och sooova. Idag fick jag en smärre kollaps. Jag känner mig så stressad. Ni vet det där med Många bäckar små... Så när Ipu påstod att jag lämnat kylskåpsdörren öppen på morgonen IGEN bröt jag ihop. (Jag tänker aldrig erkänna att det kan ha varit jag)
Tur att vi åker bort snart. Semestern kunde inte komma mer lägligt. Fast det förstås, semestern är ju en av orsakerna till mitt stress och till dagens kollaps. Vore det inte för den så skulle det inte kännas någonstans att betala tillbaka 1000kr skatt. Vore det inte för den skulle jag inte känna ångest varje gång jag tittar på mitt schema och inser hur många seminarier och föreläsningar jag kommer missa. Men vore det inte för skulle jag inte ha någonting att se framemot. Eller jo kanske, men inte något så roligt :)
Idag har det varit en bra dag trots allt. Träffade Catya över en fika på John Chris. Catya är det alltid roligt att träffa och man har alltid en massa att tala om. Pappa minns du hur galen du kunde bli då jag pratade med Catya i timmar? Fast hon åkt hem till Stockholm bara tre timmar tidigare? (För på den tiden, då vi pratade som mest, var det dyrt att ringa till mobiltelefon. Då fick man snällt vänta tills Catya hunnit ända hem till Ekerö innan man slog en pling). Tiderna förändras. Tiden går så fort. Ibland glömmer jag att jag faktiskt snart fyller 22. 22? För bara något år sedan tyckte jag att de som var 22 var gamla! Som Heidi sa igår då vi pratade om någon "Ja men hon är ju ganska gammal ändå. Typ 23-24". Men Heidi gumman, DU är 23!
Och vet ni. Om vi ska åka till Thailand om fem år då är:
Jag 27
Jenita 26
Tanita 24
Ossian 23
Olliver 21
Ottilia 19
Tilda 17
Hannes 15
och minstingen
Sanni 13
Hugaligen vad läskigt!
Nu kallar sängen och jag slutar filosofera.
Gruppboende
Blogg är en konstig grej. Undrar om den har kommit för att stanna?
Idag har varit en alldeles vanlig dag med ett alldeles vanligt seminarium i skolan. Det enda som inte varit vanligt idag är att jag efter skolan åkte till Tumba för en arbetsintervju på ett gruppboende. Och jobbet är nu mitt. Ekonomin är räddad. (Fia, jag ska jobba på samma ställe som du :) Vi ska ha en rolig sommar på jobbet). Jobbet kändes inte särskillt lockande men vad gör man inte för pengar. Pengar pengar pengar. Varför måste allt jämt kretsa runt pengar?
Snart är den här jobbiga skrivar kursen slut och jag kan andas ut. Det har varit en grymt intensiv kurs med mycket eget arbete och skrivande av texter. Känns underbart när den här är över. Pust!
Nej nu kommer Ipu snart hem och jag tänkte göra lite mat. Men ha det gott allt folk så hörs vi :)
Hur ska jag få motivation?
Anledningen till att jag sitter här och funderar på så här konstiga saker kallar skolarbete. Har två texter som måste bearbetas till imorgon och jag känner att det är helt omöjligt att komma igång. Hela dagen har bara rusat icäg och jag sitter här fortfarande med mina ursprungversioner framför mej och känner att jag inte orkar ta mig samman och sätta igång. Morgonen började inte alls bra. VAknade av att någon stod och ringde på dörrklockan, bankade på dörren och ryckte i dörrhandtaget. Med hjärtat i halsgropen smyger jag naken sånär som på ett täcke ut i toaletten och tar på mej galsögonen. (Ni som känner mej vet ju att jag är blind utan mina glasögon/linser) Tittar ut genom nyckelhålet och ser två personer stå utanför min dörr. En kvinna och en man. Mannen bankar slår och böjer sig plötsligt ner och tittar ner i mitt brevinkast. Sen tar han upp mobilen och skriker en massa till någon på ett språk jag inte förstod ett ord av.
Fy bubblan, vad det var obehagligt. Kändes itne bra alls att stå där typ naken. Dessutom på våning sju utan nödutgång. För hoppa nerför balkongen känns ju inte som något alternativ. Till slut så slutade dem och drog sig ner igen. Jag tog upp mobilen och ringde Ipu som förbjöd mig att öppna dörren om de kommer tillbaka. Som om jag skulle våga göra det?!?!? Så morgonen gick åt att jag vart vettskrämd varje gång jag hörde något ljud från trapphuset. Glunks! Trodde de skulle försöka göra inbrott minst.
Efter att försökt göra läxor och kommit ungefär halvvägs tog jag på mig jackan och skorna och stack till Katta för en päiväkahvi. Alltid trevligt med sällskap och trevligt umgänge mitt på dagen såhär. kom hem vid en halv fyra och hoppade med ipu som kom hem från jobbet. Vi åkte till ett litet bilmeck som skulle titta på våra däck. (De är inte helt täta) Tyvärr var det sju bilar på kö så vi orkade inte stanna. Så ut på en biltur runt Norsborg, Hallunda och Slagsta. Nu sitter jag här och försöker hitta motivation att börja plugga.
någon som kan sälja lite till mig tack?!
Så ledsen
Nej minsann.Medans hela familjen packade och donade så packade jag mina saker för att åka hem till Sthlm. Kändes ingen bra alls och jag har kokat lite smått hela kvällen. Jag är så himla arg på att jag just nu har en obligatorisk kurs som man inte får vara borta från för då får man gå om hela delkursen. Och dessutom, som om det inte vore nog så har jag sistas lektionen på tisdag ( bortsett från grupparbete som ska vara klart till på fredag). Varför kan inte den varit förra veckan eller typ i slutet av den här veckan? Då hade jag kunnat vara i sälen.
Istället får jag njuta av storstadens alla avgaser och härliga ljud. Jag är inte bitter. nej nej.
Helgen kom och gick som den alltid gör. Alltså alldeles för fort. Enda trösten är att jag insåg idag att det är inte mer än två och en halv vecka kvar till jag åker till Florida. Det tröstar mej lite mitt i denna depression. Sen ska jag njuta av att bara vara. Av att vara långt borta från hela Sverige och dessutom ska det bli himla roligt att träffa Teija och resten av kestiklanen.
Men nu ska jag sluta gnälla och ta mej i kragen! Ryhdistäydy!!!!
onödigt så in i norden
Aja, jag fortsatte irra runt i köpcentret när jag ändå tagit mej ända dit. Provade en massa byxor och insåg att min rumpa är grymt oformad och att jag inte kunde få på mej nära på samma storlek som förut. Deprimerande. Till slut slutade jag mitt fönstershoppande och åkte hem. På T-banan tittar jag i min väska och inser att jag tagit ipus bankkort igår och stoppat i min egen väska. OCH DET KOM JAG PÅ DÅ FÖRENS! När det redan var försent. Så det sket sej. Här sitter jag nu hemma och väntar på att maten ska bli klar. Jenita och Jimppe kommer och hämtar upp oss om en 45 minuter och sen är det dags för DALARNA :)
Että se siitä sitten. Paladeisöns.
Vackra Norsborg



Det är våran framsida det. Utsikt från köksfönstret. Jag trivs här. På riktigt. Men nu ska jag fortsätta att snoka runt på familjeliv.se. Det är en bra sida att surfa runt på om man inte har någonting annat att göra. Men gott folk. TAck för den här gången!
välkommer våren
stressmoment
Hur kan jag ha glömt så här totalt hur man skriver texter? DEt var väl ändå inte så länge sen jag gick i skolan. Vandrade korridorerna fram i lugnetgymnasiet. Varför känns det som om det var så himla lätt? Är det för att tiden förgyller alla minnen eller var det verkligen det? För jag kan aldrig tro att jag kommer tycka den här kursen var enkel. På något mirakulöst sätt har jag lyckats ta mej igenom alla tentor hittills och även alla inlämninguppgifter och konstigt nog med helt acceptabla resultat. Det är konstigt det här med texter. Och med skola.
Vad ska jag göra i höst gott folk? Kan någon hjälpa mig? Måste välja om jag ska fortsätta skolan och om jag ska fortsätta, så med vilket ämne? Jag har en känsla i maggropen att jag inte vill fortsätta samtidigt som jag vet att jag kommer bara kunna få sådana jobb som jag inte vill ha om jag inte har någon utbildning. Men vad vill jag ha för jobb då? Jag har en mycket stark känsla att det inte är läraryrket som passar mej trots allt. Borde jag kanske sluta plugga då om det inte är vad jag vill? Varför finns det alltid frågor?
Annars händer det inte så mycket speciellt här. Vi har inte varit till Dalarna på år och dar så i helgen kommer vi. Ska bli så himla skönt att andas ut lite. Storstan tar på krafterna. Livet rullar på. Har varit lite småsjuk den här veckan men idag tror jag att jag vågar mej på ett gympapass. Så himla skönt har det varit att vara lite sjuk så att man inte kunnat gympa. Gympa är roligt och nyttigt och bra och allt det där, men... Alltid orkar man bara inte.
Igår var jag till Finska ambassaden för att fixa ett nytt pass. Så nu närmar det sej med hejdundrande fart. Ska bli så himla skönt. Florida väntar.
Kort och gott
Men nu är det som sagt påsk och med andra ord lååång helg. Och själv har jag nu ledigt en vecka från skolan.
Ikväll kommer Pera hit till stockholmo men jag vet fortfarande inte om han kommer hem till oss eller vad. Det visar sej väl. Själv skulle jag gärna åkt till Dalarna i helgen men nej, det blir sthlm för hela slanten. Vi har inte varit till Dalarna på år och dar. Konstigt. Man kanske skulle kunna kalla det att spara pengar. (eller mer passande: penga brist)
Igår tillbringades kvällen hemma jos Katta i Alby. Helt trevlig kväll med super lite folk. Finns ju inga människor här i sthlm över påsk.
iik
Den fruktade grammatiktentan börjar om en och en halv timme.