Pirre Katainen

tror hon är roooooooolig! Men oj, vad hon tror fel. Men min man är oxå en idiot! Två idioter på en madrass i hörnet av min lägenhet. DET är vad jag kallar LOOOOOSERS :D Ha haa... tanita... så försök inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sitter här i en super tom lägenhet med en tanita som är en latmask och en man som är alldeles överaktiv och köpte en massa pizza, hamburgare, läsk och godis nyss.Då kan ni ju försöka hålla er i form.

Och Tanita sitter bredvid mej och tror att hon är rolig på sin blogg:
www.tanita.blogg.se

Men om ni läser där så kom ihåg. HOn ljuger så bra!

Jag har tänkt uppdatera minst en miljon gånger men ni vet hur det är när man har en massa annat för sej ? :)

En massa människor som frågat mej vad det är jag har sökt för nånting. Jag har sökt lärare på Sthlm universitet. Men nu har jag redan nästam ångrat mej eftersom jag nog trots allt vill försöka mej på psykolog. Tyvärr är det redan försemt att söka så jag lär väl se hur jag gör. Kanske börjar jag studera redan i Januari elller så pluggar jag bara upp betyg så jag har nån chans att komma in på pskolog (jag har för mej att dte var ganska svårt att komma in. stämmer det?`)

Här är det full rulle hela tiden.Inte så långt kvar tills vi flyttar så min lägenhet ser ut som hej kom och hjälp mih. Allt är upp och ner. Lådor överallt och knappt nå möbler. Hemskt! Det här är nog det jobbigaste. När man tömmer allt och trycker ner allt i lådor, då inser man att HJÄLP, DET HÄNDER VERKLIGEN! Jag ska verkligen flytta. När man åker omkring på vägarna så tänker man på hur bekannt och tryggt allt är. Man känner nästan varenda väg och man vet vart man ska svänga för attt komma till nåt visst ställe. Snart kommer vi stå där. Mitt i smeten och varken hitta in eller ut. Vad gör man då?

Idag har jag ännu en gång spenderat dagen på stan :) Fick plötsligt nå infall av shoppomaniiii och köpte en hel massa. Tänker inte ens tala om vad för jag har en sån ångest över mitt ryck som bler dyyyyyyyr! (Ok, jag vet. För Tanita är det vardagsmat men för mej är det mycket att köpa en tröja och ett par byxor, bara sådär liksom :) )
Som sagt har jag ju slutat jobba och det känns helt underbart. Jag har bara lite svårt att släppa det helt. Kanske för att jag har tillbringat så mycket tid där de senaste sju månaderna att jag liksom inte kan låta bli att tänla på hur det går där, om de har fått någon ny assistent osv. Jag vet, det är inte mina problem längre!

Men nu sksa jag nog försöka dra mej till duschen. (Hatar det!)

En vecka jobb kvar och jag vet inte hur jag ska orka. Skickade meddelande från jobbet att det är kalabalik där igen. Jag har en klump i magen. Jag vill inte åka dit. Hur ska jag kunna slippa? Det kan jag inte. Jag måste åka dit.
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det är så himla läskigt. Hon kan ju ändå inte göra någonting. Men det är nånting som gör att jag blir livrädd och kallsvettig. Jag vill sluta på jobbet NU! Nu på en gång.
Jag pallar inte... Jag gör det verkligen inte.

Annars är livet som vanligt här. Inget nytt. Två veckor kvar och sen åker vi. Känns fortfarande så overkligt så jag kan liksom inte ge någon som helst reaktion på det. Känns konstigt att vi helt plötsligt inte bor här nå mer. Ipu har ändå bott här i fyra år redan. Över fyra år.

Jag känner att jag inte är särskillt full av inspiration för tillfället att skriva någonting alls. Så ni får nöja er med detta. :)

Jag gjorde det. Jag sökte. Jag kommer aldrig komma in. Och om jag ändå mot all förmodan skulle komma in, klarar jag av det? Jag har ju inte använt min hjärna till något på över ett år. Den har rostat ihop och det känns som om det är omöjligt att få fram någon som helst aktivitet i dem. Men åå vad härligt det skulle vara! Jag skulle älska det.
Vad jag pratat om är såklart,

JAG HAR SÖKT TILL SKOLAN!

Jag hoppas verkligen att jag kommer in. Jag hoppas att jag slipper rumtorkande i framtiden. Jag vill bli någonting. Jag vill vara något annat än en student årgång -06. Göra något vettigt som jag tycker om och som känns som mig själv.
(Är det här vad jag vill då? är jag säker? ) Nej, nu tänker jag blunda för alla röster som talar emot och bara slänger en massa negativa påståenden i mitt ansikte. Jag tänker börja plugga. Jag tänker hitta rätt utbildning. Jag tänker NJUTA :D

Jag har världens jobbigaste jobb. Jag vet inte hur jag ska stå ut i hela två veckor till. Jag vet inte hur jag ska orka ta mej i kragen och gå till jobbet varje dag och veta vad som väntar på mej innanför lägenhetsdörrarna. Jag hoppas att hon mår bra snart igen. Jag kommer själv mista vettet snart om det fortsätter på samma sätt.

Nu till nu :)
I helgen var vi till Pielavesi och närvarade vid Jaakko och Paulinas andra barns dop. Barnet fick namnet Patrik Mikael. Ett väldigt vanligt namn. Ett väldigt väldigt vanligt namn men kanske inte här. En rolig helg var det och det var värt att åka ända dit för en natts skull. Jag hoppas inte ipu kommer sakna hem för mycket när vi flyttar.
Men vad oroar jag mej för egentligen. Om det är någon som klarar sej bra så är det ju faktiskt Ipu. Men det är kanske såhär man blir. Överbeskyddande :D Men nu står ögonen på mej, och jag orkar inte koncentrera mej.

Så varsegod,
en uppdatering från mej :D

Minns ni hur det var när vi var en familj på över hundra personer? Minns ni hur lätt livet var när man levde i en stor familj där man kände sej trygg och alla var bekanta? Varje år flyttar en stor familj in i opistos stora gula byggnad. Fyller de rum som var våra en gång i tiden. Men inget är evigt. Varje vår töms lokalerna igen. Familjen splittras och människorna flyttar lååångt ifrån varandra. Vissa människor ser man aldrig mer igen. Varför kan man aldrig veta någonting i förväg? Varför kan maninte själv designa sitt liv som man själv vill ha det?

Men hur vill jag ha det då?

Hjälp, vad händer med med? Det är inte alls min stil sitta här framför datorn i ett mörkt rum och tänka.
DEt är nog hösten. Allt är så grått, så mörkt. Allt bara dör.

Alla människor, ta vara på tiden. Lev i nuet, det ska jag försöka göra.

Tack alla som gett mej ideer om vad jag ska bli och vad jag ska gra med mitt liv :) Det är dock fortfarande öppet. Har ofta hört att jag borde bli psykolog och det var även min dröm som liten (ocj jenita, jag förstod att det var så du menade. Att jag borde bli psykolog:) ). Jag älskade psykologi i skolan och jag var dessutom bra på det. Men problem nr ett är att jag nte var så motiverad i skolan bilket resulterar i att mina betyg förmodligen inte räcker till för en psykologi utbildning. Lösningen vore ju högskoleprovet. problem nummer två är att man måste ha ett års arbetserfarenhet. Jag har nu sju månader som personlig assistent men det äcker inte. (man måste ha jobbat inom vård och tex hemma hos någon som behöver vård.)
Mina tankar har dock gått tillbaka till läraryrket lite grand och nu är jag inne på gymnasielärare i svenska och psykologi. What about that?

igår när jag var med Silja til vårdcentralen så satte jag mej oc läste en seriös tidning som heter Anna. Det är alltså på riktigt en seriös tidning och ingen skvallerblaska. På framsidan var det en bild av kronprinsessan Viktoria och med rubriker: Varfr ringer inte bröllopsklockorna, Viktoria?  Jag bläddrade fram till den och började läsa. Ju längr4e jag läste desto mer växte min irritation. Vad tycker ni om dt här:

"När sverige 1972 (typ?) ändrade på lagen så att en kvinna kunde vara kronföljare var Carl Gustav öppet emot det. Då tyckte folket att han var gammalmodig.Men idag har man nog en annan uppfattning. Att vara kronföljare verkar för en kvinna vara mycket svårare än för en man."
Visst, det kan vara sant att man som kvinna har mycket mer att bevisa och leva upp till än män. Men vad som gjorde mej irriterad var att det inte fanns någon som helst motivation till varför det är svårare för en kvinna. Och jag kan inte låta bli att fråga mej, vart har ni fått uppgifterna ifrån? Att folk tycker att man inte borde ha ändrat lage? I textn sas det oxå att en kronprinsessa bör giftasej med någon med ädelt blått blod. Att man har svårt att acceptera en vanlig man av folket även om inte detsamma gäller för kronprinsar. Har inte kungahuset accepterat Daiel Westling? Det trodde jag.
 Det fortsatte med en text om Madelen som ger kungen och drottningen gråa hår bara genom sitt utseende. Det stod att hon älskade att handla svindyra kläder,festa på de dyraste resturangerna och barerna och umgås bara med "rikkaiden kakaroita, kuten ruotsissa suoraan sanotaan". Men journalisten tycker att hon bara är en tanklös och bortskämd prinsessa. Jag har bara lite svårt att förstå varför man ska skriva så mycket om den svenska kungafamiljen här. Oftast kanske inte helt positiva texter heller. Jag bara undrar, vem är intresserad? Jag är då inte alls intresserad av Tarja Halonen, men hon ser ju trots allt ut som muminmamman och inte som alla mäns dröm Madeleine.

Idag har jag varit mycket trött hela dagen och har riktigt ont i ryggen. Inte blir det bättre av att hon hittar på en massa saker att göra som att tvätta ETT PAR trosor för hand! Ikväll ska man orka åka till Yli-vieska oxå och på sndagen till Pielavesi. Men nu, jobbet kallar.

Ps. Här kom uppdateringen som du ville ha tanita. Kanske inte fick veta så mycket av vad jag gör och hur jag mår men det kommer i nästa inlägg ;) Det här blidde ett über dåligt debattinlägg:) Tack för mej!

Så himla roligt! Älskar er alla som har kommenterat min blogg. är alltid roligt att klicka in på bloggen och se att man har fått nya kommentarer. Ger en blodad tand att fortsätta uppdatera.

Jag måste bara göra klart en sak. Att om det är någon som läser min blogg som tar illa upp av något som jag säger så är det inte så illa som det låter. Jag ÄLSKAR på riktigt mina vänner här och de är underbara. De har bara lite konstiga och egendomliga åsikter om saker. Såja, nu var det sagt. Så att det inte är någon som tror att jag hatar alla här :) Men det är som många (de flesta) säger. Är man från Sverige (t ex) så känner man sej nog aldrig riktigt likadan som finnarna. Det är för mycket som skiljer på oss. för mycket sådant som sitter inrotat i människor och som inte går att ändra på i ett nafs. Och jag tror säkert att de många gånger tänker att jag är en idiot som inte fattar någonting och har en massa egendomliga ideer och åsikter om saker. Jag tycker om att bo här även om det ska bli himla roligt att flytta tillbaka till Sverige. Kommer bli sorgligt och jag vet att jag kommer sakna mycket som finns här som kanske inte finns i sverige (tex mina vänner här). Men hemma är alltid hemma.

Nog om det. Idag har varit en vanlig dag precis som alla andra dagar. Jag har varit och jobbat och nästan fått nippertippan. Väl hemma satt jag på youtube.com länge länge tills min man kom hem. Då var jag social med honom :) Senare åkte vi hem till Merja och Janne som bjöd på kaffe. Nästa gång jag ser dem är det på deras bröllop. Konstigt :) Ipu åkte sedan och spelade hockey och jag åkte hem. Till mnin stora förvåning och glädje ringde min moster Teija :D Jag har bott i Finland ett år och nästan tre månader och det var första gången.
Vi pratade och vi pratade och det höll aldrig på att ta slut. Mycket mycket roligt var det även om Teija kommer förbanna mej länge och väl när hon får teleräkningen (Märkte du hur länge vi pratade Teija?? :/ )

Imorgon har jag en ledig dag och jag tänkte jag skulle ta och njuta av den. Men vet ni vad. SJälvklart, självklart och SJÄLVKLART så kommer det komma en massa gubbar hem till oss imorgon och borra i våra väggar och dra en massa rör och sånt. VART SKA JAG TA VÄGEN DÅÅÅÅ? Undrar om min andra moster Tiina bjuder på kaffe? :)

Men kära vänner och läsare. Det är roligare än roligast att få kommentarer så fortsätt med det. Det är en massa unika läsare varje dag och I would love to know who you are :D

Ja så vad beev det igår då.
Det gamla vanliga. Först hänga runt i jyväskylä och sedan möte. efter det hann vi hem en sväng oxå innan vi åte till Sarita och Juho. De hade varit till Raumaa och hämtat ett piano rån Saritas föräldrar så vi åkte dit som lyfthjälp.
virtases föräldrar var där liksom Anna, Juho K och Klaus. Var helt ok, men det blir ibland bara för mycket... (jnita och tanita, ni vet vad jag menar:) )

Varför tänker alla i Finland att bröllopspresenterna är till tjejer bara. Jag trodde inte mina öron när jag hör tjejerna diskutera at det är lite fuskigt att alla presenter är till tjejerna att varför man inte köper något till killarna EFTERSOM kastruller osv såklart är till tjejerna. Voi hyvänen aika! Är det så att man ska köpa ett presentkort till intersport till killarna och kastruller tilltjejerna så tänker jag byta kön. Det lovar jag. Jag skulle inte kunna bry mej mindre om nå kastruller och om vad det är för serie på mina glas ör att inte tala om tallrikarna. Men inte vet jag, är det bara jag som är konstig, eller är bryr ni er?

Om jag någon gång lir gravid så ska jag inte prata mom det hela tiden. jag är så himla trött på blivande mammor som inte kan prata om någonting annat än om det underbara lilla livet som vxer i deras mage. Under en kväll hann en kompis visa mej en massa barnklder som hon köpt, en massa tyger som hon ska sy barnkläder av och vad hon ska sy för barnkläder. hon hann visa en massa om vad som fanns i hennes skötväska, hur deras pinnasänky ser ut. Hon hann dessutom läsa en massa bäbistidningar. Hon bäddade sin barnvagn (och hon ska ha barn om typ 3-4 månader). Resten av kvällen vi var där läste hon en bok om graviditeten och om förändringar som den för med sej..... Kan man kalla det besatt? jenita och Tanita, saknar er och lägntar till nästa helg. It will be sooo fun att slippa "prata" graviditeter, barn och bröllop.

Sitter förresten på jobbet nu och det är inte alls roligt. Ännu tråkigare är det att jag måste gå hem härifrån. Ja, jag vet. Jag borde gå. jag borde gå en massa men det är förbannt jobbigt att börja gå hem från jobbet. Efter jobbet vill man hem fort som attans och inte efter en 45 minuters promenad. sådeså.

Tack och adjö.

är inte alltid en dans på rosor.

Gårdagen var vi hemma till största del eftersom alla våra vänner har farit sin kos. Kvällen blev dock lyckade med en pizza med Annika och sen på efterfest till Anna och Klaus. Får se vad det blir idag då.

Varför blir exten så himla liten för?

Sitter på jobbt och det känns som om jag ska mögla sönder. Har setat ett tag nu vid datorn och gjort en massa timlistor för nästa månad. Lite roligt i a f att få sitta för sej själv vid datorn. Hon har en kompis här och hälsar på så de behöver mej inte för tillfället. Måste snart gå och diska dock.
Så himla tråkigt att jobba kväll på en fredag. men alltid kan an inte få som man vill. Det är det tråkiga med att bli vuxen. Helgen blir första i Jyväskylä på mycket länge. Har nog inte varit en helg här sen i våras. Skönt men oxå trist. Ipu jobbar imorgon dessutom. men ja, jag överlever.

hörni gått folk. Vad ska man göra åt ett hår som har tappat sin frisyr totalt om man inte vill klippa det kortare?
Vill nämligen spara ut det igen och vill helst inte ens klippa någon uppklippning i det. Men varför ska det ta en så himla lång tid????????

Dag en spenderades hemma hos Tiina. Var trevligt med lite sällskap och en massa skvaller.
En svensk = en bundis.

Men nu ska jag ta mej i kragen och gå och diska för hon tror att jag fortfarande jobbar på med listorna :)
Ska försöka överleva dagen.....hoppas ni oxå gör det gott folk.


(Kanske ett av världens meningslösaste och tråkigaste inlägg).

Livet har sin gilla gång.....

jobbat kväll och med andra ord inte haft något annat liv på mycket länge. Det vill säga två dagar :)
Imorgon blir det samma igen, kväll alltså.

Men aktiv har jag ändå varit. Igår klevjag upp halv tio och åkte till centrum med Merja. Gick runt och tittade kläder. Och hör och häpna, jag köpte till och med något. Två tröjor (Från H&M som är ännu mer surprising) och en tröja från ett loppmarknar (och mer än mest surprising) Så helt i onödan rantade jag inte runt på stan, den här gången.
Som Merja hopplöst konstaterat: Pirre är världens sämsta shoppare!

Dagen idag började oxå vid en tio tiden. Klev upp, käkade klädde på mej och började gå till centrum. På vägen dit fick jag för mej att jag skulle gå genom ett naturreservat som ligger nästan på vägen till centrum. Sagt och gjort.
Där gick jag sedan omkring. Jag, min kamera och en miljon löööv och träd. Det är nästan som en regnskog (säger jag, eftersom jag har sett ungefär en miljon olika regnskogar och kan jämföra). Ganska otroligt med tanke på att den liggen nästan precis i centrum, ca 0.5 km därifrån. Till slut tröttnade jag (och kom dessutom i samma veva på att om nåt skulle hända mej mitt inne i regnskogen så skulle ingen veta var jag är) och gick till centrum.
Gick runt och gick runt och köpte inget... :)

Men idag får det bli ett kort inlägg för ska gå och lägga mej. Imorgon ska det besökas familjen Göös.

Det gör så himla ont.

Jag har haft ont i mitt högra öra i ett antal veckor nu, men eftersom det inte gjorde såååå jätte ont och inte hela tiden så tyckte jag att det var onödigt att besöka en doktor. Tycker inte om att betala en massa för onödiga läkarbesök.
Men så igår pratade jag med Ipus mamma och hon tyckte att jag aspolut måste, eftersom det finns en risk att man kan bli döv. Suck tänkte jag men ringde till vårdcentralen i a f.

Igår spenderade jag mycket tid inne i ett rum med en massa vatten i örat och ibland en dammsugare.. Och nej, inte hjälpte det. Örat värkte som bara den och vaxpropparna som satt i båda öronen ville inte röra sej ur fläcken.
Och eftersom vaxpropparna satt som berg kunde de heller inte se vad det var som gjorde ont. Så det var  bara att åka hem och sätta i Remo-wax. Kvällen var jobbig. Gjorde bara ont och jag käkade värktabletter.

Idag hade jag en ny tid, kl 12.30. Började bra. JAG FÖRSOV mej! Hur sjutton kan man försova sej när man gått och lagt sej före tolv kvälllen innan och ska vara hos läkaren halv ett?
Men inte blev det nå bättre av att jag var till läkaren idag. Försökte allt möjligt men nej, propparna sitter i. Så hon skrev ut en antibiotika kur till mig och en ny tid imorgon :( Tråkigt. Det kostar så mycket och det gör oooont!

Idag har det varit världens bästa väder, precis som igår, i förrgår och hela veckan. Själv har jag dock bara varit inne hela dagen. Sov ju till 12.45 och sen har ja varit hos läkaren. Snart till apoteket och sen till jobbet. Så inge brunorexi här inte.

I helgen var det mattias och tiinas bröllop. Det var vackert som bröllop alltid är. Men det var ändå speciellt på nåt sätt. Mattias har jag ju alltid känt, till och med blivit döpta ihop. En gång i tiden var jag tom kär i honom. My first true love! Men brudparet såg i a f lyckliga ut och Mattias avslutade bröllopet med ett:

"Ja me lähdetään tästä nyt Tiinan kanssa......(paus).....jonneki."

TAck och adjö!