Panik

En liten sak med en massa knappar. En sak som är så liten men ändå ör som en livslina för nutidens människor. Vet ni vad jag pratar om? MOBILEN såklart. Hur i hela fridens namn har man kunnat leva utan mobiler förr i tiden? Anledningen till denna nästintill hysteriska rabblande är att jag har tappat bort min mobil.
Kan någon ge mej den tillbaka?! Igår kväll låg den så snällt och vilade på min soffa men när jag sedan skulle ta den för att gå och lägga mej så var den försvunnen. Den fanns inte!!!!!!!!
Jag letade och jag letade och jag letade men inte fann jag den för det. Fortsatte letandet idag men ack nej. Ingen mobil så långt ögat kan nå.

Jag känner mej helt otroligt naken och jag kan inte ens RINGA till nån och tala om att jag känner mej naken.


Idag skulle min kära mor komma med mina kära syskon men så går jagin på jenitas blogg och läser att de inte hunnit med båten utan är på dagbåten idag istället. Kära mamma, kör försiktigt!

Det är helt sjukt vad halt det kan vara bara sådär helt plötsligt. Jag halkade runt med min kära bil och körde på i en hastighet som kan kallas snigel. ÄNDÅ körde den bara rakt när den skulle svänga. Suck! Kommer jag att överleva vintern?

Kommentarer
Postat av: teija

hahahhaha du låter inte alltför optimistisk. själv var jag seriös och gick hem till er idag för att mata de små liven. (antagligen litar de inte på er far) När jag kom dit var jag så lycklig över att ha klarat mig oskadd så det fick lov att firas...med att dan kom och hämta mig!! Må så gott.

2006-11-02 @ 18:27:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback